Jag har ett växelvis boende barn - det jag har kvar av hennes far är den bästa biten, hans ansvarstagande föräldraskap. Eftersom jag levde med hans växelvis boende äldre dotter vet jag att hans samvaro med min dotter är rätt så torftig men helt ok ur omsorgssynpunkt. Jag vet också att hon där får fixa sin frukost själv, städa och göra hushållssysslor och vara ensam en hel del då han arbetar.
Hos mig slipper hon nästan all städning - mest för att jag inte heller gör den. Jag servar henne med kläder på morgonen - för att jag inte orkar tjata och det går smidigt och enkelt. När hon åkte på ridläger gav jag henne en lista med rutor att bocka i för varje sak som packades ner och en likadan obockad lista för hemresan - jag hade sett hur oerhört mycket (dyra) saker som glömdes kvar på ridlägret och sånt har jag inte råd med. Det fungerade, alla saker var med hem.
Den enda regel jag egentligen driver är att hon måste ställa sina skor på skohyllan i hallen för att förtjäna sin veckopeng...för jag vill inte snubbla på en massa skor.
Hon gör sina läxor i köket medan jag gör mat eller plockar med något - jag minns själv att mina föräldrar aldrig brydde sig om ifall jag gjorde mina läxor och att ingen någonsin var med mig eller brydde mig så jag försöker vara med och visa intresse.
VI bor på landet och jag har hästar och sedan i höst en shettis som hon kan rid under min övervakning (jag är ridlärare) och då måste hon hämta hästen själv i hagen, borsta den och sedan borsta av den efteråt och släppa ut den, jag hjälper henne med sadling och tränsning och förstås också med hur hon ska göra med ridningen.
Jag får någon slags känsla av att jag inte fostrar henne alls - vi råkar ofta i bråk och är jag trött så förfaller jag genast till hot - så jag har lärt mig att planera så att jag inte blir för trött och att försöka ha en plan - i det där läget att jag inte gillar mig själv hamnar jag om jag inte är beredd och blir ställd av hennes prat och tjat. Har jag en egen plan "detta ska jag/vi göra den här eftermiddagen" flyter det mycket bättre oavsett om det är "roliga" eller "tråkiga" saker (roligt = ta med en kompis och åka till badhus, de badar, jag motionssimmar, tråkigt = jag ska jobba och hon får leka själv eller gå till grannens barn)
Eftersom jag själv verkligen inte lever upp till några krav om konsekvens eller ordning så är det svårt att begripa vad jag ska begära av henne. Jag brukar trösta mig med att hon får fullt upp med det där hos sin pappa - och det fungerar ju för oss.
Hon är mitt enda barn och jag var 48 år när jag fick henne - och det var dessutom inte planerat. Eftersom pappan tillämpat kur med hennes storasyster med utmärkt resultat så gjorde vi detsamma med dottern och hon har alltid haft en utmärkt sömn. Hon föddes 8 veckor för tidigt och bodde på neo fyra-fem veckor där de hade utmärkta rutiner - jag bara höll i med dem när hon kom hem och då funerade allt bra. Före ett års ålder var jag aldrig borta från henne mer än en natt och före tre års ålder aldrig mer än en vecka. Och jag hade som princip att om hon skulle nattas av andra än sin nära familj så skulle det ske i känd miljö (hemma) var det i okänd miljö skulle hennes nära familj vara med henne. Hon sattes på dagis fast jag inte tänkt det, men JAG klarade inte att sköta mitt jobb på annat sätt. Från ett till tre år var hon fyra timmar på dagis, från tre till fem sex timmar, och numera är hon på skola/fritis i sex-åtta timmar.
När hon var fyra fick jag cancer och blev dumpad och hade en rätt tuff period eftersom jag är egen företagare och min ekonomi brakade åt skogen i och med sjukdomen.
För mig känns det som om jag var en skitbra morsa de första fem-sex åren men nu är jag mera oklar för nu känns det som om jag inte har så mycket att komma med längre... och det känns som om jag hade väldigt bra struktur och rutiner för henne som småbarn men nu har jag det varken för henne eller för mig. Och jag orkar inte riktigt få till det heller.
Synpunkter någon?
Vad ska en åttaråing klara?
Vad ska en åttaråing klara?
Enastående mor till dotter född 2000
Hej Medusa!
Välkommen till världens trevligaste och klokaste forum! Jag har själv bara en liten knatte och tänker inte komma med några råd till dig när det gäller din dotter, men jag vill hälsa dig välkommen och berätta att jag tror att du kommer att få väldigt bra respons på dina funderingar här. Det riktigt kryllar av vänliga och eftertänksamma föräldrar på det här stället!
Kram
Ewa
Välkommen till världens trevligaste och klokaste forum! Jag har själv bara en liten knatte och tänker inte komma med några råd till dig när det gäller din dotter, men jag vill hälsa dig välkommen och berätta att jag tror att du kommer att få väldigt bra respons på dina funderingar här. Det riktigt kryllar av vänliga och eftertänksamma föräldrar på det här stället!
Kram
Ewa
Mamma till en pojke född 8 januari 2007 (kurad vid 6 månader) och en stor liten knodd född 24 juli 2010 (en vecka efter beräknat, 4,5 kg tung) som standardmodellas.
Hej 
! Och hjärtligt välkommen hit !
Någon egen erfarenhet av större barn har jag inte (det finns det andra här som har), men däremot har jag lärt mig att Barnabokens filosofi om att barn behöver känna att flocken (familjen) klarar sig sämre utan en genom att man bidrar till flockens överlevnad, stämmer alldeles förträffligt. Och det finns få bättre botemedel mot diverse olatheter än att riktigt få känna sig behövd. Ni behövs BÅDA för att tillvaron ska gå ihop, helt enkelt.
Och hon är så pass stor så det här kan ni gemensamt avhandla under ett familjeråd - du och hon. Vilka uppgifter och sysslor behöver utföras under en vecka? Vilka sysslor gör du? Vilka sysslor gör hon? Vilka sysslor gör ni tillsammans? Och så gör ni ett schema som båda lätt kan följa veckans dagar på. Här hemma (2,5 och 4,5-åring) har båda barnen 2 EGNA sysslor varje dag (duka bordet, hämta tidning, mata katterna, vattna blommor osv), samt 2-3 gemensamma sysslor (städfix, tvättfix, plocka disk, plocka undan leksakerna, baka, fixa middagsmat, fixa i trädgården osv).
Jag kan även varmt rekommendera Barnaboken, både kapitlen om de olika åldrarna, men även Fostran - t.ex. Läs och jag tror att du kommer hitta mycket som passar dig alldeles förträffligt. Jag kan inte här återge hur träffande Annas beskrivningar är, så jag kan bara rekommendera dig att själv läsa.
Här kommer också lite trådar som jag tror du kan känna igen dig lite i, även om det behandlar delvis helt andra saker och andra åldrar:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13646
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=16101
Kram Ewa
! Och hjärtligt välkommen hit !Någon egen erfarenhet av större barn har jag inte (det finns det andra här som har), men däremot har jag lärt mig att Barnabokens filosofi om att barn behöver känna att flocken (familjen) klarar sig sämre utan en genom att man bidrar till flockens överlevnad, stämmer alldeles förträffligt. Och det finns få bättre botemedel mot diverse olatheter än att riktigt få känna sig behövd. Ni behövs BÅDA för att tillvaron ska gå ihop, helt enkelt.
Och hon är så pass stor så det här kan ni gemensamt avhandla under ett familjeråd - du och hon. Vilka uppgifter och sysslor behöver utföras under en vecka? Vilka sysslor gör du? Vilka sysslor gör hon? Vilka sysslor gör ni tillsammans? Och så gör ni ett schema som båda lätt kan följa veckans dagar på. Här hemma (2,5 och 4,5-åring) har båda barnen 2 EGNA sysslor varje dag (duka bordet, hämta tidning, mata katterna, vattna blommor osv), samt 2-3 gemensamma sysslor (städfix, tvättfix, plocka disk, plocka undan leksakerna, baka, fixa middagsmat, fixa i trädgården osv).
Jag kan även varmt rekommendera Barnaboken, både kapitlen om de olika åldrarna, men även Fostran - t.ex. Läs och jag tror att du kommer hitta mycket som passar dig alldeles förträffligt. Jag kan inte här återge hur träffande Annas beskrivningar är, så jag kan bara rekommendera dig att själv läsa.
Här kommer också lite trådar som jag tror du kan känna igen dig lite i, även om det behandlar delvis helt andra saker och andra åldrar:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13646
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=16101
Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Hej Medusa och välkommen hit!
(Jag var oerhört fascinerad av just medusa, hon med ormnarna i håret som just 8 åring)
Eftersom du skriver här har du själv kommit till den insikten att något inte fungerar . Och du vill lösa det. Redan där ska du ha en eloge som förälder. Att våga erkänna för sig själv och andra att något gått snett och att sedan ta ansvar för att få till en lösning är en riktigt bra början!
Precis som Ewa skriver behöver alla människor känna att de behövs. Att få betalt innebär att man inte är helt oumbärlig.
Det här skulle jag ta bort direkt. Att få veckopeng och att hjälpas åt som en familj är två helt skilda saker.
Sätt en klocka som ringer när det är dags för henne att gå ut och fixa med det här. Viktigt, riktigt ansvar!
Sen bör hon ha ett eget arbetsschema som hon kan kolla av. Vi har delat upp vårat på mitten så att halva är skolgrejer, läxor och aktiviteter och halva är uppgifter hemma.
Åttaåringen (snart nio) här gör följande saker:
Måndag-disken
Tisdag-tvätt
Onsdagar-torka tvätt
Torsdagar-Städa hallen
Fredagara-baka tillsammans med lillebror 6 år
Att ansvara för maten en dag, allt från planering till att laga den, är en perfekt uppgift för barn i den här åldern.
Du kan också ge henne ansvar i smyg, så att säga.
Be henne kolla om det finns vatten till hästarna, om strömmen är på, få plötsligt nåt att göra när du lagar mat (toalettbesök funkar bra) och be henne kolla maten. Ge henne ansvar och tacka sedan för hjälpen.
Utan henne hade maten bränt vid och hästarna varit törstiga!
Jag skulle vilja att du tänkte om i fråga om fostran.
I alla fall uttrycket fostra.
Tänk mer att du förbereder henne för livet, lär henne saker och att du BEHÖVER henne. Se till att det sista blir sant. Att känna sig behövd ger självkänsla. Att kunna saker ger självförtroende.
Att arbeta ger tillfredsställelse och då kan man ta "semester". Tänk efter hur du själv känner dig när du utfört något som blev bra. Den känslan av avslappning och att vara nöjd känner barnen också.
Skriv gärna vidare och berätta om hur det går!
Kram Blomman
(Jag var oerhört fascinerad av just medusa, hon med ormnarna i håret som just 8 åring)
Eftersom du skriver här har du själv kommit till den insikten att något inte fungerar . Och du vill lösa det. Redan där ska du ha en eloge som förälder. Att våga erkänna för sig själv och andra att något gått snett och att sedan ta ansvar för att få till en lösning är en riktigt bra början!
Här vill jag starta.Den enda regel jag egentligen driver är att hon måste ställa sina skor på skohyllan i hallen för att förtjäna sin veckopeng...för jag vill inte snubbla på en massa skor.
Precis som Ewa skriver behöver alla människor känna att de behövs. Att få betalt innebär att man inte är helt oumbärlig.
Det här skulle jag ta bort direkt. Att få veckopeng och att hjälpas åt som en familj är två helt skilda saker.
Att ni har hästar ger ju dig ett guldläge när det gäller social delaktighet. Hästarna överlever ju inte utan er omsorg. Om du känner att in och utsläpp känns för farligt låt henne ansvara för att väga upp hö, hälla upp kraftfoder etc. Gärna något där hon måste räkna ut sakerna själv.VI bor på landet och jag har hästar och sedan i höst en shettis som hon kan rid under min övervakning (jag är ridlärare) och då måste hon hämta hästen själv i hagen, borsta den och sedan borsta av den efteråt och släppa ut den, jag hjälper henne med sadling och tränsning och förstås också med hur hon ska göra med ridningen.
Sätt en klocka som ringer när det är dags för henne att gå ut och fixa med det här. Viktigt, riktigt ansvar!
Sen bör hon ha ett eget arbetsschema som hon kan kolla av. Vi har delat upp vårat på mitten så att halva är skolgrejer, läxor och aktiviteter och halva är uppgifter hemma.
Åttaåringen (snart nio) här gör följande saker:
Måndag-disken
Tisdag-tvätt
Onsdagar-torka tvätt
Torsdagar-Städa hallen
Fredagara-baka tillsammans med lillebror 6 år
Att ansvara för maten en dag, allt från planering till att laga den, är en perfekt uppgift för barn i den här åldern.
Du kan också ge henne ansvar i smyg, så att säga.
Be henne kolla om det finns vatten till hästarna, om strömmen är på, få plötsligt nåt att göra när du lagar mat (toalettbesök funkar bra) och be henne kolla maten. Ge henne ansvar och tacka sedan för hjälpen.
Utan henne hade maten bränt vid och hästarna varit törstiga!
Jag skulle vilja att du tänkte om i fråga om fostran.
I alla fall uttrycket fostra.
Tänk mer att du förbereder henne för livet, lär henne saker och att du BEHÖVER henne. Se till att det sista blir sant. Att känna sig behövd ger självkänsla. Att kunna saker ger självförtroende.
Att arbeta ger tillfredsställelse och då kan man ta "semester". Tänk efter hur du själv känner dig när du utfört något som blev bra. Den känslan av avslappning och att vara nöjd känner barnen också.
Skriv gärna vidare och berätta om hur det går!
Kram Blomman
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Jag undrade just vad ni hade för underliga tvättvanor i er familj...blomman skrev:Nä, det gör hon inte, hon torkar golvOnsdagar-torka tvätt
Ser framför mig en åttaåring med hårtork..
Mamma till en pojke född 8 januari 2007 (kurad vid 6 månader) och en stor liten knodd född 24 juli 2010 (en vecka efter beräknat, 4,5 kg tung) som standardmodellas.
-
Fjällfolket
Tack för välkomnande och kloka svar - det fick mig att inse att jag har någon slags ide om att det finns någon slags idealisk förälder i en idealisk familjesituation och den sneglar jag efter. I stället för att inse att jag är jag och mitt liv kommer att se ut utifrån hur jag är och det stackars barnet får hänga med i svängarna.
Varje gång jag har ett anfall av god moder tänker jag på fostransmetoder - i verkligheten inser jag att jag är rätt ointresserad av att basa över andra.
Jag inser också att det där med skohyllan inte handlar om att jag vill fostra henne till att vara ordentlig med sina skor. Jag vill inte snubbla över skor i farstun och på det här viset slipper jag det.
Jag blir så sugen på ett arbetsschema för henne - men det vore rätt orättvist med tanke på att JAG inte följer något arbetsschema plus att jag efter två veckor skulle ha tröttnat på alltihop och inte alls bry mig om huruvida hon följde sitt schema eller ej.
Jag gör ganska mycket av det ni föreslår, d v s ber henne om hjälp med olika saker - som treåring upptäckte hon kattmaten och varje gång vi gick till stallet så fixade hon kattmaten - himla tur för mig. Grejen är att hon inte ska känna sig behövd. hon ÄR behövd.
Igår fick jag fnatt och satte en massa knappar i den nygjorda putsen på hästboxarna som byggs plus namn på alla som varit med och byggt. Dottern ville också ha sitt namn i cementen:
"Men du har ju inte byggt?" sa jag.
"Nej. men jag är ditt barn och väldigt viktig och jag kommer att hjälpa till" sa barnet och vem faller inte för ett sådant argument så nu är hennes namn med och jag får se till att hon murar litegrann för att försvara det... självklart skulle hon ha fått sätta knappar egentligen men där var jag så ogenerös att jag ville ha allt det roliga för mig själv.
Varje gång jag har ett anfall av god moder tänker jag på fostransmetoder - i verkligheten inser jag att jag är rätt ointresserad av att basa över andra.
Jag inser också att det där med skohyllan inte handlar om att jag vill fostra henne till att vara ordentlig med sina skor. Jag vill inte snubbla över skor i farstun och på det här viset slipper jag det.
Jag blir så sugen på ett arbetsschema för henne - men det vore rätt orättvist med tanke på att JAG inte följer något arbetsschema plus att jag efter två veckor skulle ha tröttnat på alltihop och inte alls bry mig om huruvida hon följde sitt schema eller ej.
Jag gör ganska mycket av det ni föreslår, d v s ber henne om hjälp med olika saker - som treåring upptäckte hon kattmaten och varje gång vi gick till stallet så fixade hon kattmaten - himla tur för mig. Grejen är att hon inte ska känna sig behövd. hon ÄR behövd.
Igår fick jag fnatt och satte en massa knappar i den nygjorda putsen på hästboxarna som byggs plus namn på alla som varit med och byggt. Dottern ville också ha sitt namn i cementen:
"Men du har ju inte byggt?" sa jag.
"Nej. men jag är ditt barn och väldigt viktig och jag kommer att hjälpa till" sa barnet och vem faller inte för ett sådant argument så nu är hennes namn med och jag får se till att hon murar litegrann för att försvara det... självklart skulle hon ha fått sätta knappar egentligen men där var jag så ogenerös att jag ville ha allt det roliga för mig själv.
Enastående mor till dotter född 2000
Tack för välkomnande och kloka svar - det fick mig att inse att jag har någon slags ide om att det finns någon slags idealisk förälder i en idealisk familjesituation och den sneglar jag efter. I stället för att inse att jag är jag och mitt liv kommer att se ut utifrån hur jag är och det stackars barnet får hänga med i svängarna.
Varje gång jag har ett anfall av god moder tänker jag på fostransmetoder - i verkligheten inser jag att jag är rätt ointresserad av att basa över andra.
Jag inser också att det där med skohyllan inte handlar om att jag vill fostra henne till att vara ordentlig med sina skor. Jag vill inte snubbla över skor i farstun och på det här viset slipper jag det.
Jag blir så sugen på ett arbetsschema för henne - men det vore rätt orättvist med tanke på att JAG inte följer något arbetsschema plus att jag efter två veckor skulle ha tröttnat på alltihop och inte alls bry mig om huruvida hon följde sitt schema eller ej.
Jag gör ganska mycket av det ni föreslår, d v s ber henne om hjälp med olika saker - som treåring upptäckte hon kattmaten och varje gång vi gick till stallet så fixade hon kattmaten - himla tur för mig. Grejen är att hon inte ska känna sig behövd. hon ÄR behövd. Och jag förbereder henne inte för livet - hon finns redan. Hon har redan ett liv utan mig och det är fascinerande.
Igår fick jag fnatt och satte en massa knappar i den nygjorda putsen på hästboxarna som byggs plus namn på alla som varit med och byggt. Dottern ville också ha sitt namn i cementen:
"Men du har ju inte byggt?" sa jag.
"Nej. men jag är ditt barn och väldigt viktig och jag kommer att hjälpa till" sa barnet och vem faller inte för ett sådant argument så nu är hennes namn med och jag får se till att hon murar litegrann för att försvara det... självklart skulle hon ha fått sätta knappar egentligen men där var jag så ogenerös att jag ville ha allt det roliga för mig själv.
'
Jag får fundera ett varv till på hur jag egentligen tänker...tack för input
Varje gång jag har ett anfall av god moder tänker jag på fostransmetoder - i verkligheten inser jag att jag är rätt ointresserad av att basa över andra.
Jag inser också att det där med skohyllan inte handlar om att jag vill fostra henne till att vara ordentlig med sina skor. Jag vill inte snubbla över skor i farstun och på det här viset slipper jag det.
Jag blir så sugen på ett arbetsschema för henne - men det vore rätt orättvist med tanke på att JAG inte följer något arbetsschema plus att jag efter två veckor skulle ha tröttnat på alltihop och inte alls bry mig om huruvida hon följde sitt schema eller ej.
Jag gör ganska mycket av det ni föreslår, d v s ber henne om hjälp med olika saker - som treåring upptäckte hon kattmaten och varje gång vi gick till stallet så fixade hon kattmaten - himla tur för mig. Grejen är att hon inte ska känna sig behövd. hon ÄR behövd. Och jag förbereder henne inte för livet - hon finns redan. Hon har redan ett liv utan mig och det är fascinerande.
Igår fick jag fnatt och satte en massa knappar i den nygjorda putsen på hästboxarna som byggs plus namn på alla som varit med och byggt. Dottern ville också ha sitt namn i cementen:
"Men du har ju inte byggt?" sa jag.
"Nej. men jag är ditt barn och väldigt viktig och jag kommer att hjälpa till" sa barnet och vem faller inte för ett sådant argument så nu är hennes namn med och jag får se till att hon murar litegrann för att försvara det... självklart skulle hon ha fått sätta knappar egentligen men där var jag så ogenerös att jag ville ha allt det roliga för mig själv.
'
Jag får fundera ett varv till på hur jag egentligen tänker...tack för input
Enastående mor till dotter född 2000
Jag har jättebråttom, men jag måste ändå fråga dig en sak.Medusa skrev: Jag blir så sugen på ett arbetsschema för henne - men det vore rätt orättvist med tanke på att JAG inte följer något arbetsschema plus att jag efter två veckor skulle ha tröttnat på alltihop och inte alls bry mig om huruvida hon följde sitt schema eller ej.
Gör du ingenting om dagarna?
Jag menar, du lagar mat, tvättar, diskar och sköter hästarna? Eller hur?
Och du vet genom det att både ditt barn och dina hästar klarar sig väldigt mycket sämre utan dig.
Även om du anser dig slarvig, vilket jag uppfattar det som, så gör du ändå saker som är viktiga för andra, du behövs.
(By the way, så är jag inte direkt nån pedant...
)Hur ska din dotter veta detsamma?
Hon behöver också en konkret, meningsfull uppgift. Eller flera.
Hon behöver bevis på att hon behövs och att nån klarar sig sämre utan det hon gör.
Tänk så, då kanske schemat känns annorlunda.
Tänk på vad du gör om dagarna, och ge henne en av uppgifterna varje dag till att börja med. Ni delar ansvar, då svetsas ni samman, och hon får det där konkreta beviset på att hon GÖR NYTTA!
Kram!
Jag tror att det rör till det hela att man har ett växelvis boende barn - vi delar dessutom på veckan så att hon är hos mig on.kv-fre.mo alt on. kv-må.mo och hos pappan fre-kv-on.mo, alt må.kv-on.mo, detta är något jag tog med mig från bonusdottern som ju bodde varannan vecka. Aktiviteter förekommer ju oftast på fast veckodag och bor man varannan vec ka är ju träningsgrejorna alltid på fel ställe, alt får man ha dubbel uppsättning.
Som vi har det kan jag t ex sjunga i kör obehindrat eftersom körövningen är på måndagkvällar och jag kan hålla koll på hennes gympakläder eftersom den alltid är på onsdagkvällar. Och helgerna är varannan.
Pappan är utmärkt med detta - bonusdottern fick i späd ålder sortera tvätten i ljust,mörkt och rött och vissa städinsatser som ökade med åren. Det hon med tiden gjorde här - då hon kom tonåren - var att hon gick ut och gav hästarna frukost och tog in dem på kvällen etc. - men det var inget hon fick som jobb utan hon tog på sig det själv - och jag var glad och sa vilken lättnad det var för mig. Men jag krävde det aldrig för det var ju mina hästar och hon hade inte bett att få bo ihop med dem halva sin tid.
Joag tror faktiskt det blir annorlunda när man bor halva tiden ihop, halv tiden inte, soppåsen kan liksom inte vänta tills hon kommer och tvättar gör jag heller inte fasta tider. Det som växer fram är väl snarare att när vi ska göra en insats - så gör vi en insats och då hjälps vi åt.
Så nej, jag varken lagar mat, diskar, tvättar eller sköter hästar på rutin, de går fortfarande ute på nätterna så just nu är det inte mycket jobb, men det kommer ju snart och då är frågan hur det ska sköätas då hon bara är här halva tiden - det är svårt med rutiner på sånt då, särskilt som jag också ska dela tillsynen med två andra hästägare denna säsong.
Sedan kan jag förstås på sikt ha ambitionen att ha lite bättre struktur och rutin på basgörat, men det är jag inte tillräckligt motiverad för att göra nu.
Som vi har det kan jag t ex sjunga i kör obehindrat eftersom körövningen är på måndagkvällar och jag kan hålla koll på hennes gympakläder eftersom den alltid är på onsdagkvällar. Och helgerna är varannan.
Pappan är utmärkt med detta - bonusdottern fick i späd ålder sortera tvätten i ljust,mörkt och rött och vissa städinsatser som ökade med åren. Det hon med tiden gjorde här - då hon kom tonåren - var att hon gick ut och gav hästarna frukost och tog in dem på kvällen etc. - men det var inget hon fick som jobb utan hon tog på sig det själv - och jag var glad och sa vilken lättnad det var för mig. Men jag krävde det aldrig för det var ju mina hästar och hon hade inte bett att få bo ihop med dem halva sin tid.
Joag tror faktiskt det blir annorlunda när man bor halva tiden ihop, halv tiden inte, soppåsen kan liksom inte vänta tills hon kommer och tvättar gör jag heller inte fasta tider. Det som växer fram är väl snarare att när vi ska göra en insats - så gör vi en insats och då hjälps vi åt.
Så nej, jag varken lagar mat, diskar, tvättar eller sköter hästar på rutin, de går fortfarande ute på nätterna så just nu är det inte mycket jobb, men det kommer ju snart och då är frågan hur det ska sköätas då hon bara är här halva tiden - det är svårt med rutiner på sånt då, särskilt som jag också ska dela tillsynen med två andra hästägare denna säsong.
Sedan kan jag förstås på sikt ha ambitionen att ha lite bättre struktur och rutin på basgörat, men det är jag inte tillräckligt motiverad för att göra nu.
Enastående mor till dotter född 2000
...och dessutom pratar jag jättemycket i nattmössan nu för det är klart att vi har vissa rutiner, för hur det gåpr till på morgnarna, för hur det går till när hon går och lägger sig t ex. Så det funkar ju att hitta ett mönster men frågan är vilka mönster som passar oss.
hejhej
hejhej
Enastående mor till dotter född 2000
Härligt att höra att du har dem ute fortfarande. Jag har alltid haft mina ute länge på nätterna på hösten och släppt ut tidigt på våren. Även lösdrift ett tag. Har inget med barnuppfostran att göraMedusa skrev:sköter hästar på rutin, de går fortfarande ute på nätterna så just nu är det inte mycket jobb
jag bara reflekterade.Jag förstår att det blir rörigt med växelvis boende. Men det jag ville komma fram till var sättet att se på uppgifterna. Att de är delvis till för att stärka er sammanhållning och delvis för att hon ska känna att hon behövs konkret.
Ett tag gjorde vi såhär:
Eftersom jag är en sån där "röjare" och inte "plockare", dvs jag låter lätt saker byggas på hög och gro igen, och sen får jag världens ryck och städar och ordnar, så gjorde vi en lång lista på allt som behövdes göras, när vi väl skulle städa. (Sååå sällan var det väl inte såklart
)Sen fick alla välja tre saker de ville göra. Då kände ingen sig överkörd, och efteråt var alla nöjda och kunde ta semester.
Ett komplement till schemat som då kan innehålla mindre uppgifter.
Men du kan väl ha uppgifter till henne bara när hon är hos dig. Och poängtera vilken skillnad det gör när hon är där! Hur mycket nytta hon gör när hon är hos dig och att det minsann är mycket jobbigare när du är ensam. Och det kommer ju att vara alldeles sant..
