Gråta sig till sömns - så skall det ju inte

[rebekka4]

Hej igen,
Skrev för några dar sen om min lilla piggelin, som har mycket svårt för att somna själv på dagen. Har fått jättemycket hjälp och stöd av LO, som dels svarade på mitt inlägg men dessutom har ställt upp via mail! Tusen tack för det. Hade inte klarat det hit om det inte var för dig.

MEN - Min 10 månader gamla dotter Rebekka gråter sig till sömns när hon skall ta sina tupplurar på dagen. Tycker att jag har försökt allt. Men det har jag ju inte, för då hade det funkat.

Jag har sett till att hon har haft kul och skrattat och är mätt och nybytt innan jag lägger in henne. Hon börjar gråta så fort jag sätter ner henne i sängen. Jag ramsar på väg ut och oftas får det henne lugn. Sen sätter jag igång med damsugning etc. Och det kan gå bra inne hos henne ett bra tag. Sen är det som om hon kommer på att hon inte vill vara i sovrummet. Hon skäller och gråter och jag använder ramsan. Väntar in henne tills hon låter som om hon verkligen beöver ramsan. Och ibland tystnar hon när jag ramsar, men när jag slutar börjar hon oftast skrika igen.

Buffning och solfjäder har jag valt bort - hon blev så arg när jag använde dessa redskap. Och oavsett om hon var pigg eller trött så använde hon all sin energi på att kämpa imot. Tillsist skrek hon som en galning även om hon inte gjort det när jag började.

Som jag skrev i Piggelin... är min viktigaste fråga: Kan det skade hennes utveckling att bli så ledsen som hon blir? Alla utvecklingsteorier hävdar att man inte får lämna ett ledset barn i denna åldern. Vad skall man tro? Snälla Anna - kan du inte komma med din åsikt angående detta med att låta barnet gråta. För det gör hon ju även om jag jobbar på saken. Känner att min metod påminner mer och mer om 5-minutersmetoden, som du ju tar avstånd från. Och det är inte för att jag springer in var 5:e minut men för att hon ju gråter tills hon trillar omkull...

Tack
Ulrika, Rebekkas mamma

[annawahlgren]

Din uppgift är att lugna henne i sängen. Hon ska inte skrika. Så enkelt är det, och så brutalt mitt svar.

Har du "valt bort" mina föreslagna och välfungerande verktyg får du hitta på nya Det finns alltid sätt.

Barn ska inte skrika. Så enkelt är det och så svårt.

Ansvaret ligger hos dig, liksom tekniken som passar er

[rebekka4]

Hej Anna,
Tack för ditt svar. Jag är frusterad och ledsen vilket kanske inte "syns" i mitt mail. Jag tycker att det är en jätteutmaning att få detta att funka. Jag var verkligen övertygad i början av kuren. Fick som sagt Rebekka till att sova hela natten när hon var dryga fyra månader genom att vagna och ramsa.

Det är inte alltid så lätt att handskas med ett gråtande barn... Jag vet, att det är mitt ansvar att få henne lugn. Och jag vet att hon inte skall gråta, men det har verkligen spårat ur här. Normalt har jag "koll på läget", men detta med sömnen har varit en utmaning från dag ett med Rebekka. Vi morderna människor är ju vana vid att ha koll på allt och just med sömnen har jag inte haft koll alls.

Jag har valt bort buffning och solfjäder för att hon skrek så hon blev knallröd. Inte för att jag inte vill använda din metod. Men jag är förvirrad och osäker. Så är det. Jag vet att 90% handlar om attityd. Kanske har jag inte den... Kan jag hyra dig på nåt sätt;-)) Detta SKALL ju funka. Var börjar jag nu?

Första steget blir att hon får eget rum vilket hon borde ha fått för länge sen. Det vet jag ju.

Anser du förresten att metoden från det spanska sömnforskningsinsitutet är lika illa som 5-minutersmetoden. Ja nu förutsätter jag att du känner till den, men det gör du kanske inte. Den går i korthet ut på att man lägger in barnet med en ramsa. Går ut, och om barnet protesterar går man in efter en minut. Säger ramsan och går ut oigen. Så väntar man tre minuter, gör samma sak, och väntar sen fem minuter osv.

Nästa dag väntar man tre minuter först. Sen fem, sen sju etc.

Jag måste skärpa mig och få till detta på nåt sätt. Vi har just varit på semester några dar och där blev hon sjuk, och så gick allt som var lite etablerat ju åt skogen. Det måste lyckas.

Vill du hjälpa mig, Anna...?

Tack
Ulrika

[Josefin]

Hej Ulrika, kunde inte låta bli att svara när jag såg din fråga om "metoden från det spanska sömnforskningsinstitutet". Har bott i Spanien i flera år och känner till "metodo Estivill" som den kallas och även läst doktor Estivills bok. Det är PRECIS samma som 5-minuterssmetoden - trots ramsa. Alltså: den funkar, hade flera kompisar med barn där nere som körde metodo Estivill och visst sover barnen som små änglar. Frågan är ju med dessa metoder om det verkligen är etiskt. Estivill menar att ett barn som får affektkramper, spyr eller helt enkelt ramlar ihop ska ignoreras. Detta är barnets sätt att hämnas på den vuxne. Han uttrycker i sin bok ett rejält förakt för barnet och barnets behov. Det vimlar av uttryck som "den lille terroristen", "barnet sätter igång att lipa - allt för att få uppmärksamhet" för att inte tala om skrämselpropaganda och löften om att ALLA barn som inte har ett fysiskt sömnproblem kommer att sova prick elva timmar efter kuren.

Ja, som du märker är jag ingen fan av den här metoden.

[rebekka4]

Hej Josefin,
Usch då. Det låter ju hemskt. Läste bara lite i boken när Rebekka var jätteliten, men valde Anna W istället. Det fanns väl en anledning till detta.

Läste om din kur förut i dag. Du hade också en hel del krux ser jag, men det funkade till slut?!?!

Det jag fortfarande inte fattar/tycker är svårt är, att hon liksom fortsätter med att gråta. Nu har vi dessutom pajat det med den semester mitt i allt ihop. Jag var inte så påläst så jag hade kommit ihåg att det skulle ta 10 dar hemma. Och just nu har jag inga 10 dar hemma innan jag skall börja jobba. Så vad gör man??? Har en vecka här nu som jag får kura stenhårt i.

Men det känns hopplöst, det gör det. Usch vilken utmaning detta är.

Tack för att du svarade.

Ulrika

[Josefin]

Hej!

Ja, jag har ju fått rådet här att läsa på mer - har visst inte fattat så bra som jag trodde jag gjort.

När jag läst Anna Wahlgrens svar till mig, misströstade jag så klart och bestämde mig för att lägga ner tills jag hade total koll på kuren. Nå, barnet var redan i säng och sov gott. Och så fortsatte han, med några få avbrott (han vaknade två ggr, bara en behövde jag vyssja)! Han sov jättebra i går natt! Och nu har han sovit över tre timmar i streck och verkar fortsätta så. Jag vet inte om jag vågar hoppas på en förändring i sömnvanorna, men faktum är att han somnade jättegott i natt och under dagslurarna idag! Han har varit glad och sprallig och inte gnällt.

Min son har helt klart förbättrat sina sömnvanor, men det har gått låååångsamt. För 4 månader sedan skulle han snutta på mitt bröst natten igenom och jag skulle ligga bredvid utan att röra mig. För tre månader sedan kunde jag ersätta snuttandet med att vagga i famnen. För två månader sedan nöjde han sig med att jag tog upp honom i sängen - samtidigt började han vakna mindre. För en månad sedan började han somna i sin egen säng (något helt jätte-mega-nytt) med hjälp av buffning. Sedan har vi fallit tillbaka i dåliga vanor och jag ville köra kuren "på riktigt". Och så nu detta; han har somnat jättegott, sover i sin egen säng och vaknar inte så mycket och då tar det bara några sekunder att få honom att somna om.

Jag vet inte om jag är helt ute och cyklar men jag har känslan av att min son behövde en enda liten förändring, en puff i rätt riktning. Även om jag inte klarat kuren DEN HÄR gången, så har han stannat kvar i sin säng. Vilket innnebär att han varit glad och pigg idag, vilket fått honom att dagslura utan gråt, vilket i sin tur gjort att han varken varit övertrött eller för utvilad när kvällen kom... En enda natt känns som om den har utverkat mirakel! Idag har han varit en liten sol, helt enkelt.

Så jag har bestämt mig för följande; jag läser på om metoden här. Under tiden så får han vakna om han nu vaknar och sover han bra så desto bättre. När jag är ordenligt påläst får jag se hur hans sömnvanor ser ut. Jag vill INTE gå som ett vrak och bara tänka "måste sova hela natten, jag MÅSTE lyckas". För jag har också märkt hur min egen attityd påverkar honom.

[annawahlgren]

Tack, Josefin

Den spanska metoden låter väl inte så där alldeles underbar, nej Jag är numera så skeptisk till det blotta faktum att en KARL ligger bakom diverse skrikmetoder att jag knappt orkar lyssna. För hur många karlar, ursäkta, har levt med små spädbarn dag och natt och ensamma om ansvaret och själva sovmetoden i praktiken Elizabeth Pantley är något annat. Hon har all min respekt, även om hennes "kur" tar om inte hundra år så åtminstone nästan

Det allra mesta med små barn är mycket enklare än man tror, om man bara har ett mål för ögonen. Detta är mitt mantra. Och jag vet att det är sant. För de små barnen söker vår betryggande ledning. Det är inte särskilt märkvärdigt för dem. Vi vixna är deras överlevnadgaranter och de utgår från att vi vill dem väl (=borga för deras överlevnad och helst ett trevligt liv också) eftersom de föds med detta urförtroende, som bara behöver bekräftas men inte upprättas ur intet. Det urförtroendet kan naturligtvis förverkas, men föräldrarna måste verkligen jobba hårt på den saken i så fall. Mycket hårt. Tusentals gånger, ja, hundratusentals gånger, räcker barn sina föräldrar handen uppväxten igenom om och om och om igen. För att få just den säkerhet för livhanken bekräftad som föräldrarna ju står för och ska stå för, tills lilla ungen kan klara sig själv.

Klart jag förstår att du är ledsen och besviken och känner dig allt utom "segerviss" när du skriver som du gjorde. Men det hjälper inte barnet. Inte dig heller. När du släpper projekt buffning och solfjäder för att hon blir "illröd" och arg - dvs du genomför det inte och missar målet med verksamheten, nänligen att envetet få henne lugn - ger du henne i handling ett svar hon inte vill ha, nämligen att mamma inte vet vad hon gör, inte kan sina saker och inte vet vad hon vill. Det "svaret" kan hon inte acceptera.

Alternativen är två. Antingen övar du upp tekniken betydligt bättre, enlgt ansvisningarna i Lathunden och i SOVA HELA NATTEN (med dvd:n) och tränar den på dig själv och alla andra INNAN du kommer så långt som till barnet. Eller också hittar du på andra sätt att lugna henne, få henne tyst och avspänd i kroppen och alldeles lugn. Men också denna eller dessa tekniker måste genomföras utan att du ger dig för minsta motstånd eller förnyad fråga från henne. "Vet du verkligen vad du gör? Är det här rätt? Är det här bra för mig, kommer jag att slippa oroa mig nu för vargen?" Etc, etc. Det är de svar som är för BARNET nöjaktiga, som avgör hela saken.

Och det är de svaren de gäller att hitta. I handling - men stundom även i tystnad. Hemligheten är att lära sig tolka, avlyssna och ibland vänta - och att alltid, vid sidan av MÅLET som aldrig får försvinna ur sikte, ha för ögonen 1. mera tålamod, 2. större förtroende för barnet.

[rebekka4]

Tack Anna,
har börjat bufa och solfjädra och hon accepterar det!! Så du har rätt. Igen. Det handlar om min inställning.

Men nu har hon fått feber. Typiskt eller hur!

Jag ser att det står att man inte skall avbryta kuren om barnet blir sjuk. Ännu en utmaning för mig;-) !!! Särskillt i morgon bitti mellan 4-6. Vagtimman är en av de största utmaningarna just nu. Kan jag ta upp henne för tidigt om hon fortfarnade känns varm?

Och en sista fråga: Har jag förstått det rätt om jag tror att man skall hålla fast vid dagslurar i vagnen om det är det som funkar? Dagslurarna går jättebra i vagnen, men funkar väldigt dåligt i sängen. Som jag skrivit tidigare så har jag haft seancer på upp till 1 timma och 45 minuter för att få henne att somna på dagen i sängen. Min plan är att trappa ner på vagnsovning när programmet sitter. Hur låter det?

Tack
ulrika och rebekka

[annawahlgren]

Varför ska du ta upp henne Tänk efter Vill du själv umgås, äta och kramas när du har feber

Lugna henne i sängen, om det absolut behövs. Man kan ge vatten, svalka panna, vädra, bädda rent, trösta (hålla om) - allt med barnet i sängen. Lev dig in i hennes situation och utgå från vad du själv skulle vilja ha, om och när du var sjuk

Dagslurarna måste du bestämma hur de ska vara. Funkar det lättare i vagnen så varför inte gå in för det Ska du ha henne i sängen måste det vara konsekvent. Den luren i vagnen, den luren i sängen Ta nu en dag (och en natt) i taget med målet för ögonen. När sömnen väl sitter kan du ändra - allt utom tiderna - hur som helst

[rebekka4]

Om jag tänker på hur jag själv skulle vilja ha det, så skulle jag i allafall inte vilja vara ensam om jag var ledsen. Men du har ju rätt i att hon inte behöver komma upp.

Jag tog heller inte upp henne även om hon vaknade och grät klockan fem. Ramsan fick henne att vrålskrika och gråta nästan hysteriskt . Så det blev buffning och solfjäder (som ju funkar nu - det hjälper att vara envis 8 och bestämma sig för att det funkar, precis som du skrev) . Detta använde jag både när jag la henne i går kväll och när hon överraskande vaknade klockan tolv i natt (hon sover ju normalt hela natten och har gjort det sen hon var 4 månader och jag vagnade).

Hon blir fort lugn, men försöker jag mig med ramsan efter jag har släppt skriker hon rak ut nu (alltså efter hon blev sjuk). Så jag släppte henne och backade bort från sängen så att hon absolut inte såg mig. Och alla gånger somnade hon på stört. Klämde in en mycket tyst ramsa varje gång just när hon somnat.
Bör man byta ramsa när den har denna effekt? Nej eller..?

Fortsätter med vagnen tills sömnen sitter. Det kan väl inte ersättas med bilen enstaka gånger eller? Det kan vara svårt att promenera på bestämda tider varje dag om detta drar ut på tiden...

Och en sista fråga: Skall jag låta henne sova så mycket som hon vill när hon är sjuk, eller väcka henne på marginakvarten?

Hälsningar en feberfri, men grinig Rebekka och en förhoppningsfull mamma.

[annawahlgren]

Å, släpp nu inte ramsan lika fort som du släppte buffandet och solfjädrandet. Du måste läsa på - titta i Verktygslådan och snälla, inse allvaret i att du måste få ramsan att "ta" - det är ju den som ska ta över.

Måste undra - om hon sovit hela natten från 4 mån, varför då SHN-kura?

Genomför du kuren nu, så grubbla inte över eventuell bil. En sak i taget Om du läser igenom Lathunden noga noga en gång till, ser du vad som gäller.
"Om detta drar ut på tiden" eller inte, är något du bestämmer helt själv. Men du måste göra rätt dvs veta vad du gör och varför - se mitt förra svar

När hon är sjuk har du två marginalkvartar att ta till dvs en hel halvtimme extra kring varje lur. Vaken kan hon vila och bör få göra det, dvs det ska vara lugnt omkring henne. Så som du själv antagligen skulle vilja ha det när du var sjuk.

Jag vill inte gräla på dig men du måste beakta att det finns en kur, som fungerar om man FÅR den att fungera (=genomför som det är tänkt), och jag kan inte handleda individuellt de ömma föräldrar som inte tar sig tiden och mödan att sätta sig in i allvaret, ambitionen och attityden.

[rebekka4]

Lovar att inte släppa ramsan;-)

Kurar för att:

Hon har vant sig vid att jag ammar eller "vällingar" henne i sömn på dan. Nu skall hon snart passas (hemma av barnflicka) när jag skall börja jobba. Då det är tillsammans med ett annat barn kan jag inte förvänta att barnflickan kan sitta med henne två gånger om dan tills hon sover. Vill kunna lägga in henne och låta henne somna själv! Nu skriker hon upp mot 1 tim och 45 min.när jag lägger henne. Därför dagslur i vagn.

Jag kurade inte 100% för hon sov "hela" natten, men bara från halv nio, nio till sex. Alltså 9-9 1/2 timmas sömn. Jag vill upp på åtminstonde 11. Särskillt som hon ibland hittar på att vakna redan klockan 5 nu.

Ja vagtimman är som ses ovan ett problem som vi slåss med. Orkar inte vara osäker på om jag och hon skall gå upp klockan 5 eller klockan 7 mer.

Kvällstrassel... Från hon var 6 mån. till 8 kunde vi lägga in henne vaken och så låg hon och lekte/pratade tills hon somnade. Bara enstaka gånger protesterade hon. Från ena dan till den andra grät hon så fort vi närmade oss sängen. 8-månaders ångesten! Läste Anna Freud, som skriver att man inte får gå ifrån ett ledset barn i den åldern, för det kan ge ångest, anknytningsproblem etc. (Vad är din åsikt om den teorin?)
Så vi började lägga oss inne hos henne tills hon sov. Och det skall ju också ändras. Funkade konstigt nog bra när vi började för ett par veckor sen även om hon blev så ledsen i sängen på dan. Men semester och sjukdom har pajat det.

Rebekka har ALLTID sovit lite. 10-12 timmar per dygn även när hon var nyfödd. Men då hon varit pigg och glad, och alltid frisk och utvecklat sig som hon skulle har jag dumt nog accepeterat att det var så.

Det är ok att gräla lite på nån som inte jobbar 100% på det projekt hon har valt att genomföra. Men detta är något av det tuffaste jag varit med om... Jag avskyr när hon gråter.

Hur mörklägger man utan att stänga ute all luft? Alla mörkläggningsgardiner jag har prövat gör rummet kvavt.

Skulle förresten hälsa från min mamma Yvonne, som arrangerade en föreläsning för dig i Göteborg 1994, tror jag. Hon hade företaget Holistiskt Center. Jag fick dina biografier - signerade - då; har läst de flera gånger De är suveräna.

Jag SKALL fixa detta! För sova skall hon - det gör hon t ex just nu. Även om det också krävde gråt i kväll. Men ramsan tar ju... Och så skall det fortsätta[-o< Ser så mycket fram emot att kunna lägga en glad flicka som gärna vill sova. Nu gråter hon så fort hon ser sängen....

Det blev väldig långt detta, men det är ju inte enkelt alltid

Tack
Ulrika

[annawahlgren]

Då är det BARA lite tålamod som ska till... vid sidan om målmedvetenheten och Attityden.

Se hennes gråt och skrik som frågor som väntar på för henne nöjaktiga svar och ge dig inte förrän du kan ge dem

Ett svart eller mörkblått tyg, typ lakan, kan ha väl så god effekt som ett kompakt mörkläggningstyg. Men det finns sådana också som är luftgenomsläppliga.

Sätt dock din största tillit till dig själv och inte till yttre omständigheter - som t ex att du ska börja jobba och barnflickan inte kan söva, etc; sådant godkänns inte i de här spalterna Det ska vara för BARNETS skull du gör detta, ingenting annat. Och tills polletten trillar ner, dvs tills hon förstår att du håller på att hjälpa, inte stjälpa, och då hon kommer att hjälpa till alldeles kolossalt - får du odla de tre ovannämnda dygderna! Det finns bara ett MÅSTE här - hennes bästa. Ännu betvivlar hon att du vet vad du gör (vilket du ju inte riktigt vet heller, hm ) och det kommer hon att fortsätta med i form av skrik och protester, FRÅGOR, FRÅGOR, tills du lyckats övertyga henne genom att ge de för henne nöjaktiga svaren.

Så om du säger: hon skriker, hon gråter - så säger jag: och vad gör DU

Läs igen Läs allt. Tips på vägen, allt.

[rebekka4]

Tack för ditt svar, ännu en gång.

Skulle vara väldigt glad om du kunde svara på det jag skrev om utvecklingsteorierna. Det är ju inte bara Anna Freud som hävdar att barnet känner sig som ingenting om de inte kan se mamman (eller andra) när de blir ledsna i denna åldern.

Läste Anna Freud, som skriver att man inte får gå ifrån ett ledset barn i den åldern, för det kan ge ångest, anknytningsproblem etc. (Vad är din åsikt om den teorin?)

Och så gör jag det faktiskt inte för min eller barnflickan skull. Men för Rebekkas skull. Tro mig. Man blir bara lite knäpp av att kura tycker jag och då kanske man vinklar det som att det också handlar om en själv. För att man är så påverkad. Det är jag i allafall. Tycker att det är fruktansvärt när hon gråter så.

Vargtimman är och förblir den största utmaningen. Har läst som en galning om detta i 1 1/2 timma nu. Har lagt henne en halv timma tidigare i kväll och hoppas på effekt. Har också läst om pangsolfjäder. Kan mycket väl bli aktuellt. I morse vaknade hon halv sex. Jag gjorde "allt" (det kan jag ju inte ha gjort, för då hade hon ju somnat om ) och ändå var jag tvungen att storma in med godmorgon i ett lugnt ögonblick på marginalkvarten. Då hade hon varit vaken i en timma och en kvart. Och hon är ledsen, det är hon... Vrålgråter olyckligt. Inte oavbrutet men mycket och ofta.

Det som är mest konstigt är att jag faktiskt ofta tror att jag har lyckats få henne att somna om typ efter andra gången jag ramsar. Då är hon ofta tyst i kanske en kvart. Och sen sätter det igång igen. Värre än innan. Kan jag göra nåt i den kvarten så att hon törs somna om riktigt?

Godnatt

Ulrika och en sovande Rebekka, som bara behövde ramsan en enda gång i kväll även om hon fortfarande gråter när hon inser att vi tänker lägga henne i sängen.

[mammamy]

Läst din tråd Rebecca och jag tror att hennes skrikande är MYCKET värre för dig än det är för henne. För henne är skrikandet ett av sätten att kommunicera, i en ålder när man ännu inte fått ett lika nyanserat språk som vi vuxna har. Dvs skriket är inte automatiskt ett uttryck för att hon känner ångest eller är ledsen, utan kan också betyda ilska, irritation, trötthet, obehag, hunger, aggression över att inte kunna somna etc etc i all oändlighet. Du skriker ju aldrig av de anledningarna längre, som vuxen, (gissar jag ) utan har andra vägar att förmedla dessa känslor. Din dotter har bara skriket än så länge och bör respekteras när hon använder det språk hon behärskar. Ha det i åtanke när du lider av att hon skriker, det är inte alls säkert att din dotter lider samtidigt, värt tänka på!
Öva dig på att lyssna av nyanserna i skriket, är hon förbaskad och skriker av den anledningen hjälper ingen samsa i världen, då skriker hon tills ilskan har lagt sig tror jag.
Lycka till, det här fixar du galant!