Fina underbara Rebekka, som fylde 4 för 1,5 månad sen, är så ARG. Och sen ledsen.
Oftast utlöses ilskan av något som inte är som hon vill. Mycket med kläder som sitter fel - trosorna VARJE dag. De har varit ett problem mycket länge, men nu är det värre än det brukar vara och HELA tiden. Och minsta lilla småsak som inte känns rätt utlöser gnäll, gnäll och vrål.
I går skulle hun duscha. Avtalet (som vi gjort redan på morgonen) var, att så fort hon kom hem från dagis skulle hon in i duschen och sen skulle hon sitta i fotöljen och torka och titta på film! Hon sitter helst på soffbordet när hon tittar på tv för där "ser hon bäst" och det är oavsett var man försöker ställa de andra sitt-möblerna, som tex fotöljen. Bordet är bäst. Men funkar inte när man skall sitta insvept i handduk och täcke...
På morgonen hette det ja, ja mamma, så gör vi. När hon kom hem sa hon själv, Nu skall jag duscha och sen skall jag se film. Ja, svarade jag, och sitta skönt i fotöjlen och torka. NEJ! Jag ville inte. Jag vill sitta på bordet! Jag försökte bagatellisera och sa att ja, det förstår jag, men när du är våt skall du torka och inte frysa och därför sitta i fotöljen, som vi bestämde i morse.
Jag VILL inte duscha. Nä, nä svarde jag, men det skall du nu.
In i duschen, och här fungerade det ok, och hon var glad. Men. Så skulle hon in i fotöljen. Hon skriker och handuken sitter fel, täcket ligger fel och gör så att hon inte kan se etc etc etc etc. Jag tar det helt lungt till att börja med och hjälper henne med både handduk och täcke. Hjälper inte. Hon skriker högre och högre och liknar ett trotsåldersbarn i sitt utbrott. Säger, att om hon inte kan sitta stilla med handduk och täcke kan hon inte få titta på filmen. Hon VRÅLAR, men vill endå inte samarbeta. Till sists får vi till det - jag säger Nu räcker det Rebekka, nu sitter du stilla här, så fixar vi det.
Sen kommer andra ronden, när jag har varit inne mitt i filmen och torkat hennes hår. Då tar hon av sig handduken och vill sitta bara med täcket vilket hon vet är ok, när håret är tort. Men nu "ramlar" täcket ner och hon kan inte se igen och igen, och igen.Till sist stänger jag av filmen och säger, att det inte går när hon skriker så. Hon spinger runt och gråthickar helt hysteriskt. Säger, att nu sätter hon sig ordentligt. Jag svarar, att hon kan sätta sig och säga till mig när hon sitter ok, så kommer jag och sätter på den igen. Till sist lyckas det... Men vi är ju helt slut.
Och detta skulle ha varit en mysig kväll
Ofta slutar dessa episoder med att hon gråter och kramar mig, och säger, jag vill ha dig mamma... Jag tycker att jag är mycket med henne och rent fysiskt med pussar och kramar och, att hon hjälper till mycket med allt möjligt, så hon känner sig som en del af flocken.
Någon som har goda råd???
Tackar
Ulrika
Maria.
). Vår ambitiösa omvårdnad av det lilla barnet blir sakta men säkert en form av överförmyndarskap av den lilla människa som håller på att växa till en egen individ med egna tankar och önskningar. Om man inte då släppt ansvaret gradvis så blir det desto mer frustration. Det är där jag skulle gissa att ni är.
Om kläderna sitter fel så är det hennes problem. Bolla över och var en "ledare" i att lära henne egen problemlösning (kan lova dig att hon har nytta av det hela livet och nr2 här har betydligt mer av den vara än nr1 pga första-barnet-attityd...). Fråga intresserat "ojdå, vad ska DU göra åt det. Avvakta intresserad och sakligt (inte ignorera) och fortsätt med ditt. Tyck inte synd om henne utan ha attityden av att sådant här händer hela tiden och man måste bara lösa det. Pakta gärna (behöver och ska helst inte vara i samband) och berätta om massa svårigheter du haft som du löst. Alltså väldigt banalt och kanske tom påhittat. Gärna med humor och skratt om hur tokigt saker kan bli. Prestationsångesten av att inte lyckas kan här vara ztor och behöver avdramatiseras.
Jag förutsätter att det är inne vi pratar om och ge henne då förtroendet att känna det själv. Hur ska hon annars lära sig känna vad hon behöver/vill när hon snart ska ta hand om sådant i skolan 
Kanske kan vara något att fundera på även för dig 
