En dag som började så skönt med sovmorgon fram till nio, pappas tur att ta hand om dom små liven. Härlig frukost med flera koppar kaffe och tidningsläsning en lååååååååååång stund
Jag till och med njöt av att stå och stryka en stund
Sedan vid halv tolv skulle pappa iväg och när hans huvud kom utanför dörren så var det kört....Lunchen var inte god
Hon var mätt Hon tyckte inte om ost Hon tyckte inte om tomater Jag sa flera gånger, det är ditt beslut. Ingen mat, inget godis
Hon tog en pytteliten tugga av en tomatbit stor som en lillfingernagel. - Nu då mamma, har jag ätit duktigt? - Nej, det tycker jag inte. Vill du ha godis så måste du äta mer. - Du gör äcklig mat.
- Bra, då behöver du inte äta något mer. Hon tittar forskande på mig sedan frågar hon var godiset är
Förklarar att hon gjort sitt val, det blir inget godis. Det blir gråt som sedan går över i surighet Försöker prata med henne om varför hon inte äter hemma
Du äter ju så duktigt på dagis och borta hos andra Hon förklarar att hon vill inte äta min mat för jag bestämmer så mycket Jaha. Vad svarar man på sånt
Vi fortsätter dagen och jag säger att snart får du stänga av TV´n och gå och kissa för sedan skall vi åka och handla present. Jag säger till en gång till på vägen ut från toaletten. - Stänger du av TV`n och kommer och kissar för vi åker snart
Ingen reaktion. Jag tappar all lust men klär på lillebror och mig själv och tänker att hon vaknar väl till när vi stänger ytterdörren.
Nu är det mycket protester, gå framför vääääääääääääldigt sakta, krångla när säkerhetsbältet skall på. Förklara att hon inte vill åka och handla present. Frågar sedan vart vi ska och när jag berättar så vill hon inte åka dit osv osv
Hon berättar högt vad hon och pappa skall göra men jag får inte följa med
Dom skall äta massor med goda saker men jag får inte smaka osv osvSå fortsätter dagen och jag får bita mig i tungan många gånger.
Så, nu ligger hon i sängen och jag sitter här med dåligt samvete. Dåligt samvete över att hon fick lägga sig utan mat därför att hon började berätta om hur illa hon tyckte om maten redan innan hon visste vad som serverades. Där tog mitt tålamod slut och hon fick ingen mer mat förutom den halva tomat hon kanske fick i sig vid lunchen....det är en evig kamp och ibland så orkar man inte ta orden för till slut så sårar dom även om dom kommer från en fyraåring
Du får inte vara med mamma för du bestämmer bara, du ska bara bestämma vad jag skall ha på mig. Förklarar att ibland är det så att föräldrar vet bäst men att jag hädan efter kan strunta i vad hon tar på sig när hon går ut. Jag kan strunta i att ge henne mat eftersom hon inte äter den. Jag kan strunta i att väcka henne på morgonen. Jag kan strunta i att hjälpa henne att borsta tänder utan hon får klara allt själv
Inte så pedagogiskt, jag vet. Men idag så är jag bara Malin.
Med hopp om en bättre dag i morgon....
Fundera över det här en smula. För visst är det så. Det GÖR vi. Och SKA vi. Men precis här, när man är ute ur trotsen och har lärt sig ett och annat som man kanske rent av skulle klarat sig utan, så förstår man ju att den här nya lärdomen och kunskapen inte bara borde innebära eftergifter, om man så vill (dela med sig, ta hänsyn till andra osv) utan även borde innebära ett och annat nytt ansvar och lite eget självbestämmande. Så ta din tjej på orden, och se VAD hon faktiskt kan få bestämma över. För det behöver hon också få lära sig, det är ju också en del av att växa upp. Och även små 4-åringar behöver få bestämma en smula över sin tillvaro. Så - vad skulle det kunna vara - i ert liv 
{|= 
