Varning!

[Josefin]

Skrev i gästboken till Anna, kopierar en bit här till forumet...Vill nå ut, vill varna - hoppas att läsningen kanske hindrar NÅGON att trilla dit som jag gjorde.

Sammanfattat:
Jag bodde i Spanien, blev oväntat med barn och flyttade ihop med pappan till barnet. Han visade sig snart vara totalt beroende av sina föräldrar (mamman spanjorska, papan syrian) och därtill ointresserad av sitt barn. Han var s.a.s. mer angelägen om att vara son än att vara far.

För att göra en lång historia kort, gick det åt pipan. Han vägrade separera, trots att jag erbjöd mig att stanna kvar i Spanien. Han skulle ta pojken till Syrien. Han skulle ta honom ifrån mig. jag skulle få se... Så jag gjorde det enda raka - jag tog mitt då 5 månader gamla barn och en resväska och åkte till Sverige.

Nu trodde jag ju att jag som svensk medborgare i Sverige skulle vara fri från hot och tvång, men icke. Vår svenska stat som vill vara vän med hela världen har skrivit under den s.k. Haagkonventionen som i teorin ska förhindra kidnappning av barn.

I praktiken innebär den något annat. I.o.m. att jag flytt från Spanien utan faderns medgivande, kunde pojken polishämtas. Eventuell vårdnadstvist skulle skötas i Spanien och som "kidnapperska" skulle jag med all sannolikhet förlora vårdnaden. Även umgänget skulle kunna strypas eller ske under övervakning. Pappan däremot, skulle kunna göra verklighet av sitt hot och ta pojken till Syrien - ett land som INTE skrivit under Haagkonventionen. Detta skulle i sin tur innebära att all kontakt med min son skulle strypts för alltid. Att ta pojken till Sverige - dit pappan kunde åkt, fått jobb, umgängesrätt bostadsbidrag, kurser i svenska och haft daglig kontakt med sin son - var olagligt. Att ta pojken till Syrien skulle varit helt lagligt.

Det fanns INGA förmildrande omständigheter fick jag veta. Inte att pappan varit så ointresserad av sitt barn, inte att situationen för ensamstående mödrar i Spanien är omöjlig utan familj, inte att fadern hotat med att sticka till Syrien med vår son, inte att jag fortfarande ammade honom, inte att jag hade en returresa till Spanien om allt kanske skulle ordna upp sig...Ingenting. Jag var en kidnapperska.

Efter en tid i total ovisshet, total rättslöshet, total statslöshet (jag var inte längre skriven någonstans - jag fanns inte i några register, jag hade ingen address, jag kunde inte ens ta min son till vårdcentralen) föll allt på att pappan var för ointresserad för att dra igång en process han skulle vunnit. Tack vare det har jag idag min son hos mig.

Andra har inte haft samma tur. Barn har lämnats ut till knarkande pappor som slår dem. För de har RÄTT att ha sina barn. Mamman har inte haft RÄTT att återvända till sitt hemland Sverige. Eller snarare; hon får så gärna åka vart hon vill. Men utan sitt barn. Ett bra exempel på en kvinnofälla, eller hur?

Jag hade inte en aning omatt det går till så här. Jag trodde inte att ett barn kunde tas ifrån sin mor enbart p.g.a. att det råkats födas utomlands. Hade jag vetat det jag vet idag, hade jag så klart åkt hem för att föda.

Tack om ni orkade läsa ända hit! Och var försiktiga alla tjejer - lagarna är omänskliga och rättvisan är verkligen blind.

[Hampus i Lit]

Ett sjukt system vi lever i!!