Ska vara bebis naturligtvis inte bäsbis. 
kram igen
Ida
Fyra i familjen
-
ilindstrom
- Inlägg: 2797
- Blev medlem: ons 14 nov 2007, 14:56
-
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03
Tack för peppande inlägg! Under tiden ni skrev kom vår andra son . Precis på dagen den 5, kl 9.13 kom han. Helt perfekt. Massa hår, rosig och pigg från början. Och hungrig! 4180 g, 54 cm.
Det började vid 22 i lördags, var på fest hos min vän och kände en ny känsla. Tänkte att det var lika bra att köra hem så jag tackade för mig och satte mig i bilen. Koncentrerade mig på körningen men det tog i mer och mer i magen. Barnvakt (min mamma) ringdes hem,men jag vågade ändå inte riktigt tro på att det verkligen satt igång på riktigt. Jag skulle ju gå över trodde jag! Tog ett bad, kopplade TENS, övade avslappning. Fick lite panik för ju mer jag försökte andas desto ondare gjorde det. Kämpade på hemma, hade knappt sovit natten innan och fick ju inte sova denna natt så lite ynkligt blev det. Åkte in till Södra BB vid 5, öppen 6 cm. Vilken lättnad! Smärtan hade verkligen haft en uppgift. La mig i badet inne på förlossningsrummet. Fick avslappnande akupunktur i pannan. Svårt att andas när man ligger upptryckt i ett hörn i badkaret, men jag ansträngde mig verkligen för att slappna av och jag tror det bidrog en hel del till att det gick så fort ändå. Efter 2,5 h kände jag att smärtan ökat rejält, antog att det var runt 8 cm men jag ville ha bekräftat att det hade hänt något så jag tog mig ur badet med mycket stor möda. Undersökning: öppen som jag trodde, runt 8. Möjlighet att ta hål på hinnorna, jag tyckte det verkade vara en bra idé. Sagt och gjort och jäklar vad det kändes när huvudet sjönk ner ytterligare. Tog lustgas, men som sist kändes ingen skillnad
! Som att andas rumluft. Kände mig rädd för att vara så totalt obedövad så jag hängde kvar i den där masken trots att den varken gjorde till eller från. Det innebar ju att jag inte profylaxandades alls, men jag hade svårt att få till den andningen eftersom jag fick mer ont när jag andades, måste haft fel teknik ändå. 8.20 sprängde de hinnorna. Kl 9 fick jag krystvärkar, satte mig på förlossningspallen och krystade på en kvart ut det finaste lila knyte man kan tänka sig. Blödde rejält så pappa Micke fick ta bebis och jag fick lägga mig. Lite pådrag med dropp och blodprov. Knappt några bristningar. Så nöjd med den biten.
Kom sen hem igår em med ett Hb på 79 och en svanskota som fått sig en rejäl törn. Eftervärkarna denna gång är inte så roliga. Men mitt i detta finns en enorm kärlek, tänk att vi fått två lika fina . Hur är det möjligt? Jag är förstummad.
Nu ligger lilla knytet på mage i sin insats efter att ha fått en slurk ersättning. Han suger och suger på mina bröst men det har inte runnit till och han blir så frustrerad. Så jag gav flaska och han tog tacksamt emot. Går inte att lägga honom ifrån sig alls annars för han är helt uppenbart för hungrig men för trött för att fortsätta torrsuga. Han är precis som sin bror, hungrig och social redan nu. Han söker med blicken i kors efter våra ögon och ni vet ju alla vilken känsla man får när man tittar tillbaka, allt annat stannar upp.
Annekteringen gick jättebra, när vi hade hälsat klart på Emil kom vi in med knytet och klädde av honom, lade honom tillgänglig på golvet. Emil skrattade och pekade: DA! Sen följde en grundlig undersökning av ansiktet och kroppen. Ögonen var mycket intressanta, de skulle petas på både en och två gånger. Det konstaterades att bebisen hade öron, han kände sen på sina egna och på våra. Kände i munnen på bebisen, kände i sin egen och i våra. Allt jämfördes. Lillebror var vaken och lugn hela tiden, kunde inte blivit bättre. Sen gick Emil och hämtade en docka som vi haft för att förbereda så gott det går. Han lade dockan bredvid lillebror. Pekade och sa DA! Lillebror fick sen en puss på huvudet och ögonblicket var över.
Vi var ifrån Emil i två dygn och han var så lätt att vara med sa mamma. Visade själv vad han ville, var glad och trygg. Kändes som ett fint bevis på att det arbete vi lagt ner verkligen gjort honom trygg i grunden.
För er som orkat er igenom så här långt vill jag säga tack för er omtanke, det kommer en kämpig tid nu när jag inte kan sitta och röra mig och uppmuntran härifrån betyder mycket. Vi hörs snart igen, kanske på SOS ?
KRAMAR från Emma
. Precis på dagen den 5, kl 9.13 kom han. Helt perfekt. Massa hår, rosig och pigg från början. Och hungrig! 4180 g, 54 cm. Det började vid 22 i lördags, var på fest hos min vän och kände en ny känsla. Tänkte att det var lika bra att köra hem så jag tackade för mig och satte mig i bilen. Koncentrerade mig på körningen men det tog i mer och mer i magen. Barnvakt (min mamma) ringdes hem,men jag vågade ändå inte riktigt tro på att det verkligen satt igång på riktigt. Jag skulle ju gå över trodde jag! Tog ett bad, kopplade TENS, övade avslappning. Fick lite panik för ju mer jag försökte andas desto ondare gjorde det. Kämpade på hemma, hade knappt sovit natten innan och fick ju inte sova denna natt så lite ynkligt blev det. Åkte in till Södra BB vid 5, öppen 6 cm. Vilken lättnad! Smärtan hade verkligen haft en uppgift. La mig i badet inne på förlossningsrummet. Fick avslappnande akupunktur i pannan. Svårt att andas när man ligger upptryckt i ett hörn i badkaret, men jag ansträngde mig verkligen för att slappna av och jag tror det bidrog en hel del till att det gick så fort ändå. Efter 2,5 h kände jag att smärtan ökat rejält, antog att det var runt 8 cm men jag ville ha bekräftat att det hade hänt något så jag tog mig ur badet med mycket stor möda. Undersökning: öppen som jag trodde, runt 8. Möjlighet att ta hål på hinnorna, jag tyckte det verkade vara en bra idé. Sagt och gjort och jäklar vad det kändes när huvudet sjönk ner ytterligare. Tog lustgas, men som sist kändes ingen skillnad
! Som att andas rumluft. Kände mig rädd för att vara så totalt obedövad så jag hängde kvar i den där masken trots att den varken gjorde till eller från. Det innebar ju att jag inte profylaxandades alls, men jag hade svårt att få till den andningen eftersom jag fick mer ont när jag andades, måste haft fel teknik ändå. 8.20 sprängde de hinnorna. Kl 9 fick jag krystvärkar, satte mig på förlossningspallen och krystade på en kvart ut det finaste lila knyte man kan tänka sig. Blödde rejält så pappa Micke fick ta bebis och jag fick lägga mig. Lite pådrag med dropp och blodprov. Knappt några bristningar. Så nöjd med den biten.Kom sen hem igår em med ett Hb på 79 och en svanskota som fått sig en rejäl törn. Eftervärkarna denna gång är inte så roliga. Men mitt i detta finns en enorm kärlek, tänk att vi fått två lika fina
. Hur är det möjligt? Jag är förstummad.Nu ligger lilla knytet på mage i sin insats efter att ha fått en slurk ersättning. Han suger och suger på mina bröst men det har inte runnit till och han blir så frustrerad. Så jag gav flaska och han tog tacksamt emot. Går inte att lägga honom ifrån sig alls annars för han är helt uppenbart för hungrig men för trött för att fortsätta torrsuga. Han är precis som sin bror, hungrig och social redan nu. Han söker med blicken i kors efter våra ögon och ni vet ju alla vilken känsla man får när man tittar tillbaka, allt annat stannar upp.
Annekteringen gick jättebra, när vi hade hälsat klart på Emil kom vi in med knytet och klädde av honom, lade honom tillgänglig på golvet. Emil skrattade och pekade: DA! Sen följde en grundlig undersökning av ansiktet och kroppen. Ögonen var mycket intressanta, de skulle petas på både en och två gånger. Det konstaterades att bebisen hade öron, han kände sen på sina egna och på våra. Kände i munnen på bebisen, kände i sin egen och i våra. Allt jämfördes. Lillebror var vaken och lugn hela tiden, kunde inte blivit bättre. Sen gick Emil och hämtade en docka som vi haft för att förbereda så gott det går. Han lade dockan bredvid lillebror. Pekade och sa DA! Lillebror fick sen en puss på huvudet och ögonblicket var över.
Vi var ifrån Emil i två dygn och han var så lätt att vara med sa mamma. Visade själv vad han ville, var glad och trygg. Kändes som ett fint bevis på att det arbete vi lagt ner verkligen gjort honom trygg i grunden.
För er som orkat er igenom så här långt vill jag säga tack för er omtanke, det kommer en kämpig tid nu när jag inte kan sitta och röra mig och uppmuntran härifrån betyder mycket. Vi hörs snart igen, kanske på SOS
?KRAMAR från Emma
Emil född 070510 Elias född 081005 -
ilindstrom
- Inlägg: 2797
- Blev medlem: ons 14 nov 2007, 14:56
\:D/ Men GRATTIS Emma \:D/
Vilken härlig liten kille - på rätt dag och allting! Och bra har han haft det i magen, stor och go! Vilken toppenförlossning ändå, och vad skönt att göra undan storjobbet hemma.
Så fint du beskriver annekteringen, jag blir alldeles varm och tårögd
Ett riktigt skolexempel! Ni har en underbar tid framför er, tänk att få se två bröder växa upp tillsammans! Vad ska lilla underverket heta 
Tänk vilken proffsgissare jag har blivit då 
Jag brukar inte säga "vad var det jag sa..!" men..:
Varmt lycka till!
Mia[/i]
Men GRATTIS Emma \:D/ Vilken härlig liten kille - på rätt dag och allting! Och bra har han haft det i magen, stor och go! Vilken toppenförlossning ändå, och vad skönt att göra undan storjobbet hemma.
Så fint du beskriver annekteringen, jag blir alldeles varm och tårögd
Ett riktigt skolexempel! Ni har en underbar tid framför er, tänk att få se två bröder växa upp tillsammans! Vad ska lilla underverket heta Tänk vilken proffsgissare jag har blivit då
Jag brukar inte säga "vad var det jag sa..!" men..:
miar70 skrev:(Jag tror du får en till liten kille, jag
Varmt lycka till!
Mia[/i]
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03
STORT STORT Grattis Emma, vad underbart du berättar. Det kommer blir så bra så bra, med en så klok och duktig mamma. Tänk vilket jobb du gjort. Hoppas du är riktigt stolt!
Vilken stor kille ni fick! Också nyfiken på vad han skall heta
Än en gång grattis, fantastiskt alltihop
Kramar, Anna
Vilken stor kille ni fick! Också nyfiken på vad han skall heta
Än en gång grattis, fantastiskt alltihop
Kramar, Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
-
Fjällfolket
-
Lingontuva
- Inlägg: 682
- Blev medlem: ons 21 mar 2007, 10:33
Här forsar glädjetårarna 
Vilken underbar berättelse! Storebror Emil han är ju underbar! NJUT av varandra och lova att höra av dig om du behöver hjälp med något eller har några funderingar. Hoppas att ni kommer ha mycket glädje av vagnen
Stora kramar till hela familjen
Elle
Vilken underbar berättelse! Storebror Emil han är ju underbar! NJUT av varandra och lova att höra av dig om du behöver hjälp med något eller har några funderingar. Hoppas att ni kommer ha mycket glädje av vagnen Stora kramar till hela familjen
Elle Storebror född -05 kurad feb-06 Lillasyster född -07 SM från start-
kattklo
Grattiskramar till hela stora familjen. Tänk att få en lillebror, det är stort det. Och en sån stor lillebror sen då .
Ta väl hand om er alla och njut, ta det lungt och ha inte bråttom.
Kram Susan
. Ta väl hand om er alla och njut, ta det lungt och ha inte bråttom.
Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Jättegrattis från oss! /LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum