Vet varken ut eller in - kura med syskon hemma

[Hellagumma]

Hej kära kurare!
Jag har en tös på 5 månader och en vecka som äter två gånger per natt och skall eventuellt kuras nästa helg. Maken skall hjälpa till (har en lite för avspänd attityd till att läsa på och sådär dock). Varningarna är många inför detta. Dels makens avslappnade attityd, dels att det är riktigt svårt att få dottern rejält mätt. Hon vill bara, bara ha bröstet. Nu kan jag bara amma på ena bröstet och det är väl egentligen det hon föds upp på. Med små bröst har jag små reservoarer vilket gör att jag får amma relativt ofta. Puréer och grötar provar vi enträget, men det är fortfarande bara teskedar som går ned. Flaskan tar hon ibland av pappa och lite välling till kvällen brukar gå bra. Tät amning försvårar schemat. Vi har idag inget speciellt schema. Jag har försökt flera gånger, men när det ibland har tagit mig 1 h att söva till dagslur blir jag bara gråtfärdig och ger upp resten av dagen. En annan sak som gör det hela svårt är storebror. Han blir 3 år nu i december. Han är i trotsåldern. Det är tufft att vara i hans kläder just nu. Han kommer lätt i konflikt med mamma. Han låter mig inte söva lillasyster ifred utan gör allt för att provocera i det läget. Klättrar upp på mig och lillasyster och skriker henne i örat, sparkar på henne och andra trevligheter hittar han på. Han går dessutom på förskola 3 dagar i veckan mellan 9 och 14. Det finns nästan inget schema i världen som fungerar med de tiderna. Jag vill inte att storebror skall behöva ha bråttom hem varje dag efter dagis för att vi måste mata lillasyster. Det är skönt att ge honom lektid utomhus under en långsam promenad hem eller att stanna med någon kompis på en lekplats när man nu ändå har overallen på.
Vad är min fråga undrar ni nu efter allt detta pladder. Jo, hade ni i mina kläder tänkt att "det får gå som det går, det är värt att pröva så fullt ut vi kan"? Hade ni tänkt "nix, inget AW-liv för oss, barn sover bra med tiden" eller "lite lösare schema har ingen dött av, bara barnet får den sömn och den mat hon behöver". ???????
Jag upplever alltså att det är otroligt svårt för oss att hålla ett strikt schema. Skall jag kura eller inte?

Kanske behövde jag mest skriva av mig. Redan innan kur har alla försök att söva lillasyster på rätt tider och ge henne massor av mat på fasta tider falerat och jag går mest hemma och faller i gråt hela dagarna.

[kiki]

Hej Hellagumma, välkommen.

Jag tänker så här, antingen har du det som du har det och går hemma och gråter eller så gör du någonting åt det. Enkelt eller hur.

Om du bestämmer dig för att göra någonting åt er situation så föreslår jag att du läser på och läser på och läser på lite till tills du vet varför du gör som du gör och maken med

Kram Kristina

[Ummusab]

Hej hej!
Jag e själv nykurande, så kolla m de som kan nåt! Tänkte bara:
1: makens attityd: här hemma e d jag som e påläst o tar alla nätterna o d funkar super för min man har tagit m storebror t farmor o de bor där för tillfället, så har jag haft jättehjälp av en kompis om kurat sin son o vet hur d känns. Kan du lösa på liknande sätt, att storebror får bo nån annanstans under tiden? ta hjälp under dagarna om du kan oxå.
2: dagistider: kan du lucha o "natta" tjejen under de tiderna? sen kan hon ju få flaska som mellis på vägen när ni hämtar storebror (lr får man göra så? mata i farten? kolla m de som kan!!!) då kan ni leka alla tre ute på vägen hem, så känner han att han får "sin" tid m mamma oxå.
3:amning: jag är 100% för att man ska amma så länge d går, mitt problem har varit at jag haft lite mjölk o båda barnen käkade var o varannan timme dygnet runt mot slutet innan mjölken tog slut helt. Lillebror fick även ersättning vilket höll honom mätt lite längre. testa ge vällinglr så t natten.
3: nattätandet: jag tänkte samma sak innan jag började kura. min son åt 3-4 flaskor välling /natt o jag trode han skulle vara vaken o gallskrika av hunger hela 1a natten, men nej. han vaknade ja, visst men jag hörde aldrig de rena hungervrålen som aldrig ger med sig (du vet vad jag menar)
Bara ngra funderingar o tips från mig, sen vad man får göra o bör göra d måste du fråga de m erfarenet. Men allt går att lösa!!
Lycka till!

/Ummusab

[Hellagumma]

Tack för råd och tips.
Blir inte direkt mycket klokare, men det är väl bara att bestämma sig. Men som sagt, jag är ju väldigt tveksam till att kunna hålla ett schema. Någon med fler barn som klarat det bra och kan peppa mig?

[miar70]

Hej Hellagumman och välkommen säger jag också

Visst kan du ha ett schema!

Min vardag skulle vara kaos om vi inte hade fasta mat-sov-ute-städ-tider. Det är det som får vår vardag att fungera, och som gör att vi alla trivs att vara hemma!

Ett schema skulle med all säkerhet göra er vardag så mycket roligare och enklare, inte tvärtom! Om du räknar med en inkörsperiod på två veckor för ett schema att sätta sig, så går det av sig själv sedan!

Kram Mia

[kiki]

Vi har haft schema till vår dotter sen hon var 2 månader, det funkar kanon och man är mycket friar än utan. Vi vet alltid vad hon behöver, klockan är vår bästa vän.

Jag kan berätta om vår grannfamilj, som har en dotter som går på dagis och en 5 månders hemma. Flickan har aldrig haft något schema men nu när pojken blir större kände dom att det behövdes. Pappan som var motsåndare är helt överväldigad över schemat, man behöver aldrig gissa hur det ska vara. Mamman berättade för mig idag att dom varit iväg på promenad och lilleman låg i vagnen och kollade vädret plötsligt stänger han sina ögon och faller i sömn, på rygg , titt på klockan och den är 16.00 exakt enligt schemat.

Jag tror ni bara kan vinna på att köra en kur och göra ett schema som passar er familj, men återigen LÄS så att du verkligen vet vad du gör. Har du internationella sova hela natten-boken Har du barnaboken

Kram igen Kristina

[Hellagumma]

Tack igen för peppning. Jag har båda böckerna.
Flickan tar alltså inte flaska utan ammas helst bara av mig och jag har så väldigt, väldigt svårt att hålla 3-4 timmar mellan målen eftersom jag bara kan amma på ett bröst. Ofta blir hon alltså trött och hungrig samtidigt. Om jag vill sätta schemat en vecka eller två innan jag kurar (skall man göra så?) kanske det inte spelar så stor roll HUR hon somnar eftersom jag drar igång med verktygen i och med kuren? Har jag storebror hemma är det i nuläget bara vagnspromenad eller bärsele som fungerar om det inte skall bli bråk och kraftig försening. Promenad kan vara jobbigt eftersom det kan ta en timma innan jag får av honom pyjamas, på med kläder, kissning, kallingar, ytterkläder etc etc etc etc. Hellre initialt sova i bärsele och att hon sover på "rätt" tider?

Just nu sover hon i en Emmaljunga. Hon är en stadig madame och jag tycker hon börjar få det trångt i den. Om hon ändå snart skall byta til spjälis, skall jag kura henne i den eller fortsätta ha henne i vagn tills kuren är över? Bättre att göra alla förändringar på en gång läste jag här någonstans??

[Hellagumma]

Miar70 - sex barn!?!?!?!!!!

Respekt 8) !

[/LO]

Hej! Välkommen hit

Nu tänker jag vara lite tuff! Så du vet
Du har fått bra svar från flera håll, och jag skulle vilja citera det kiki skriver i sitt första inlägg.
Du kan ha det som du har det eller ta tag i saker och ting och styra upp tillvaron. Du väljer, ingen annan kan göra det åt dig.

Ska du kura så måste du vara påläst, veta exakt vad det handlar om och varför man gör saker och ting.

Bestäm schema, genomför kuren och inför schemat i samband med kuren. Det går hand i hand. Om man vill. Annars sätter man ett schema, följer det lite som man vill och det går som det går, men då har vi inte så mycket hjälp att komma med.

Så bestäm dig! Vi finns här och försöker räta ut frågetecken och peppa, men vi kan inte göra jobbet åt dig.

/LO

[Hellagumma]

LO
Bestäm schema, genomför kuren och inför schemat i samband med kuren. Det går hand i hand. Om man vill. Annars sätter man ett schema, följer det lite som man vill och det går som det går, men då har vi inte så mycket hjälp att komma med.
Det handlar givetvis inte från min sida om att "följer det lite som man vill". Jag har i vecka ut och vecka in försökt att följa vårat schema, men jag klarar det dåligt.
Äsch. Startar vi kuren på fredag gör vi det själva hemma. Här får man märkliga svar. Lyhördheten för all oro jag har verkar inte finnas här där jag söker den.

[kiki]

Hellagumma

Vi kan inte bestämma åt dig, det måste du göra själv. Sen när du har bestämt dig då finns vi här, jag lovar, med all kärlek och stöttning som vi är förmögna till.

Jag tycker du har fått bra svar på dina funderingar, det är trist att du uppfattar dom som "märkliga".

Jag hoppas verkligen att vi hör av dig igen.

Tills dess,
Kramar Kristina

[/LO]

LO
Bestäm schema, genomför kuren och inför schemat i samband med kuren. Det går hand i hand. Om man vill. Annars sätter man ett schema, följer det lite som man vill och det går som det går, men då har vi inte så mycket hjälp att komma med.
Det handlar givetvis inte från min sida om att "följer det lite som man vill". Jag har i vecka ut och vecka in försökt att följa vårat schema, men jag klarar det dåligt.
Äsch. Startar vi kuren på fredag gör vi det själva hemma. Här får man märkliga svar. Lyhördheten för all oro jag har verkar inte finnas här där jag söker den.

Det jag menar är att kuren och schemat går hand i hand. Klart att man kan sätta schema och försöka följa det, men om man inte har attityden av självklarhet (läs här http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... alvklarhet) så är det svårt. Och TROR man inte att det kommer att gå, så är det ju i princip omöjligt. Eller hur?

Du behöver läsa på! Det kommer att minska din oro, när du är helt säker på vad du gör/ska göra.

Och vi finns här!

/LO

[Tröttmammavillblipigg]

Tänkte bara peppa lite när det gäller schema. Jag har två barn, en på 4 år och en som är 7½ månad. Trodde också att det skulle bli knepigt att hålla schema. Men efter att vi påbörjat en kur och sedan misslyckats, alltså tappat schema och allt, så kände jag hur skönt det faktiskt var när man visste vilka tider det var som gällde. Nu har vi kurat om sedan en vecka tillbaka och det har gått kanonbra! Det var precis som om Lillan tyckte likadant, typ "äntligen har dom fattat hur jag vill ha det!" Hon somnar oftast som hon ska och sover nästan hela nätter, de gånger hon vaknar så somnar hon om själv.
Min äldsta går också på dagis tre dagar 9-14. Det schema jag hade i början när minstingen var 5-6 månader var:
19-7 natt
7.00 välling
9-9.45 sova i vagnen (när vi gick till dagis)
10.30 äta
12-13.30 sova
13.30 äta
här fick hon vara vaken i vagnen när vi gick och hämtade på dagis
16-16.45 sova
17 äta
19 sova natt

Jag tyckte det funkade bra. Nu vid omkurningen är hon ju lite äldre och jag har ändrat till en 20-min lur på e.m. Jag har även flyttat fram luren på f.m. så nu är hon vaken i vagnen även vid lämningen på dagis och sover i stället 10-10.45 och middagslur 12.30-14.00. Funkar kanon.
Hoppas att du hittar kraft att köra en kur! Jag märkte stoor skillnad på min attityd nu när jag kurade om Lillan! Säkert därför det har funkat så bra..

Lycka till!
Kram

[ÅsaB]

Okej - jag har ABSOLUT inte i den här tråden att göra. Det vet du, kära syster och det vet jag. Men nu blir det lite så ändå. Kan publiceras i roman-format...

Jag vet att du av två anledningar är skeptisk till schemat.
1. Man blir bunden. Otroligt mycket tider att passa hit och dit.
2. Du har testat i flera veckor och inte fått det att fungera.

1. Okej, man BLIR bunden. Men personligen tycker jag att det blir man ju med BARN. De skall äta och sova, då blir man bunden. Med ett schemat kan jag planera dagen. Man kan lägga det utifrån dagistiderna och ha det som bas. Sedan är det inte så svårt. Skall man ut och köra bil: Försök planera in det när kotten skall sova.
Men visst kan det vara jobbigt. Till att börja med har du ju tre hela daglurar att ta hänsyn till. Men det blir lättare. Innan du vet ordet av har du två och sedan, vips, en! Och den är lång, underbar och helgi! DIN TID FÖR DIG!!!
Man kan ju frångå rutinerna nu och då, när man måste. En gång är ingen gång. Man måste ju kunna anpassa sig.

Felsökning blir världens enklaste! Gnälls det - ja, då funderar man kort. För lite sömn? För lite mat? Det är skitlätt. Om allt har stämt under dagen: Kanske sjukdom på väg?

2. Två saker kan påverka svårigheter att införa schema. Kanske fler, men två uppenbara saker. Det ena är: Är det rätt schema? Jag har inte fått se ditt, så jag vet inte. Det du hade på kylskåpsdörren i början av hösten hade långt mellan uppvak och första lur, vilket jag ifrågasatte. Många barn blir trötta fort på morgonen. En och en halv timme hade jag länge på Walle. Hur ser schemat ut? Det kanske är helt fel för Astrid, även om det kanske finns exempel på just det schemat i boken.

Sedan är det ju det där med Attityd. Jag förstår att det är jättetjatigt att höra om Attityd hit och dit. Men minsta tvekan från din eller pappa P's sida kan göra livet med barnet så otroligt mycket svårare. Ask me!!! Det kan jag ALLT om! Och märkte det om inte annat i natt när pappa H skulle hjälpa den störtförkylde sonen att somna om, så att höggravida tjock-mamman skulle få sova. Till och med grannarna kunde höra att pappa H's suckar betydde: "Hur skall jag någonsin få honom att sova???"

Mamma fick ta över...

Min käraste syster. Du kan fixa det här. Nu tar du och delger oss schemat för tanke och fundering. Sedan funderar du på om du VILL det här. För du måste VILJA! Du måste känna att nu (nu blir det fula ord!!!) JÄVLAR! Så kör vi! Som när mormor ramsade Walle första gången: "Ingen rädder för vargen här. Nu skall du fanimej sova!" (Han slocknade på en sekund! )

Du vet att Attityd och självförtroende är A och O. Sedan förstår jag att storkillen Hj gör livet svårare. Men miar70 vet att det går, med sex barn. Och Lua, som har 10mån mellan sina! LO har två. Och varför inte komma ihåg vem som är den stora förespråkaren av rutiner, ordning och reda, attityd och SHN - nämligen AW herself, med inte mindre än 9 barn. (Oj, nu fick jag mail av dig! )

Jag fördjupar mig inte i matproblemet, mer än att du inte kan hålla på att amma din lilla sumobrottare från ett bröst. Bort med bröstet och så fram med en envis flaska och sked. Har du Dr Browns?

Fan, syrran! Du KAN! Du har gjort så mycket svåra saker - det är är inte som att doktorera och disputera! Det är inte neurofysiologi. Men du måste lägga hjärtat åt sidan och tänka med hjärnan! Då kan du hjälpa Walles sötaste kusinflicka att sova.

(Sedan tror jag visst att man kan få sitt hjärtegull att sova nätter även utan fasta dagrutiner, men att det kan vara svårare. Walle sov ju faktiskt hela nätter utan mer rutiner än mat var 3 timme fram till 4 mån ålder, när vi tog bort nappen. Och schemat behövde 4 månader i vårt fall för att sätta sig - puckomamma traskade i överkoncentrationsträsket!) Jag tror att schema är ett steg, men att Attityden är det viktigaste. Hon kommer att köpa läget, bara ni bestämmer er för hur landet ligger, vad som gäller och hur ni skall genomföra det! Se MammutMarias tråd om Attityd, var den nu finns någonstans.

[Nimrah]

Hej du Hellagumman!

Kände bara att jag ville säga ngt om att följa ett schema. JAg kommer ihåg när jag själv inte hade barn. Min syster som hade lilla bäbisen och jag skulle träffas.
- När ska vi ses? undrade jag.
-Jaa. Jag vet inte vi får se. Först måste jag ge honom mat och sen får vi se när han somnar för han måste vila först. Men när det är klart då ringer jag innan jag åker!

Och där satt jag låst och väntade för detta kunde ta alltifrån två timmar till fem. Och så hade jag det oxå tills vi kurade. Min syster som nu har en 4 år gammal son som fortfarande sover i samma sovrum som sina föräldrar säger nu att det verkar så jobbigt man blir ju så ofri. Själv vet jag att hon och jag kan träffas klockan tre för då har min son sovit och ätit mellis och är pigg och glad. Under tiden kan jag göra allt annat jag behöver hinna med.

Jag tror bara det är en inkörningsperiod där man inte riktigt har allt i ryggmärgen men sen är det underbart skönt att veta vad som gäller. Både för bebisar och vuxna. (Och jag är nog snarast i övrigt motsatsen till allt vad en rutinmänniska innebär ) Sen vet ju de flesta som kurat här redan att barn INTE tar sig den mat och sömn de behöver, tyvärr, annars hade det inte varit ett problem.

Jag tycker att det låter som du behöver ta tag i detta. Gå hemma och gråta går inte för sig. Inte på grund av detta. Som du kanske vet "ska små barn njutas och njuta själva" Ngt annat blir ingen i familjen glad över.

Stor kram

Nimrah