Angående BVC...

[Josefin]

(ny här - verkar vara fullt ös på detta forum!)

Rakt på sak: BVC är min mätning/vägning-vaccinations-och-sjukdoms-institution. Något annat tycker jag inte de duger till! Jag har helt gått efter eget huvud sedan min lille son var 2 månader - efter att jag fått helt värdelösa råd från den barnläkare jag hade då (i Spanien där min son är född).

Jag bestämde mig snart att FÖRST ta reda på saker själv (info finns ju i mängder i vårt IT-samhälle!), INTE oroa mig i onödan och INTE sätta min egen oro framför barnets bästa.
Det gjorde susen. För märkligt nog har min son aldrig "matvägrat" - men han har inte varit hungrig i perioder och då har jag inte trugat det minsta.
Han har aldrig haft "kolik" - men han har varit övertrött och gråtit därför.
Han har gått upp i vikt som han "ska" - d.v.s. han är frisk och glad, men har inte exakt följt kurvorna.
Han hat inte haft "sömnproblem" - men han har krånglat på nätterna tills jag satte mjukt stopp. (delvis med AW-metoden, delvis efter egen magkänsla)

När jag hör och läser om BVC´s råd och förmaningar blir jag så irriterad! Inte bara irriterad förresten, jag blir förbannad å barnens vägnar. Små sspädisar ska bli undersökta, stuckna med sprutor, pricktestade, inlagda, sondmatade...bara för att BVC´s personal ofta gör saker helt på rutin.

-Mammor blir tillsagda att väcka barnen för att äta. Några månader sedan får de höra att NU ska de absolut inte äta på natten - för NU så är de så stora så...
-De får höra att de små ska äta "mer" för de går inte upp som de "ska". Hur får man ett mätt barn att äta mer? och vad är att gå upp som de ska? Kurvorna ändras ju för 17 vart tionde år! Det som är övervikt idag var normalvikt för tjugo år sedan!
-Barn blir ordinerade vidrig komjölksfri ersättning - för de är mjölkallergiker. Denna diagnos baserar sig ofta på att mamman säger att barnet skriker.
-5-minutersmetoden är Gud. Utan att det gjrts en enda uppföljning i vuxen ålder för att se hur det gick - egentligen.
-Det viktigaste vid BVC-bedsök är moderns eventuella oro; INGEN kollar om barnet verkligen "aldrig" sover, inte äter "någonting", skriker "jämt"... Tänk om en vuxen blev diasgnostiserad helt baserat på sin chefs utsagor?

osv. osv.

Skulle jag ge ett´enda råd till en nybliven mamma skulle det vara följande:
Ett litet barn har rätt att växa upp i lugn och ro utan mallar och kurvor. Varje läkarundersökning och sjukhusbesök är ett störande och skrämmande moment. Alltså bör de bara nyttjas vid bevislig sjukdom. Gå efter eget huvud och SE barnet- låt aldrig oro gå före rationellt tänkande!


Josefin med son 040731

[jordgumman]

Hej Josefin,

Jag är också ny här och lika ilsk på BVC som du. Det är väl därför jag är här, för att få någon motvikt till deras "sanningar" eller frånvaro av sådana. Jag har också kört en modifierad kur på min dotter, en blandning av AW och magkänsla. Det är tur att hon är andra barnet, med första hade jag mindre magkänsla och stod mer villrådig med BVC diffusa förklaringar till sömnproblem. "utvecklingsfas" måste vara deras absolut vanligaste förklaring till allt. Det de egentligen säger är att "så här är det och det finns inget annat att göra än att vänta ut det"! Och det är ine så roligt att höra i ett läge när man känner att saker måste förändras.

En väninna till mig var med om att de reagerade på sonens lilla huvudmått på BVC och han blev remitterad till någon specialist. Under tiden det tog tills han fick komma dit tog hon reda på allt om den sjukdom de misstänkte att det var, förberedde sig på att en skalloperation skulle bli nödvändig och oroade sig något enormt, bara för att de där direkt vid anblicken av det lilla huvudet och dess form kunde utesluta denna hemska sjukdom...Jag menar kan inte BVC-tanterna få lära sig hur ett sådant huvud ser ut och/eller remisstiden kortas ner lite så att nyblivna mammor skall slippa gå och gruva sig så, vilket knappast kan vara bra för barnen??

Mina barn har tack och lov följt kurvorna, de verkar i det avseendet vara medel-Svenssons, men jag har också hört om såna som fått gå på massor med kontroller bara för att barnet är lite litet. Min arbetskompis som fick barn i v. 32 och dessutom är rätt liten själv liksom hennes man t ex. Jag menar, det är väl naturligt att det inte blir någon jättebebis då? Blir man kallad till en massa extrakontroller och undersökningar så blir man förstås förr eller senare orolig även om man inte var det från början!

Vad ska vi göra åt vår BVC-frustration?

[Hampus i Lit]

Jag måste bara få skriva att jag håller med i mycket av det du skriver, t.ex så berättade jag för min bvc sköterska vid ett tillfälle att sonen inte sover på nätterna utan bara stånkar och stönar och hittar ingen ro. Det kunde vara så var svaret. Vid ett annat tillfälle så sa jag att jag tyckte att han andades hastigt hela tiden, men så kunde det också vara. Vid ytterligare ett besök så berättade jag att han blivit blå om armar,händer och fötter efter han skrikit, då sa hon att om det upprepades skulle jag kanska komma och visa upp honom. Bara det att det försvann ju ganska snabbt så det var ju inte lätt. I alla fall så visade det sig senare att han hade hjärtfel!
Amningen fungerade inte heller men då tyckte hon att jag skulle amma det som gick och sen se om han ville ha ersättning så det var ju bra för det slukade han i ett nafs.(orkade nog inte amma)
Efter operationen när vi kom hem var han väldigt orolig på nätterna så vi sov på barnavdelningen på sjukhuset och där tyckte dom att han åt för mycket och för ofta så han hade nog ont i magen!!?? Vi blev alltså tillsagda att ransonera med maten! Som första gångs förälder visste vi inte bättre och litade på att andra med erfarenhet visste bättre men NEJ så var det inte!
Läste i Barnaboken när jag kom hem om kolik och följde Annas tips och vägledning sen har det fungerat bra!
Tycker det är skrämmande faktiskt!

Lita på dig själv som mamma och stå på dig mot "vetenskapen" är mitt råd!

[Josefin]

"Vad ska vi göra åt vår BVC-frustration?"

Ja du... Jag antar att det enda man kan göra är att gå efter eget huvud. Utgå från att BVC är snabba med diagnoser som kolik, dålig viktuppgång, mjölkallergi, ta det med en nypa salt och vänta och se så mycket som möjligt.

Men visst är det sorgligt. BVC vet inget om amning, inget om barns tillväxt, inget om barns matvanor, inget om barns sömn. Det är vår barnhälsovård...

Allt är "normalt" - ändå kommer de gärna med lösningar, kurer och råd. Då är det något som inte stämmer. Antingen har ungar svårt att sova, punkt, och då är det inte mycket att göra åt. Eller så är det farligt för små barn att inte sova och då behövs hjälp. Det kan inte vara möjligt att något som är helt normalt ska botas.

Angående min sons sömn (som var hemsk!) sökte jag inte och fick ingen hjälp. För jag ville inte få höra att jag borde testa 5-m-metoden. För jag visste att jag inte skulle göra det ändå. Istället testade jag mig fram, gjorde små förändringar, det gick långsamt...Så läste jag om buffning här och i barnaboken. Buffade lite, bar lite...och nu sover ´min lille son riktigt bra! Inte som en ängel, inte hela natten - men mycket bättre än förut! Berättade glatt om det för sköterskan på 10-mån kontrollen - Det funkar bra nu - jag buffar honbom i rumpan! "vad gör du med rumpan sa du??!!" blev hennes snabba och oroliga svar. Jag lovar, hon trodde för ett ögonblick att jag var pedofil. Hon hade ALDRIG hört talas om AW eller SHN-kuren. Hur kan man missa det om man jobbar med barn?

Så när jag går till BVC låter det så här: Han äter bra, han sover bra, han är glad och framåt, mätning och vägning tack så mycket, hej då vi ses. Jag vill inte diskutera eventuellt krångel med min son! Delvis för att de ändå inte har någon hjälp att ge, delvis för att jag inte vill etikettera min 11-månaders son! Han är go´och glad, charmig och humoristisk, knubbig och sprattlig med ett våldsamt humör och otålig som ingen...Det räcker för mig. Han är perfekt för mig.

[jordgumman]

Det jag blir arg över är att det kastas bort så mycket resurser. Där finns en sköterska som har reserverat 30 min för att se till att mitt barn utvecklas som det ska och så kan hon inte svara på mina frågor eller hon ger svar som jag redan hade hört/läst. Det enda de gör är som du säger väger, mäter och vaccinerar. Jag tycker att förädrautbildningen under graviditeten borde handla om hur det är att ta hand om ett litet barn, sömn, mat, rutiner och den borde förstås fortsätta även efter förlossningen. Förlossningsförloppet, smärtlindring osv det kunde man väl redan när man kom dit fyra veckor före förlossningen? Patetiskt. Min BVC-sköterska menade att "det är inte säkert att man vet allt för att man har nio barn" när jag sa att jag tänkte få lillan att sova hela natten mha Annas metoder. Var dock där igår och hon var imponerad över hennes viktuppgång (5 månader och 8.8kg trots tre veckor tidig födsel och en veckas sjukhusvistelse med RSvirusinfektion) trots att hon nu då inte äter under 12h. Det som skulle behövas är att någon gjorde vetenskap av AWs metoder. Jämförde barnaboksbarns utveckling med BVC-uppfödda, jag tror faktiskt att man skulle kunna upptäcka skillnader som beror på den goda sömnen, rutinerna, ensamleken etc. Då skulle det ju inte finnas så mycket kvar att tjafsa om och BVC skulle kunna bli mer intressant. Magläge eller inte- jag tycker att boken B är så mycket mer än det!