Behöver hjälp med min treåring!

[Nika]

Oj, oj, oj, vilken vecka vi har bakom oss. Vet inte riktigt var jag ska börja. Men jag behöver lite tips och hjälp vad gäller hur jag ska hantera min treåring. Trodde han varit i värsta trotsåldern kring 2,5-årsåldern, men ack så fel jag haft. Han har sovit dåligt i några veckor och nu förstår jag varför. Han har utvecklats enormt och blivit både busig (testar alla möjliga gränser som han knappt ens testat som ettåring ex vis har han ritat både på väggen och soffan senaste veckan, något han aldrig gjort tidigare) men också så fruktansvärt gnällig och får rejäla utbrott, utbrott som varar LÄNGE.

Kanske ska börja med att ge några exempel och få råd hur jag ska hantera dem. Och sedan gå vidare därifrån.

1. Han har alltid, alltid varit mammig. I sådana här utvecklingsperioder är det värre än någonsin. Och det går ut över hela familjen (särskilt storebror) för jag ger ofta efter för husfridens skull. Nu vill jag inte det längre. Men hur gör man exempelvis när vi bestämt att mamma tar nattningen varannan dag och pappa varannan och vi har förberett honom på det hur länge som helst under dagen och han har accepterat och pratat om det och så vidare men när det är dags för saga och nattning skriker han efter mamma ändå. Skriker och skriker och skriker och pappa kan knappt natta eller läsa saga. Härom dagen skrek han sig arg till sömns. Känns inte bra. Ikväll skrek han länge men till slut fick pappa läsa..... (jag la mig INTE i - men fanns nere i köket. Kanske måste jag gå hemifrån vid nattning men det känns inte naturligt att alltid behöva vara hemifrån just då, även om jag självklart är det ibland också)

2. Vi är på en utflykt och passerar en liten lekplats med några gungor och en gungbräda. Barnen får leka lite, men vi pratar hela tiden om att vi ska gå vidare och ha picknick för det är lunchdags. De får gunga gungbrädan en bra stund och vi förbereder och lillebror accepterar. Men så är det dags att gå av och utbrottet är ett faktum. Och det förstör lunchen för oss alla för det går inte över på en väldigt lång stund. Alla förändringar är jobbiga, allt vill han fortsätta med fast han egentligen inte vill och så vidare....

3. Lillebror hittar en peng i sin jackficka när han sitter i bilen. Och så tappar han naturligtvis pengen och kan inte ta upp den. Skriket är ett faktum. Vi går i pakt, som så ofta, men det hjälper inte alls. Han skriker bara mer och mer. Jag känner att jag inte bara kan stanna bilen där och då för att han ska få sin vilja igenom så vi kör hem den kvart det tar och storebror börjar gråta för han tycker vi är elak mot lillebror samt att han självklart tycker det är oerhört jobbigt att lyssna på lillebror.

4. Han vill hela tiden ha exakt den leksak eller den grej storebror håller på med för tillfället. Annars skriker han.

Han vill bli buren, han vill åka vagn, som en bebis. (har inget småsyskon). Han vill bli matad (har ätit själv sedan han var 11 månader), han får panik när Bolibompa är slut och vill leka eller något annat han hittar på, fast vi har samma rutiner varje kväll....

Vi försöker göra honom socialt delaktig men protesterna är så många att jag vet att vi inte gjort tillräckligt där. Vi går i pakt om och om igen, men det "biter" inte på honom. Och så vidare.

Och så gnället. Skriker han inte så gnäller han. Och det är värre än trotsutbrotten känner jag. Gnällig, gäll röst från en missnöjd 3-åring.

Och allt det här på en vecka. Eller - han har alltid varit ett "krävande" barn och haft många perioder. Nu är en ny period.

Samtidigt kan ungen halva alfabetet, alla siffror, pratar hur bra som helst, funderar och filosoferar, har utvecklat en egen underfundig humor, får oss att skratta rejält gott varje dag. Charmar alla han möter. Och så vidare....

[Nika]

Tilläggas kan att får han en glass vill han ha två. Skulle han ha fått två skulle han ha velat ha tre. Ska vi åka bil till dagis vill han cykla, ska vi cykla vill han åka bil. Får han en sked med grönt skaft vill han ha den med blått. Tvärtom nästa gång.
Får han välja mellan två saker (för att se om det går bättre om han får välja lite själv) klurar han lite och kommer på ett tredje alternativ istället och skriker om det. (han är snabb, killen...).
Och så skriks det.

[Ewa]

Hej du!

Trotsåldern brukar i regel komma runt 2,5 år för flickor och runt 3 för pojkar. Och sedan pågå i cirkus 1 år, med en liten trevlig andhämntningspaus för alla parter någonstans på mitten, för att sedan ta ny fart. Så värsta trotsåldern vid 2,5... nja, om man säger Min stora killes trots började inte vid 3, utan vid 2,5, och pågick i nästan exakt 1 år, med värsta perioden just efter halvtid. Troligen för att jag inte varit tillräckligt tydlig, konsekvent och saklig dessförinnan, kan jag ju se - om jag rannsakar mina njurar

Så vad jag i första hand vill rekommendera är lite läsning i BB: Läs kapitlet om Trots - Jag vill, jag vill inte, Fostran och Syskonkapitlet. Ovärderlig läsning, som kan behöva läsas om och om igen för att alla poletter ska trilla ner. Han vill en massa, som du beskriver det. Men egentligen vill han inte det. Däremot ifrågasätter han för att han MÅSTE, han lider under ett inre tvång att ifrågasätta ALLT, som Anna så väl beskriver det. Det bästa man då kan önska sig är en stark stabil klippa att luta sig emot. Att veta hur man ska vara den klippan är inte alltid det lättaste, men med saklighet och med Annas verktyg - så som de beskrivs i BB har man nått nästan hela vägen. Sedan måste det landa i den egna kroppen också, så att man vet VAD man gör - och framför allt VARFÖR. Så börja där (igen), tycker jag. Så tror jag att du kommer att hitta svar på de flesta av dina frågor. Och de du inte hittar där fortsätter vi att bolla vidare här.

Ett par trådar på vägen också:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=10602
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=14535

Kram Ewa

PS. Gnäll "hör" man inte. "Prata med vanlig röst, älskling, så jag hör vad du säger" Och sedan tillämpar man selektiv hörsel, tills rösten är vanlig igen. Och då får man full uppmärksamhet.

[Ewa]

Den här är också bra:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p?p=138889

[Nika]

Jag har läst och läst men ska läsa igen. Tycker bara inte alla verktyg som finns "biter" på lillebror. Storebror var mer ett skolexempel där tips som fanns passade och hjälpte. Lillebror är en klurig, smart liten kille som genomskådar och går sina egna vägar. Envis som synden. Och charmig som jag vet inte vad (alla säger att han är sååå liksin mor. Hmm... måste bara handla om utseendet och inget annat - förutom det där med charmig!!!!!)

[Hellagumma]

Det är ju förfärligt, för jag kan inte hjälpa dig alls. Jag var ute på forumet och letade efter hjälp till mitt eget "problem" och så hittar jag detta som ju handlar om min son. Han kan också siffrorna och alfabetet och pratar "som en vuxen" och är jättecharmig och rolig - och HEMSK i sina raseriutbrott.
Han har hållit på med detta sedan lillasyster föddes i april. Trotset började bli riktigt jobbigt i juli eller så så nu hoppas jag att han lugnar ner sig till sommaren igen. Hur jag skall hantera det vet jag för det mesta, men just nu känner jag mig också vilsen och villrådig.

Ingen hjälp alls alltså. Lycka till!!

[Susanne*]

Hur går det för er Nika

Små charmisar behöver också bestämda ramar och tydliga ledare. Ibland tar det längre tid för oss innan polletten trillar ner på små trixare men det är samma konsekventa svar som sökes. Viktigt är att se sin roll i det hela - hur man faktiskt gör och vad man inte gör.

Kram