Jag känner att jag skulle behöva lite råd i en "trots"fråga. Det är så här: Jag är hemma mina två söner vilket är helt underbart
Jag kör stenhårt på AW:s råd i BB och läser även "Växa med ansvar" av B Coloroso. Tycker att jag får bra med hjälp i att hantera diverse situationer som kan uppstå här hemma. Men det finns en sak som triggar mig: om vi ska åka iväg tex, och jag är supersvettig, bär massor med saker inkl bebis i lift och bubbar ner för 3 trappor och så fort vi kommer utanför porten sticker tvåringen iväg och vill leka, vilket inte går just då. Han bara tittar på mig och springer iväg. Måste erkänna att jag blir ARG då, fast jag vet att han INTE gör detta för att irritera mig. Ytterligare ett exempel:
Jag står vid baksätet i bilen och ska ta lillebror ur babyskyddet. Storebror springer iväg och i närheten finns en ganska tungt trafikerad väg, varför jag förstås måste lämna lillebror för att springa efter storebror. Jag vill ju inte behöva lämna lillen men hur ska jag bete mig i dessa lägen. Jag VILL INTE skälla, vilket jag har gjort ibland, men ett fruktansvärt samvete efteråt.
Dessutom, i dessa stunder försöker jag förklara för Vilmer att han måste lyssan på mamma för att vi inte kan lämna lillebror ensam. FÖRSTÅR han ens det?? Jag vill lixom inte fastna i tjat om lillebror ("Lillebror får inte vara ensam", "Man måste vara försiktig med lillebror" etc. )
Hm, hoppas ni förstod och kanske komma met ett tips eller två
Gjort honom delaktig i att plocka ut eller bära ut lillebror. Typ "åh, kan du hålla upp dörren för annars kommer vi aldrig ut". Ja vad som nu kan krävas. Tänk igenom situationen innan och tänk ut uppdrag som verkligen är viktiga och välbehövliga.
