Behöver tips vid leksvårigheter för 3 1/2 åring!
-
Mamma till -96,- 05, -06
- Inlägg: 13
- Blev medlem: tor 25 sep 2008, 19:32
- Ort: värmland
Behöver tips vid leksvårigheter för 3 1/2 åring!
Pojkarna började på ett dagis och trivdes bra. vi fick plats på ett annat dagis närmare oss och de bytte efter ett halvår. Nu fick de vara på olika avdelningar förut var de på samma. Den lilla pojken på 2år går det jättebra för. Men 3 1/2 åringen har sagt han vill till gamla dagiset och ser allmänt ledsen ut ibland när vi ska till dagis. Ibland tycker han att det är kul också. Men saken är den att han har aldrig haft nån jämnårig att leka med. Han är stor och klyftig för sin ålder. Han är inte elak utan väldigt glad och lekfull, högljudd och ivrig. Brottar ibland ner barn på dagis utan att mena nåt ont. Han vet nog inte riktigt hur han ska leka. Jag har bett personalen va med och styra lite i leken så det inte blir nåt onödigt bråk. Så började de jobba på förra dagiset innan vi sluta. verka funka bra. Nu ska en pedagog va med ett par ggr på dagis för att kunna ge personal tips om vad de ska göra. Hon sa till mig efter att hon träffat honom en dag att han styrs mycket av allt runt omkring. Är det nån som har nån idé, nåt tips?
Mamma till tre på 2, 3 1/2 och 12 år
-
Gäst
-
Mamma till -96,- 05, -06
- Inlägg: 13
- Blev medlem: tor 25 sep 2008, 19:32
- Ort: värmland
-
Gäst
Kan du beskriva lite närmare detta med att du upplever att han nog inte riktigt vet hur han skall leka? Vilka är hans faovritlekar, om han har sådana? Vad gör han allra helst, när han leker hemma?
Sedan kommer jag att tänka på att han är ju rätt så liten än
- det är väl knappast före treårsåldern som barnen just börjar leka med varandra, om du hänger med. Innan sitter de bredvid varandra och leker, men med - det skall väl börja komma nu i treårsåldern? Och då är det ju nytt för honom också - viljan eller intresset av att utbyta tankar i en lek med någon annan.
Vad säger ni som har barn som har redan passerat den här åldern?
Sedan kommer jag att tänka på att han är ju rätt så liten än
- det är väl knappast före treårsåldern som barnen just börjar leka med varandra, om du hänger med. Innan sitter de bredvid varandra och leker, men med - det skall väl börja komma nu i treårsåldern? Och då är det ju nytt för honom också - viljan eller intresset av att utbyta tankar i en lek med någon annan. Vad säger ni som har barn som har redan passerat den här åldern?
-
Mamma till -96,- 05, -06
- Inlägg: 13
- Blev medlem: tor 25 sep 2008, 19:32
- Ort: värmland
Man misstar lätt honom för att vara äldre än han är. Alla tror han är äldre pga att han är stor och lång. När du skriver att det är ju först nu i 3årsåldern som de börjar leka med varandra så tänker jag; ja men det är ju klart, hon har så rätt. jag behöver kanske inte oroa mig så mycket. Men jag finner det då lite kostigt att dagispersonalen vi har nu och även på förra pratar nästan dagligen med oss om att han har svårigheter att leka tillsammans med de andra. Vad beror det på att de säger så då 
Nu känner jag mig rätt förvirrad... Hemma älskar han att leka med bilar. Han älskar att vara ute och då helst cykla, klättra i träd, köra bil i sandlådan. OFTA blir det sammandrabbningar med lillebror. Han ska ta det han leker med och tvärtom.
Nu känner jag mig rätt förvirrad... Hemma älskar han att leka med bilar. Han älskar att vara ute och då helst cykla, klättra i träd, köra bil i sandlådan. OFTA blir det sammandrabbningar med lillebror. Han ska ta det han leker med och tvärtom.Mamma till tre på 2, 3 1/2 och 12 år
-
Gäst
Hur länge har han varit på dagis? är miljön med många barn fortfarande väldigt ny för honom? Hur många barn finns det på avdelningen - är det väldigt stort?
Jag som själv jobbar inom skolans värld kan tipsa om en sak:
ta upp din oro med personalen! Väldigt ofta känner vi som jobbar med barnen att "det är något" som föräldern skulle vilja säga, men vi kan inte gissa oss till vad det är. Säg att du känner dig orolig och fundersam över ditten och datten och skulle gärna vilja höra lite mera om saken. vad tror du, går det
är miljön med många barn fortfarande väldigt ny för honom? Hur många barn finns det på avdelningen - är det väldigt stort?Jag som själv jobbar inom skolans värld kan tipsa om en sak:
ta upp din oro med personalen!
Väldigt ofta känner vi som jobbar med barnen att "det är något" som föräldern skulle vilja säga, men vi kan inte gissa oss till vad det är. Säg att du känner dig orolig och fundersam över ditten och datten och skulle gärna vilja höra lite mera om saken. vad tror du, går det -
Mamma till -96,- 05, -06
- Inlägg: 13
- Blev medlem: tor 25 sep 2008, 19:32
- Ort: värmland
han blev inskolad på nya dagiset i juni. de är ganska många på avdelningen. tror de är 22-23 stycken. de flesta yngre än min dock. de ska jobba i tvärgrupper så han får va mer med de större barnen. jag tar alltid upp med personalen när jag grunnar på nåt. är inte rädd för att ställa "dumma" frågor. men allt är ju rätt nytt så man får väl avvakta och se lite hur det går. kanske han anpassar sig jättebra bara det har gått en tid. tycker du att så små barn har behov av att ha jämnåriga att leka med hemma eller kan det räcka med lillebror. vi har ingen jämngammal i bekantskapskretsen.
eller kan det räcka med lillebror. vi har ingen jämngammal i bekantskapskretsen.Mamma till tre på 2, 3 1/2 och 12 år
-
Gäst
Ja du, jag har ju också en 05,a och en 06,;a här hemma 
men jag kan ju bara utgå ifrån min egen erfarenhet om behov av kamrater där, barnen i skolan som jag jobbar med är ju betydligt äldre. 
Min lilla gosse har ju blivit diagnostiserad med autism så det är lite svårt för mig att "se" hur barn i den åldern vanligen behöver ha kompisar omkring sig eller inte. Situationen här hemma är lite annorlunda. Jag är glad och tacksam för att sonen har sin lillasyster - för hon drar med honom i en massa saker som han kanske inte skulle kommit själv att tänka på. Så får våran del är det jättebra med syskonsällskap här hemma - han frågar inte efter annat riktigt än.
Mina har inte börjat på dagis än - tanken är att de gör det till januari, så erfarenhet runt gruppstorlek har inte just jag. Dock tycker jag att 22 -23 barn i en grupp låter mycket.
Vi hoppas att fler röster hoppar in här, då brukar det bli lite lättare att "se" alla olika sidorna av myntet. Det jag dock var inne på är - hur länge har han varit på dagis totalt Hur gammal var han när han skolades in första gången Om allt det här med stor barngrupp och kompisar i samma ålder är helt nytt för honom så kan det ju vara klokt att avvakta och se.
men jag kan ju bara utgå ifrån min egen erfarenhet om behov av kamrater där, barnen i skolan som jag jobbar med är ju betydligt äldre. Min lilla gosse har ju blivit diagnostiserad med autism så det är lite svårt för mig att "se" hur barn i den åldern vanligen behöver ha kompisar omkring sig eller inte.
Situationen här hemma är lite annorlunda. Jag är glad och tacksam för att sonen har sin lillasyster - för hon drar med honom i en massa saker som han kanske inte skulle kommit själv att tänka på. Så får våran del är det jättebra med syskonsällskap här hemma - han frågar inte efter annat riktigt än. Mina har inte börjat på dagis än - tanken är att de gör det till januari, så erfarenhet runt gruppstorlek har inte just jag. Dock tycker jag att 22 -23 barn i en grupp låter mycket.
Vi hoppas att fler röster hoppar in här, då brukar det bli lite lättare att "se" alla olika sidorna av myntet. Det jag dock var inne på är - hur länge har han varit på dagis totalt
Hur gammal var han när han skolades in första gången Om allt det här med stor barngrupp och kompisar i samma ålder är helt nytt för honom så kan det ju vara klokt att avvakta och se. Hej!
Här kommer några tankar från mig.
Att barn börjar leka MED varandra, sker oftast inte förrän i 3-årsåldern. Och att de börjar förstå vitsen med att dela med sig till varandra osv. är ju en del av vad trotsen syftar till, så det kommer oftast inte förrän man tagit sig igenom den. För pojkar då oftast vid ca 4 års ålder, då man fått lite grepp på livet och vad det innebär och själv (som barn) aktivt söker sig utanför flocken. Det är väldigt tydligt, tycker jag, vilken skillnad det är på en 3-åring och en 4-åring i den bemärkelsen. Så att "bara" ha lillebror att leka med är alls ingen förlust. Det räcker utmärkt.
Sedan är detta förstås inget man tillägnar sig själv alldeles per automatik. Om man ser som sin viktigaste roll som förälder - och pedagog/personal - att förbereda barnet för livet en själv förutan, så innebär det att man också VISAR, LEDER, LÄR och HJÄLPER barnet så att det får veta hur man beter sig i den här världen. Så om nu din son anses ha svårigheter att leka med andra barn - HUR gynnas då detta? Hur beter sig personalen? Hur fungerar han i planerade aktiviteter, som jämförelse med den fria leken, t.ex. Står mycket fri lek på schemat, så är det YTTERST viktigt att personalen är närvarande i grupperna och tar en aktiv del, tycker jag, för att i första hand förebygga och i andra hand visa HUR man gör när något gått lite på tok. Att man inte förmanas utan just får visat hur man gör ISTÄLLET. Framåtblickande istället för bakåtblickande. Med så stor barngrupp, dessutom, så tycker jag inte att det är konstigt om han reagerar. För en 7-8 år sedan tyckte mina kompisar att det var förfärligt när det var 14 barn på avdelningarna. Idag ska man lätt acceptera 18 ungar, utan att det är någon skillnad på personaltäthet eller annat. Och 22 låter väldigt mycket. Hur jobbar de med att dela in i mindre grupper? Det är ju också intressant. Liksom hur långa dagar och hur mycket de går där.
Nu måste liten upp från middagsvilan. Men återkom så fortsätter vi bolla.
Här kommer några tankar från mig.
Att barn börjar leka MED varandra, sker oftast inte förrän i 3-årsåldern. Och att de börjar förstå vitsen med att dela med sig till varandra osv. är ju en del av vad trotsen syftar till, så det kommer oftast inte förrän man tagit sig igenom den. För pojkar då oftast vid ca 4 års ålder, då man fått lite grepp på livet och vad det innebär och själv (som barn) aktivt söker sig utanför flocken. Det är väldigt tydligt, tycker jag, vilken skillnad det är på en 3-åring och en 4-åring i den bemärkelsen. Så att "bara" ha lillebror att leka med är alls ingen förlust. Det räcker utmärkt.
Sedan är detta förstås inget man tillägnar sig själv alldeles per automatik. Om man ser som sin viktigaste roll som förälder - och pedagog/personal - att förbereda barnet för livet en själv förutan, så innebär det att man också VISAR, LEDER, LÄR och HJÄLPER barnet så att det får veta hur man beter sig i den här världen. Så om nu din son anses ha svårigheter att leka med andra barn - HUR gynnas då detta? Hur beter sig personalen? Hur fungerar han i planerade aktiviteter, som jämförelse med den fria leken, t.ex. Står mycket fri lek på schemat, så är det YTTERST viktigt att personalen är närvarande i grupperna och tar en aktiv del, tycker jag, för att i första hand förebygga och i andra hand visa HUR man gör när något gått lite på tok. Att man inte förmanas utan just får visat hur man gör ISTÄLLET. Framåtblickande istället för bakåtblickande. Med så stor barngrupp, dessutom, så tycker jag inte att det är konstigt om han reagerar. För en 7-8 år sedan tyckte mina kompisar att det var förfärligt när det var 14 barn på avdelningarna. Idag ska man lätt acceptera 18 ungar, utan att det är någon skillnad på personaltäthet eller annat. Och 22 låter väldigt mycket. Hur jobbar de med att dela in i mindre grupper? Det är ju också intressant. Liksom hur långa dagar och hur mycket de går där.
Nu måste liten upp från middagsvilan. Men återkom så fortsätter vi bolla.
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 
& Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Hej!
Jag har också en pojke på 3,5 år och jobbar även som förskollärare på en liten förskola med barn 1-6 år. Låter som en VÄLDIGT stor grupp din pojke hamnat i. Inte konstigt att det är svårt att hålla sig till en lek utan att bli distraherad! Det är viktig att personalen på förskolan finns med, nära leken hela tiden för att "tolka och vägleda.
Min pojke är väldigt intensiv, med massor av fantasi som vet precis hur han tänker sig att leken ska vara. Detta är jättesvårt att förmedla till de andra barnen. Har de dessutom då tänkt sig leken på ett annat sätt är det ju inte konstigt att det krockar och blir svårt!
Det är ju först efter tre års ålder som barnen har förutsättningar att börja leka tillsamman och då ta det ju tid att få det att flyta på.
Jag märker på min pojke att han orkar med förskola tack var att han går så pass "lite" 7:30- 14 fyra dagar i veckan. Tänker också att den tid han har på förskolan gör att personalen "orkar med" att ge honom den hjälp han behöver.
Ett tips som jag brukar ge föräldrar när det är krånglar att leka i den stora gruppen är att kolla av med personalen om det är något barn i gruppen som de tror skulle vara en särskilt bra lekkompis till ditt barn. Kanske ett barn som leker bra och lugnt, med liknande intressen som ditt barn. Kolla sen med barnets föräldrar om ni kanske kan träffas och leka i lugn och ro några ggr, en dag när barnen är pigga och glada. Detta kan ge barnet den hjälp det behöver för att komma igång och leka på förskolan.
Hoppas att allt går bra för er!
Jag har också en pojke på 3,5 år och jobbar även som förskollärare på en liten förskola med barn 1-6 år. Låter som en VÄLDIGT stor grupp din pojke hamnat i. Inte konstigt att det är svårt att hålla sig till en lek utan att bli distraherad! Det är viktig att personalen på förskolan finns med, nära leken hela tiden för att "tolka och vägleda.
Min pojke är väldigt intensiv, med massor av fantasi som vet precis hur han tänker sig att leken ska vara. Detta är jättesvårt att förmedla till de andra barnen. Har de dessutom då tänkt sig leken på ett annat sätt är det ju inte konstigt att det krockar och blir svårt!
Det är ju först efter tre års ålder som barnen har förutsättningar att börja leka tillsamman och då ta det ju tid att få det att flyta på.
Jag märker på min pojke att han orkar med förskola tack var att han går så pass "lite" 7:30- 14 fyra dagar i veckan. Tänker också att den tid han har på förskolan gör att personalen "orkar med" att ge honom den hjälp han behöver.
Ett tips som jag brukar ge föräldrar när det är krånglar att leka i den stora gruppen är att kolla av med personalen om det är något barn i gruppen som de tror skulle vara en särskilt bra lekkompis till ditt barn. Kanske ett barn som leker bra och lugnt, med liknande intressen som ditt barn. Kolla sen med barnets föräldrar om ni kanske kan träffas och leka i lugn och ro några ggr, en dag när barnen är pigga och glada. Detta kan ge barnet den hjälp det behöver för att komma igång och leka på förskolan.
Hoppas att allt går bra för er!
Storebror född 1:a februari -05. Kurad vid 5,5 mån
Lillasyster född 29:e mars -09. SM från start
Lillebror född 11:e maj -11 SM från start
Lillasyster född 29:e mars -09. SM från start
Lillebror född 11:e maj -11 SM från start
-
Mamma till -96,- 05, -06
- Inlägg: 13
- Blev medlem: tor 25 sep 2008, 19:32
- Ort: värmland
På varje dagisavdelning finns 2 ordinarie och 1 deltidstjänst. Allt för lite! På förra dagiset som de gick på i ett halvår så var de 12 barn på lika mycket personal. vi har inte kommit så långt i diskussionerna om hur personalen ska bete sig vid min sons okunskap (låter mer sant än svårgheter tycker jag nu) inför lek med andra barn. Det är ju som sagt en pedagog tillkallad som ska observera och sedan ge personal förslag på hur de ska bemöta problemet. Kanske ett nytt problem för personalen? Jag tycker det är bra att det finns hjälp på det sättet. Även om det kanske inte är större problem än att det just bara är en helt normal reaktion på en relativt ny situation så är ju all hjälp välkommen. Ingen färälder är väl ett komplett uppslagsverk. Förr i tiden var det många i en familj/ ett hem, det var mormor, farmor svärmor you name it! Många som kunde lära, visa och hjälpa till med uppfostran. Idag är vi väldigt ensamma. Barnen har väldigt varierande schema på dagiset då jag jobbar heltid dag och sambon 5-skift. Vissa veckor får de komma 2 gånger 5 timmar då sambon är helledig för att upprätthålla viss kontinuitet. Andra veckor går de heldagar (6.30-15.00). vissa veckor är det 4 timmar om dagen.
Mamma till tre på 2, 3 1/2 och 12 år
-
Mamma till -96,- 05, -06
- Inlägg: 13
- Blev medlem: tor 25 sep 2008, 19:32
- Ort: värmland
På varje dagisavdelning finns 2 ordinarie och 1 deltidstjänst. Allt för lite! På förra dagiset som de gick på i ett halvår så var de 12 barn på lika mycket personal. vi har inte kommit så långt i diskussionerna om hur personalen ska bete sig vid min sons okunskap (låter mer sant än svårgheter tycker jag nu) inför lek med andra barn. Det är ju som sagt en pedagog tillkallad som ska observera och sedan ge personal förslag på hur de ska bemöta problemet. Kanske ett nytt problem för personalen? Jag tycker det är bra att det finns hjälp på det sättet. Även om det kanske inte är större problem än att det just bara är en helt normal reaktion på en relativt ny situation så är ju all hjälp välkommen. Ingen färälder är väl ett komplett uppslagsverk. Förr i tiden var det många i en familj/ ett hem, det var mormor, farmor svärmor you name it! Många som kunde lära, visa och hjälpa till med uppfostran. Idag är vi väldigt ensamma. Barnen har väldigt varierande schema på dagiset då jag jobbar heltid dag och sambon 5-skift. Vissa veckor får de komma 2 gånger 5 timmar då sambon är helledig för att upprätthålla viss kontinuitet. Andra veckor går de heldagar (6.30-15.00). vissa veckor är det 4 timmar om dagen.
Mamma till tre på 2, 3 1/2 och 12 år