Har en son, som är snart 2 månader. Han har väl överlag sovit rätt så bra, men nu känns det som om vi helt fallit ur spår... Det enda som fungerar bra är nattsömnen! Jag har en äldre variant på Barnaboken hemma, och är väl egentligen familjär med själva vakentiden, det fixar jag nog. Men jag vill nog ha lite praktiska tips ändå känner jag, för det bara strular känns det som. Sonen läggs för natten och somnar (och sover) i vagn vid 19. Nu har jag börjat väcka honom för nattmål vid 4 och sedan sover han vidare till 7 då jag väcker honom för att hinna med att amma innan jag ska skjutsa dottern till dagis. Tyvärr så måste vi ta bilen dit, och då somnar han alltid i bilstolen, efter bara ungefär en timmes vakentid (och även de dagar vi inte åker till dagis, så brukar han bli supertrött redan efter en timme och bara gråta, så då lägger jag honom i vagnen). Sedan har han nu sedan några dagar tillbaka oftast bara sovit 45 minuter. Vad borde jag göra, för det känns ju som om jag börjar vackla redan där, och sedan är resten av dagen en enda röra... Låta honom ligga kvar och vagna om han blir ledsen, eller ta upp? Hur som helst så brukar ju första målet bli ett väldigt kort mål, även tidigare när han sov ca 1,5 timme på förmiddagen. Ska jag ha det så, eller ska man alltid sträva efter 3,5-4 timmar till nästa måltid? Eller ska jag väcka tidigare och kämpa mer för 1,5 timmes vakentid? Och hur gör man för att få ihop säcken om man har 12 timmars natt redan nu? Jag känner mig helt såsig i huvudet med att försöka tänka ut vilka tider jag ska börja målen på, 7, 11, 15, 19 blir det ju om man skulle haft 4 mål och 4 timmar mellan, men min lillplutt är helt slut redan vid 19, och det är ju onekligen skönt med lugna kvällar med tre sovande barn
. 7 första målet, 17 sista målet (han klarar två timmar i slutet av dagen, till och med 2,5 ibland), och två stycken däremellan, typ 10 och 13.30, funkar det? Jag hoppas jag kan få lite stöd och uppmuntran, och några kloka råd, vilket jag fått så många gånger tidigare
.
Här är en tråd där Anna sammanfattar SM på ett underbart sätt: