LäggningsÅNGEST

gardenia · Inlägg av **gardenia** » sön 21 sep 2008, 19:00

Hej.
Det är ungefär en månad sedan vi inledde kuren med vår nu 15 månaders dotter. Mycket har blivit bättre, färre uppvaknanden och mindre ingripanden jämfört med tiden före. Oftast så har vi ett par tre korta uppvaknanden där hon somnar om själv, ramsar gör vi nog i snitt en gång varannan natt. Men läggningen.. Gråtit vid läggning har hon gjort sen vi startade kuren, vi hoppades att det åtminstone skulle minska. Några kvällar var vi nere på 10 minuter och det känns ju hanterbart! Dessutom var det många kvällar när det inte kändes som "lessen" gråt utan mer tröttgråt och gnälliga protester. Då gjorde vi oftast ingenting även om det drog ut på tiden, hon hetsade liksom alldrig upp sig. Men nu! Efter en månad har läggningsångesten eskalerat! Hon gråter fullkomligt förtvivlat, skriker, ulkar och storknar. I förrgår var första kvällen sedan kurnatt 1 som jag kände mig tvungen att gå in och solfjädra. Två gånger! Förstår inte varför det har blivit så här. Jag har klump i magen när jag sitter här och skriver och lyssnar på hennes förtvivlan. Hon är mätt, badad och nylekt när hon läggs. Bajsat har hon också.. Lite snorig, men inget utöver det vanliga. HJÄLP!!

Inlägg av **TorsMamma** » sön 21 sep 2008, 19:12

Hej och välkommen!

När jag läste ditt inlägg kom jag att tänka på en annan mamma med liknande problem. Här kommer svaret som AW då gav henne.

annawahlgren skrev: Tack för dina varma ord

lee skrev:Jag vet inte om vi har fastnat i ngt????

Hon gråter alltid när hon förstår att hon måste lägga sig. Vi skrattar och har det roligt hela dagen men när det är sovdags da måste jag räkna med minst 10-15 minuters gråt.
Där gav du svaret alldeles själv Ni har fastnat - hela lilla bunten. Du "räknar med minst 10-15 minuters gråt". På morgonen räknar du också med elände, av och till. (Och att hon vaknar gnällig är inte konstigt när hon somnar gnällig.)

Lilla mamma är alltså den som gråter när hon förstår att barnet måste lägga sig för hon vet vad som väntar och tycker det är så ledsamt och poff har lilla barnet ju lärt sig den saken. Och ett mönster har etablerats. Det "ska" vara jätteledsamt att gå och lägga sig. Och det "ska" vara jätteledsamt att vakna.

Bort det

Man kan säga att du / ni inte har kurat klart, helt enkelt. Ni har mycket riktigt fastnat på vägen och tappat bort målet, som var god, sammanhängande sömn, en sömn barnet vill ha och njuter av, en sömn för livet, en glädjekälla.

Mamma / pappa har inte lyckats sjasa ut alla vargar - en del har dröjt kvar på tröskeln och där har de byggt bo.

Små barn gör som vi lär dem. Nu tror lilla barnet att det ska vara så här, och HON kommer inte att ändra på någonting, om man säger

Så kura klart

Jaha, hur då

Du har fått fantastiska tips och goda råd här. Som jag också tackar för

Så backa bandet. Betrakta inte kuren som avslutad och barnet som "framme", för det är hon ju inte, utan fortsätt. Det får bli en liten minikur - skivan hakade upp sig, om man säger

När hon sätter igång sitt slentriangnällande, var alldeles kolossalt extra hurtig och glad själv vid läggningen, och bär dig åt som om hon vore alldeles strålande lycklig. Tjo och tjim: "Vad det ska bli SKÖNT att sova!" Som om du vore grön av avund men vansinnigt lycklig för hennes skull. Dröj inte kvar, skjut vargflocken rakt in i grytet på tröskeln och gå ut med ramsan, hurtigare och tjo-och-tjimmigare än någonsin. Ut med dig inom två minuter Helst bara en halv nu

Sätt genast på alldeles kolossalt glad och trevlig musik (dock utan sång), kanske en käck oemotståndlig Strauss? Det ska vara högt och frejdigt och oemotståndligt nog för DIG, så du faktiskt inte hör barnet - om du inte ska hänga i dörrspringan, vilket du ju inte kan, eftersom alla vargungarna inte är riktigt döda än, så pass på Jaga, jaga - du kan ju dansa under tiden; ska inte kunna låta bli Så kul ska det vara.

I Amerika finns skyltar som säger "Don't even think of parking here". Sätt upp en sådan skylt på barnets dörr. Våga inte stryka omkring där ens, än mindre parkera Tänk framåt, se framåt, kör vidare - målet hägrar och dit ska du, och du kommer INTE dit genom att stanna kvar där du var, och du kommer INTE dit genom att tro att lilla barnet ska hålla dig i handen och leda dig.

På morgonkulan vid första ljud - lyckligt eller olyckligt - ger du en enda upplysningsramsa som ska vara så klämkäck och hög och bestämd och hurtig och glad att du kräks åt dig själv, så tillgjord som du låter. Den kan vara x6 eller t o m x8 men sedan ska den följas av INGENTING som har med barnet att göra. Lär dig ett mantra. "Nu sover hon så gott. Nu sover hon så gott. Nu sover hon så gott." Gör sedan någon nytta, som du kan passa på att få uträttat medan hon sover så gott Eller gå och lägg dig och sov lika gott själv.

Exakt på minuten som hon ska vakna bär du dig åt som om du aldrig sett henne förr. ÄNTLIGEN har barnet kommit Och som om hon GIVETVIS sovit hela natten som en gris, somnat lycklig och (inte hunnit än) vaknat lika lycklig, och allt är fullkomligt kanontoppenmegajättekul och underbart. Surar hon och gnäller och tror att det är synd om henne, dvs att mamma fortfarande tycker synd om henne, tar du ur henne det med om möjligt ÄNNU roligare återseende-baluns, som om hon vore solen själv. Igen

Ge den här lilla minikuren 4 kvällar och nätter / morgnar, uppför dig som (målmedvetet) folk och rapportera sedan - och minns då att det var vad DU gjorde och inte gjorde som är betydligt mer spännande och intressant än vad HON gjorde och inte gjorde.

För ledningen är din

gardenia · Inlägg av **gardenia** » sön 21 sep 2008, 19:34

Hej igen!
TACK för otroligt snabb respons! Måste medge att jag säkert huserar ett par vargar inombords när det börjar närma sig läggning.. De vill jag inte överföra till dottern! Bot och bättring, jag ska följa råden. Ska kanske överlåta närmaste läggningarna till den ömme fadern, som nog är åtminstone lite mindre benägen att bekymra sig på förhand.
En sak som förvirrade mig lite var att Anna skrev i ditt citat att man skulle ut ur rummet på 2 minuter, helst ½. Jag är ju ute efter 10 sekunder?!? Är det meningen att jag ska solfjädra längre? Jag lägger tillrätta, trycker till och går ut ramsandes direkt,oavsett om hon låter eller har paus. Fel?

Inlägg av **TorsMamma** » sön 21 sep 2008, 19:41

Hej, nej, det är bara det att en läggning skall ta MAX 2 min. Vår här hemma är också max 10 sek, kul hade vi ju precis utanför rummet. Men det finns några som behöver släcka lampan osv.. vi lägger i redan kolsvart rum och går direkt med ramsan, precis som du.

Kör på, skratta så ni hickar innan. Dyk i sängen och gå, med REJÄLA husljud!

gardenia · Inlägg av **gardenia** » sön 21 sep 2008, 19:52

Då förstår jag!
I morgon kör vi med den nya förstärkta klämkäckheten!
Tack!

Inlägg av **TorsMamma** » sön 21 sep 2008, 19:53

Äckligt klämkäckt sa bill...
Super äckligt sa bull...

Lycka till, ge det hela sin tid så ni får det att funka!

8)

Nemita · Inlägg av **Nemita** » mån 22 sep 2008, 08:31

Hejsan!

Jag tänkte bara berätta att vi hade en del liknande problem förra hösten. Trots lyckad kurning tog det lång tid innan Rufus nöjt la sig i sängen och somnade. Jag var också jättenoga med att vara supersnabbt ute ur rummet vid läggningen. Men jag fick då tipset att inte vara alltför snabb. Det blev liksom en stress vid själva läggningen som gjorde att Rufus inte hann med riktigt. Man kan vara snabb och lugn samtidigt (visade det sig) och man kan vara tydlig, trygg och självklar (attityden...) utan att behöva stressa in och ut i rummet. Det kan ändå gå på max två minuter. Det hjälpte våra läggningar enormt att ta det liiite lugnare, faktiskt.

Numera försöker jag alltid visualisera hur skönt jag själv tycker det är att lägga mig och hur inbjudande hans säng ser ut när vi kommer in i rummet så att hela sinnesstämningen av lättnad och nöjdhet inför att äntligen få sova ska smitta (utan att tänka så mycket på huruvida han smittas eller inte). Det ger en automatisk avslappning hos mig som hjälper honom att slappna av. Nackdelen är att jag själv blir alldeles trött och mosig.

Lycka till!
/Ewa

gardenia · Inlägg av **gardenia** » mån 22 sep 2008, 20:36

Tack både Torsmamma och Ewa för tips och pepp!
Ska pröva att ta det lite lugnare vid läggningen i morgon som du föreslår Ewa. Om inte annat så blir det kanske lättare att överföra en lugn känsla till lilltjejen då. Idag åtminstone 30 min gråt istället för 40 - små framsteg är också framsteg..

annica72 · Inlägg av **annica72** » tis 23 sep 2008, 13:17

Vill flika in en tanke att det kanske är en släng av förtrots som dykt upp. Vi hade det när Klara var i samma ålder. Nu hade hon sedan länge varit problemfri att lägga och plötsligt var det illvrål vid läggning.

Klistrar in tråden som jag startade. Kanske kan den vara till hjälp.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=

Efter 2 veckor var det som vanligt igen.

gardenia · Inlägg av **gardenia** » tor 25 sep 2008, 19:28

Bättre!
Nere på 20 minuter nu. Större delen av den tiden består dessutom mest av tystnad, även om hon drar igång igen efter ett par minuter. Känns inte alls lika ångestfyllt längre. Vi lugnade ner nattningen lite och solfjädrar nu kanske 20 sekunder efter tillrättaläggandet. Dessutom mer intensiva husljud och uppsluppen stämning även efter läggandet. Jag lyssnar mindre intensivt också.. Natten till idag var historisk i bemärkelsen att hon för första gången sov 12 timmar utan att vakna EN ENDA GÅNG!! Detta en dryg månad efter kurstart. Vi hoppas att det är en trend!
Stort tack alla för tips och stöd!
Vänliga hälsningar,
Emma

Susanne G · Inlägg av **Susanne G** » tor 25 sep 2008, 21:23

Vad härligt att höra.

Det är en övning att låta bli att lyssna för mycket. Att ge barnet förtroendet att det klarar av att sova och somna själva. Nu är ni snart där och då kommer det kännas fantastiskt.

Grattis till första 12 timmars natten

Susanne

Inlägg av **TorsMamma** » fre 26 sep 2008, 13:08

Härligt Emma, NU är ni på väg, håll nu målet i sikte precis så som du gör. Detta kommer gå galant!