Ny medlem! "Mammig" 7-åring...

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Fru W
Inlägg: 7
Blev medlem: tor 18 sep 2008, 07:54
Ort: Östersund

Ny medlem! "Mammig" 7-åring...

Inlägg av Fru W »

Hej jag är en dagsfärsk medlem!

Jag gör ett nytt försök att skicka iväg ett inlägg, jag lyckades inte så bra första gången. Min äldste son på 7 år ger mig en del funderingar, han har en bror på 5 år som är raka motsatsen, så därför blir min fundering kring 7-åring väldigt markant.
Anledningen till att jag hittade denna sida är att jag googlade på "mammig"..
När jag tex hämtar honom på skolan, så börjar han prata bebisspråk och vill helst bara hänga och klänga på mig. Han tar inte motgångar bra, då kommer storgråt, vilket hände på en aktivitet igår. När han blev tagen av storgäddan och skulle bli ett svajande sjögräs brast allt och han blev tjurig och tårarna sprutade..
Det jag vill är att få råd på hur jag kan stärka honom. Själv har jag snurrat in mig i mina tankar och behöver helikopterseende från andra håll! :oops: Det är en snäll kille som just nu vill vara alla till lags & av den anledningen heller inte säger ifrån när han blir orättvist behandlad av andra barn.

Tacksam på resons!
Mamma till mina änglar, Hampus -01 & Linus -03.
Bonusmamma till 4 underbara barn födda mellan -85 - 97 + bonusmormor till ett charmtroll född -08.
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Hej och välkommen Fru W :D
Först och främst skulle jag vilja rekommendera dig att köpa Barnaboken. Jag kan lova att du kommer få stor nytta av den och dessutom för en lång tid framöver. Det är ingen enkel handlingsplan utan en attityd till barn och hur man bemöter barn på ett sakligt och kärleksfullt sätt. Den kan just nu vara svår att få tag på men kan beställas hos vissa bokhandlare. Kommer under hösten i en nyutgåva också.

Det är svårt att svara utförligt på ditt inlägg men jag börjar lite övergripligt så får du gärna komma tillbaka med mer information så vi kan "prata" vidare.

Det viktiga att hålla för ögonen är att skilja på rutiner och kärlek, samt sak och person. Att hantera barnen sakligt men samtidigt kärleksfullt. De kommer inte till världen fullärda (även vi gamla har långt kvar :wink: ) och även om de nu kan mycket vid sju års ålder så är det en lång väg kvar att gå. Vi är ledare för dem och ska visa/leda och lära - något du helt klokt säger och söker efter.

Han har sin personlighet och den kommer han att behålla. Det du kan göra här är att stärska honom i att det är OK att vara den han är, men samtidigt ge honom knep för att ta sig fram i världen på sitt vis. Det kanske inte är på samma vis som lillebror, utan med andra metoder.

Det är inte lätt att säga ifrån till andra barn när man är 7 år. Min flicka på 12 år brottas fortfarande med det varje dag då hon är "snäll". Det jag gör är att jag finns till hands för henne för att stärka henne i HUR man kan göra på ett sätt som överensstämmer med hennes personlighet. Du kan ju här också prata med läraren och kanske uppmärksamma dem på att han behöver lite ledning emellanåt.

Gällande mammigheten så kan ju det vara ett uttryck för en mängd olika saker och det är svårt att sätta fingrep på. Kanske heller inte spelar någon roll just nu utan det är just att hantera det som är nyckeln. Förebygg genom att ge honom mer tid en period. Bilkörning och mys brukar ge utrymme för mycket prat och tid tillsammans. Bli inte irriterad när han pratar mammigt utan säg "oj då, jag hör inte vad du säger". Sakligt och vänligt. När han klänger kan du visa HUR han kan göra istället. Att han kan be om en kram, hålla i handen etc. Gör det innan du blir irriterad (vilket jag i alla fall blir om det klängs på mig). Ge honom metoder att uttrycka det han behöver.

Det är svårt att ta motgångar och det kan enbart erfarenheten lära en. Skydda honom inte utan stärk honom i detta. Pakta genom att berätta om svåra (lagom svårt alltså) saker du var med om i den åldern (kan absolut vara uppdiktat - bara trovärdigt) och berätta hur du hanterade det. Gärna dråpligt så han känner igen sig men med metoder och vägar ut. Innan ni gör aktiviteter som kan innebära motgångar så gå igenom med honom vad som kommer att hända och då hur han kan hantera det på olika sätt.

Min nu precis 5-åringa flicka blev hemskt sur när vi spelade spel i julas. Jag berättade för henne HUR mna gör när man förlorar att man säger grattis för det hade du velat höra om du vann. OK säger hon surt och säger grattis och går in på sitt rum. Hon kommer tillbaka och säger surt till mig "men man behöver väl inte gilla det ändå va :?: " 8)

Nja, nu spårade jag ur... :wink:

Något som är grundläggande är att ha en aktiv del i familjen och ha en roll som inte är kopplad till personlighet och att vara "rätt". Att man faktiskt spelar någon roll och att "andra klarar sig sämre utan mig". Det som Anna kallar social delaktighet. Det är i all sanning grundläggande. Att han har egna, och gemensamma, arbetsuppgifter och då ha en grundläggande känsla "att jag är viktig och familjen klarar sig sämre utan mig".

Också att han får möjlighet att ta eget ansvar för sina saker: läxor, skolväska, kläder etc. Att han får möjlighet att växa i takt med åldern. Min äldsta hade i den åldern en lista på rummen om vad som skulle göras och vilken dag.

Jag hoppas att detta ger dig en start till helikopterperspektiv och återkom gärna så finns vi här.

Varm kram
Susanne :D :heart:
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Fru W
Inlägg: 7
Blev medlem: tor 18 sep 2008, 07:54
Ort: Östersund

Inlägg av Fru W »

God morgon Susanne,

Tack för ditt svar, jag blev rörd! Tänk, egentligen är det så att vi har svaren inom oss. Men, så ska vi göra allt så förbaskat komplicerat för oss själv.. :D

Lite om mig och mina egna tankar: Min roll som mamma är att förbereda mina barn för det liv som finns därute idag och inför den dag de flyger ut och skapar sina egna liv. Det gör jag genom att skapa rutiner och också förklara varför vi har dem och konsekvensen om vi inte håller oss till dem. Små barn - mycket litet ansvar, större barn - större ansvar. En mycket söt 11-åring flicka fick igår ett utbrott iom att hon upplevede att hon blev orättvist behandlad, och undrade om vi var slavdrivare.. :oops: Självklart är vi inga slavdrivare men med hjälp av - som du skrev - berätta hur tex jag själv fick göra + varför ansvar är viktigt och att vi finns hos dem som guider/ledare för att dem en dag ska kunna ta sina första egna steg ut i vuxenlivet med en trygghet i att de har erfarenhet av dem rutiner som funnits hemma.
Det jag upplevde igår som var så otroligt skönt att se och som jag senare även talade om för 11-åringen är att hon ska vara stolt över att hon sa det hon kände och upplevde! Hon tyckte att vi var orättvisa och även om det kanske inte var så i verkligheten så har hon rätt att uttrycka det!

Vid sidan av dem rutinerna så ska det finnas kärlek i mängder!!

Och så lite bakgrundsfakta till mitt dilemma,
Mina barns far insåg efter det att han förlorat sin familj att han hade alkoholproblem. Jag kan allt om medberoende!! Under dem åren vi levde ihop hade jag en "fundamentalistisk" syn på familjen. Klok som jag är :lol: insåg jag ifs efter på tok för lång tid, att jag var tvungen att tänka på mig och barnen.. Det över tre år sedan vi separerade.
Idag så har jag ett underbart liv, jag har pluggat - ledarskap :lol: - och jag har använt mig av all den erfarenhet som jag skaffat under mitt liv och vänt det till min egna styrka och kraftkälla.
Men, ibland snurrar huvudet snabbare än vad som krävs och då gör jag saker och ting mer komplicerade än vad egentligen är.

OCH jag ska skaffa barnaboken!!
Jag har erfarenhet av den boken faktiskt :lol: :lol: Min otroligt pedagogiksa styvmor *fniss* talade om att jag som femtonåring faktiskt inte kommit längre än en trettonåring i min utveckling... :lol: :lol: Just då, tyckte jag att den där Anna W, hon vet ju ingenting!! :!:
Fast egentligen var det den elaka styvmoderns om inte visste något....!
Mamma till mina änglar, Hampus -01 & Linus -03.
Bonusmamma till 4 underbara barn födda mellan -85 - 97 + bonusmormor till ett charmtroll född -08.
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Kloka du :D :heart: Så fint du beskriver dina tankar och vilken viktig resa du gjort. All min beundran. :D Tack själv, jag är bara glad om jag kunde bidra med något på din väg.

Bolla gärna mer tankar om du vill. Är bara lärorikt för oss alla och därför vi finns här.

En tanke också om just 6-års åldern som just kan vara mycket känslig. Kanske är det också där han är :?: En tråd i ämnet och mer fler trådar i.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=16201

Sköt om dig och de dina
Varm kram
Susanne :heart:
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Fru W
Inlägg: 7
Blev medlem: tor 18 sep 2008, 07:54
Ort: Östersund

Inlägg av Fru W »

:oops: Tack, jo jag är klok och förståndig, och har en hel del visdom inom mig :D men, ibland dyker osäkerheten upp och ställer till det för en!
jag är inte klokare än min svagaste tanke, vilket är bra att påminna sig om ibland. Därför känns det extra skönt att hitta ett forum som detta. Det finns ett antal större forum på nätet, men... deras fokus ligger inte på sådant som kan hjäpa eller stötta mig i mina funderingar.

Mest troligt var det dagsformen som sviktade för min sjuåring häromdagen. Vi har pratat om vad som hände och han har beskrivit hur han upplevde det.
Trött var han efter en lång dag i skolan och på fritids + att lekarna hade han aldrig lekt förrut.

Jag ska kolla in länken du skickade.

Idag har vi plockat upp potatis ur vårt stora potatisland. Grabbarna hjälpte oss. Det gulliga är att vi döpte sättpotatisen till "mammapotatisen" vilket resulterade i att grabbarna fashinerades över att en mamma kunde få såååå många potatisbebisar :lol: :lol: Och så till den stora fråga, VAR finns pappapotatisen??????

kramar,
Fru W

Kramar
Mamma till mina änglar, Hampus -01 & Linus -03.
Bonusmamma till 4 underbara barn födda mellan -85 - 97 + bonusmormor till ett charmtroll född -08.
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"