Orolig 4,5 åring
Orolig 4,5 åring
Har en 4,5 år gammal kille, ensambarn, som för det mesta är glad och go. Nu, efter semestern, har han dock börjat vara orolig och ledsen på kvällarna. Oroar sig för Öppna Förskolan dit dagmammorna går en dag i veckan, 3 tim, och han ororar sig även för att behöva gå till andra dagmammor än sina ordinarie. Hur skall man göra? Skall man tvinga honom att gå till den nya dagmamman, 2 dgr, som planerat eller lösa det på annat sätt? Mammahjärtat säger NEJ!! Vi löser det på annat sätt men man kanske gör honom en björntjänst? Pappan är mer realist. Ordinarie dagmamma oxå realist och tycker att han skall gå. Hjälp. Jag vill inte att min lille goa kille skall må dåligt, och särskilt inte flera veckor i förväg. Annars är han "som vanligt", leker o stojar med de andra dagbarnen, alla dagmammor m barn träffas dagligen, äter o sover som han ska men är ändå inte riktigt glad.
Hej!
Inför nyheter så kan vi ju alla, lite till mans, bli oroliga och fundera över hur saker och ting ska bli. Tills man hunnit komma in i det nya och sett vad det faktiskt innebär. Precis som man själv är inför nytt jobb, ny utbildning osv.
Vet du med dig att det som han nu ska möta är BRA, så skulle jag satsa allt krut på att pakta och möta det nya tillsammans. Pakta genom att berätta när du själv började på nytt jobb eller ny klass eller så. Möta genom att besöka nya dagmamman och se hur det är där och hur saker och ting fungerar. Och stötta honom sedan.
Vad tror du om det?
Kram Ewa
Inför nyheter så kan vi ju alla, lite till mans, bli oroliga och fundera över hur saker och ting ska bli. Tills man hunnit komma in i det nya och sett vad det faktiskt innebär. Precis som man själv är inför nytt jobb, ny utbildning osv.
Vet du med dig att det som han nu ska möta är BRA, så skulle jag satsa allt krut på att pakta och möta det nya tillsammans. Pakta genom att berätta när du själv började på nytt jobb eller ny klass eller så. Möta genom att besöka nya dagmamman och se hur det är där och hur saker och ting fungerar. Och stötta honom sedan.
Vad tror du om det?
Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04
& Lilltufsan född feb -06 
Hej Kinders!
Jag känner igen min mellan-kille i det som du beskriver, och jag vill bara hålla med Ewa i det hon säger
. Min pojke var likadan när han skulle till dagis en period när han var i samma ålder som din kille. Mammahjärtat tog då överhanden och jag "räddade" honom i en period, genom att låta honom vara hos farmor t ex... Jag märkte dock att han "utnyttjade" detta, och det blev inte bra. Jag halkade såsmåningom tillbaka på "rätt spår" (som jag ser det), när jag kunde vara stabil och trygg i att gå till dagis med hjälp av paktande och igenkännande exempel från min egen barndom. Nu kände jag mig trygg med hans dagis till 120%, och visste att det var BRA
. Jag tror det gäller att vara lyhörd och lita på sin intuition. Jag har också varit med om att min stor-kille inte trivdes i skolan och grät på kvällarna, och då fanns det en orsak till det, och jag kände mig inte trygg alls med att lämna honom till skolan. Det slutade med att vi bytte skola, och allt ändrades till det bättre...
Så lita på din intuition, är han på en trygg plats, så är det troligtvis övergående, det var det för oss. Lycka till!
Kram Mariapia
Jag känner igen min mellan-kille i det som du beskriver, och jag vill bara hålla med Ewa i det hon säger
Kram Mariapia
Mamma till tre älskade trollungar f. -98, -02 och
-04
-04