Ikväll var sönerna allmänt upptrissade. Storpojken väl medveten om att vi i morgon gör sista dagen på jobb och dagis innan en efterlängtad semester. Yra av sommar och bus fick det gå som det ville med allt. Och det gjorde det också!
Sent kom de i säng och omedelbart återgick Gustav till sitt klättrande ur sängen. Gick in några gånger och lyfte tillbaka. Vid tredje eller fjärde vändan upptäcker jag hur han krypit ner till storebror och hur han hade bäddat om lillebror med omsorg. De var så SÖTA!
Gustav som knappt säger ett ord låg på storebrors arm och tränade på att säga sitt namn: UAV! UAV! Och Axel stöttade och peppade honom: BRA GUSTAV!Istället för att bryta och ta över komandot så frågade jag sönerna om de verkligen skulle ligga i samma säng. Båda nickade övertygande och Gustav säger plötsligt glasklart HEJ DÅ! och vinkade!
Jag vinkade hej då tillbaka och drog mig ut genom dörren. Tror ni att de klarade syskonbädden och att språklektionen tog slut för kvällen? Glöm det! Storebror övergick till att träna ord som "gurka" "klocka" och "tårta" och efter en stunds språkskola slocknade slutligen storebror. Lillkillen däremot kom riktigt i form och somnade i sin kära spjälsäng vid HALV TIO!
Nu har jag verkligen bevis på att spjälsängen ska vara kvar bra länge till och att rutinerna ska efterlevas så gott vi kan även när sommarkvällarna är vackra och vi är lediga!