
Varning utfärdas för höggradigt ego-blä-gnäll-inlägg...

Hoppa nu den som vill slippa läsa...
Jag har känt mig så uppåt ett par dagar, det har gått bra på jobbet, alla har tillfrisknat från förkylningar, barnen nöjda med dagis och skola...
Och så idag.
1) Pratade med syrran på telefon och tyckte hon var dum och egotrippad. Lillasysteraktig. Försökte vara förstående och inte visa min irritation. Istället stannade irritationen kvar som ett kliande myggbett.
2) Sexårstrots från Stora S. Det kommer smygande mer och mer och gör mig galen, men stoppar undan den irritationen också. Trots hör ju till. Nu när Lilla s börjar komma ur 3-årstrotset lite, då är det dags för 6-års hos Stora S.
3) Tar mig an tvättmaskinen. Kör igång en halvfull maskin, det var lite nödvändiga grejor så får bortse från att den inte blev full. Hittar strax efter TRE par Lilla-s-strumpor, ett par Lilla-s-strumpbyxor, ett par mans-strumpor och en skjorta,

som alla borde varit i tvättmaskinen, utspridda i hallen och sovrummet. Tvättkorgen står i badrummet alldeles intill. Hur svårt kan det va??????? Varför ska jag springa runt i huset och leta efter allas utspridda tvätt... morrar jag för mig själv och tycker alldeles VANSINNINGT synd om lilla mig.
4) ute regnar det
5) Lilla s har börjat om med en ny förkylning.
6) Jobbat på eftermiddagen, bl a försökt få tag på en person på telefon utan att lyckas, så den uppgiften hänger fortfarande över mig... Himla människor som inte svarar i telefon...
Suuuuck!
Småsaker? Javisst! Tack för att jag fick gnälla av mig! Nu tittar mannen på fotboll. Det slipper jag i alla fall!

Och nu när jag har gnällt lite så känns det faktiskt lite bättre. Tror jag har nån god ost i kylskåpet...hmmm... 8-[ tröstäta kan väl aldrig vara fel?

Stilla