Sonen vill smaka ALLT vi äter - vad göra?

[Kristin]

Hej!

Vi har bott i Japan fr det att sonen var 5,5 mån till nu då sonen är 10,5 mån (reser tillbaka nästa fredag). Han har alltså gått från att bara äta välling till att äta det mesta. Jättekul med denna utveckling tycker vi. Dessutom har han under denna tid fått 6 tänder som han nu använder flitigt.

Oftast så får plutten sin mat först och sedan äter jag/vi. T ex på morgonen får han först flaskan och sedan gör vi morgontoalett. Vi äter ca 30-40 min efter honom. Vi sitter vid soffbordet och äter då "köksbordet" används till dator- och skrivbord (vi bor på lägenhetshotell).

De senaste veckorna har han blivit mycket intresserad av det vi äter och det är ju kul i och för sig, men jag är "rädd" att vi odlar ett "dumt" beteende här. Lite utav att man matar en hund vid bordet om ni förstår vad jag menar . Det blir att vi antingen matar honom med lite av det vi äter eller ger honom ett riskex (ja, man ger det till de små här nere) eller lite vitt bröd. Detta är inte så mycket ett "problem" vid frukosten utan kanske mer vid lunch/middag eller då vi äter andra saker. Om han inte får något så blir han....ja, sur (?). Oftast får han något, men det känns inte bra för någon av oss. Det känns inte bra för att det känns som att vi matar honom för det första när han har "gått från bordet" och för det andra för att han skall vara lugn.

Hm.....

När vi kommer hem skall vi för det första börja äta vid köksbordet och sedan försöka äta när han äter, men just nu är det bara vid frukost och lunch det passar. Middag äter vi ju mycket senare än han.

Hur skall man resonera här? Skall han sitta kvar vid "köksbordet" tills vi också har ätit och då få smaka ? Om han inte vill sitta kvar utan vill ned på golvet och därefter kommer och vill ha, hur ska vi då hantera detta? Det känns mest konstigt nu när vi inte sitter vid köksbordet och han kommer krypandes på golvet och vill "ha". Hur skall man göra om jag tar ett äpple och äter på eller en smörgås när han inte har mattid? Oftast kommer han ju då också och vill ha..... Vi vill inte odla ett beteende av att småäta...

Ibland kan vi båda känna att vi ger honom t ex ett riskex när vi äter bara för att få äta "ifred" ..... (när vi är ute på restaurang är det nästan ett måste nu för tiden. Därför går vi inte ut så ofta med honom nu för tiden...).

Anna pratar ju om gränssättning vid först 2,5 års ålder. Innefattar det även "matregler"?

Oj, vad långt det blev... Vad råder ni oss till? Vi vill vara konsekventa.

Kram
Kristin

[tallo]

Hej! LÅT honom äta SAMTIDIGT som er, maten är en viktig gemenskap och det verkar han märka tydligt Vi äter alltid samtidigt med vår dotter. Det tycker jag är jätteviktigt!! Kort och gott: Låt han äta samtidigt med er.

[cillamamman]

Du kanske ska sätta gränsen för dig själv istället för barnet!
Det jag menar är att anpassa dina mattider så att du antingen äter när han sover eller äter samtidigt/i samband med hans måltid-på så sätt slipper du att leda in honom i ovanor. Självklar vill han också delta i mamma och pappas samvaro kring maten (han är ju så stor att han bör kunna äta samma mat son ni med lite lagom anpassning). Vad är det som hindrar att ni äter tillsammans vid vardagsumsbordet?
Skydda ev mattor med tidningar eller en vaxduk så att han kan vara med.

[/LO]

Jag tycker inte att du ska bekymra dig om dåliga vanor förrän han är över ett år. Inte för att du behöver bekymra dig då heller, men då brukar aptiten minska rejält och då kan era måltider störa hans, om ni inte äter samtidigt.

Men om ni inte kan ha samma tider som han (vi hade inte heller det förrän ungefär vid ett års ålder) så låt honom vara med. Han kan smaka och äta det ni gör, eller något annat.

Man odlar inga dåliga vanor på en 10-månaders, om man inte låter honom vara ledsen och frustrerad.

/LO

[Louise]

Hej, vi har alla måltider gemensamma med barnen utom frukost då vi äter medan Lillen har ensamlek efter sin välling. Visst är det både kladdigt och kaotiskt ibland men för det mesta bara trevligt (och kladdigt). Lillen äter numera allt som vi äter, eller erbjuds åtminstone. Det blev inte så mycket sill på midsommarafton, men mer ägg och potatis. Och jordgubbar och vispgrädde försvann innan vi hann blinka!
Louise

[kokos]

Hej Kristin,
Vi hade lite av samma "bekymmer" som ni innan vi ändrade till vårt nuvarande schema. För bara ett par månader sedan så tyckte vi att allt vi gjorde var att äta. Om inte det var mattid för honom så var det mattid för oss...

Nu är det annat för nu äter vi samtidigt, och vi äter samma mat! Det är helt underbart. Vi övergick till en lur nyligen och lade då om schemat så att lunchen är kl 11 och middagen är kl 17.30 - det är mattider som även vi andra mår bra av. (Däremellan har vi ett mellanmål och det mår vi också bra av allihop). Vi kan ha en lur när sonen är så här liten eftersom han sover som en liten gris 12 timmar på nätterna och dessutom föredrar en rejäl lur mitt på dagen. Dit kommer nog ni också snart och då är det lättare att hitta tider som passar hela familjen.

Tror inte heller det är nån fara med att ge honom lite smakbitar med er fram tills han är ett år, men se sedan till att ni har ett schema som passar hela familjen: det underlättar oerhört. Efter 1 år är det nog dumt att ge saker mellan målen eftersom aptiten minskar.

Vi har hur mycket tid som helst över nu mellan måltiderna och lillkillen är så NÖJD när han äter samtidigt som oss. Ikväll satt han med oss i 50 minuter och åt middag - helt otroligt av en sån liten sprallis.

[Blompan]

Kanske har du fått de svar du önskar men så här gör vi med vår lillsmakare. Vi har redan från start anpassat våra mattider till hennes schema - även våra magar mår ju bra av regelbundenhete, och man slipper sitt eget sura humör från blodsockerdipp... Från början ville vi att hon skulle provsmaka allt så hon fick alltid mat från våra tallrikar...vilket nu har lett till att hon gormar om vår mat är annorlunda än hennes egen, ja även om det är samma, och vill smaka. Då frågar vi om hon vill smaka och skär upp lite bitar och lägger i hennes tallrik och säger att "Nu är det bra". När hon inte längre vill ha av sin mat så frågar vi om hon är mätt, och sen säger vi att "då tar vi bort det här" och tackar för maten. Efter tacket för maten kommer ingen mer mat, då har "tåget gått". Ibland skjuter vi lite på tacket för amten och hon får sitta och pilla fast hon är mätt, för att vi skall få äta klart. Annars brukar vi ta upp henne frfån stolen (och sanera henne...), för vi tycker inte att hon skall behöva sitta igenom en hel vuxenmåltid (som har tenderat att bli kortare än förr) MEN vi skall äta merparten tillsammans iallafall.