Hei! Håper vi nordmenn også er velkomme hit (og at dere forstår hva jeg skriver!).
Jeg har lest mye her inne, har også lest Barneboken og synes den er veldig interessant, selv om jeg ikke følger den slavisk. (Jeg følger ingenting slavisk her i livet...)
Dette er mitt første innlegg, og det gjelder mine nydelige tvillingjenter på ett år, H. og J.
De er toeggede og veldig forskjellige i sinn og skinn.
For å gjøre en lang historie kort: De leker ofte for seg selv i stuen (jeg gjemmer meg på kjøkkenet, hvor jeg kan se dem, men de ikke kan se meg). Det som alltid skjer, er at H. har en leke, som J. tar fra henne. H SKRIKER. Legger seg ned på magen, helt flat, og vræler. Hvis hun ser meg, kommer hun krabbende - hun vil tydeligvis at jeg skal ordne opp.
J. bryr seg ikke hvis H. tar hennes leke, det er det som er så underlig. Hun bare tar den tilbake... og da starter bråket igjen.
Hva gjør jeg? Jeg prøver å blande meg så lite som mulig. Tenker at dette er en konflikt som kommer til å skje maaaaange ganger i årene fremover. Men samtidig tenker jeg at H. alltid er den som blir plaget av dette, jeg er redd for at hun skal synes jeg alltid tar J.s parti. På den annen side er det jo meningsløst å prøve å "oppdra" dem nå som de er så små, de skjønner jo ikke helt logikken i at jeg tar en leke fra dem og gir den til søsteren.
Jeg prøver å si "se, nå skal vi gi leken tilbake til H.," og så kose og klappe, men jeg tror de er litt for små til å forstå det...
Alle gode råd mottas med takk!
Trenger litt råd om mine ett år gamle tvillinger
Hej 
! Och hjärtligt välkommen ! Självklart är även norskor välkomna. Här finns ett litet gäng redan idag, har jag sett.
Tvillingar har jag inte själv, men precis som med syskon överhuvudtaget så tror jag på att se och behandla barnen som ett team. Så oavsett vem som tar leksaken för vem (eller vad det i framtiden kan handla om) så visar man BÅDA barnen HUR man gör. Även om man inte ska in och styra och ställa eller ta över barnens umgänge, så tycker jag ändå att man har en viktig roll som förälder i att visa, leda, lära och hjälpa. Det tycker jag inte man ska lämna över på barnen. Till det är de alldeles för små. Ännu på mycket länge. Man får visa, om och om igen, hur det går till här i världen, helt enkelt. Om detta står mer och bättre i BB, under Syskonkapitlet. Kan varmt rekommenderas.
Här hemma har grundregeln varit, sedan lillasyster kom till världen, att man inte får ta eller rycka åt sig några saker. Är en sak upptagen, så får man
1) erbjuda ett byte
Hjälps åt att leta upp något trevligt som syster kan erbjuda i byte. Accepteras bytet - fine. Om inte:
2) vänta tills saken blir ledig
Och att i det läget hänvisa så här små raringar åt varandra fungerar sällan särskilt bra. Jag brukar istället se att det just var dags att mata katterna, eller duka fram till middagen, eller ta itu med tvätten, eller GÅ UT!!!!!! YIPPIE!!!!!! Ungefär. Att vara hänvisade till lek några längre stunder har jag sällan upplevt som särskilt lyckat. Någon halvtimme/timme när de var mindre, men sedan behövde man bryta för något annat och viktigare. Som lite social delaktighet. Eller utevistelse. För de barn som träter om saker ute i naturen, finns knappt, skulle jag vilja påstå.
Vad tror du om det ?
Kram Ewa
! Och hjärtligt välkommen ! Självklart är även norskor välkomna. Här finns ett litet gäng redan idag, har jag sett.Tvillingar har jag inte själv, men precis som med syskon överhuvudtaget så tror jag på att se och behandla barnen som ett team. Så oavsett vem som tar leksaken för vem (eller vad det i framtiden kan handla om) så visar man BÅDA barnen HUR man gör. Även om man inte ska in och styra och ställa eller ta över barnens umgänge, så tycker jag ändå att man har en viktig roll som förälder i att visa, leda, lära och hjälpa. Det tycker jag inte man ska lämna över på barnen. Till det är de alldeles för små. Ännu på mycket länge. Man får visa, om och om igen, hur det går till här i världen, helt enkelt. Om detta står mer och bättre i BB, under Syskonkapitlet. Kan varmt rekommenderas.
Här hemma har grundregeln varit, sedan lillasyster kom till världen, att man inte får ta eller rycka åt sig några saker. Är en sak upptagen, så får man
1) erbjuda ett byte
Hjälps åt att leta upp något trevligt som syster kan erbjuda i byte. Accepteras bytet - fine. Om inte:
2) vänta tills saken blir ledig
Och att i det läget hänvisa så här små raringar åt varandra fungerar sällan särskilt bra. Jag brukar istället se att det just var dags att mata katterna, eller duka fram till middagen, eller ta itu med tvätten, eller GÅ UT!!!!!! YIPPIE!!!!!! Ungefär. Att vara hänvisade till lek några längre stunder har jag sällan upplevt som särskilt lyckat. Någon halvtimme/timme när de var mindre, men sedan behövde man bryta för något annat och viktigare. Som lite social delaktighet. Eller utevistelse. För de barn som träter om saker ute i naturen, finns knappt, skulle jag vilja påstå.
Vad tror du om det
?Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Hei Ewa,
takk for godt svar (og velkomst!).
Det er litt det jeg har lurt på - om det er rett av meg å "blande meg inn", men du har nok rett i det at hvis jeg bare gjør det mange nok ganger, så forstår de det vel til slutt...
Vi er ganske flinke med det sosialt delaktige vil jeg si, og vi finner på mye sammen både inne og ute. Heldigvis har vi også en stor, barnesikker stue med mange kjekke leker og ting, der det som regel er plass til at begge to tumler rundt og gjør hver sine saker i fred. Ofte kan de holde på der kjempelenge uten konflikt, det er så deilig og koselig. Men konflikten oppstår stort sett når begge vil ha samme sak...
Fordelen med å være tvillinger må vel være at de lærer seg å omgås andre barn og forhandle om saker og ting ganske tidlig. Ser allerede nå at de har en større sosial "tålmodighet" enn jevnaldrende leke-kompiser som ikke har fått søsken ennå. Finner seg i veldig mye mer enn de andre og innretter seg raskt i en flokk. Det er veldig gøy å observere!!
Gleder meg til å lese mer på dette forumet
takk for godt svar (og velkomst!).
Det er litt det jeg har lurt på - om det er rett av meg å "blande meg inn", men du har nok rett i det at hvis jeg bare gjør det mange nok ganger, så forstår de det vel til slutt...
Vi er ganske flinke med det sosialt delaktige vil jeg si, og vi finner på mye sammen både inne og ute. Heldigvis har vi også en stor, barnesikker stue med mange kjekke leker og ting, der det som regel er plass til at begge to tumler rundt og gjør hver sine saker i fred. Ofte kan de holde på der kjempelenge uten konflikt, det er så deilig og koselig. Men konflikten oppstår stort sett når begge vil ha samme sak...
Fordelen med å være tvillinger må vel være at de lærer seg å omgås andre barn og forhandle om saker og ting ganske tidlig. Ser allerede nå at de har en større sosial "tålmodighet" enn jevnaldrende leke-kompiser som ikke har fått søsken ennå. Finner seg i veldig mye mer enn de andre og innretter seg raskt i en flokk. Det er veldig gøy å observere!!
Gleder meg til å lese mer på dette forumet
