Går aldrig bebissuget över ?

[helena71]

Hej !

Var en så´n som tyckte att " ja, ett barn kan väl vara kul, men inte fler". Sen kom sonen och känslor väcktes som man inte trodde fanns . Ett syskon till honom vore väl kul, och så kom syrran . Allt gick bra och man gläds varje dag åt deras samspel och lek med varandra. Det bråkas ju såklart också men det är rätt stimulerande att fostra och få dem att funka tillsammans tycker jag. Sen kände jag med förvåning att bebissuget finns där än ! Så med ytterligare två års mellanrum föddes lillprins, nu sju månader. Han är förnöjsamheten själv och syskonen avgudar honom .

Allt väl, huset räcker till, bilen och orken också. Men min kropp tror tydligen att den vill ha ett barn till. Nu säger min hjärna ifrån å det grövsta. Inte en graviditet till, med allt det innebär, bilen blir för liten, huset med. Vi kan kanske skramla fram tre egna rum på sikt (än så länge delar de) men inte fyra. Kan man ha hand om fyra barn själv när mannen jobbar ? Det verkar bökigt....men fattar kroppen det? Nä...den tänker: bebis,bebis,bebis....jag fattar ingenting...vad är det som har hänt med mig

Ville bara skriva av mig...blev inte klokare av det, men men...

Kram.

[ela]

ÅÅÅÅÅ, jag förstår dej så väl Helena

har 3 barn själv nu, 2 pojkar snart 6år o 3år samt en tjej snart 7mån.
och min bebistarm suger grymt mkt har ALDRIG sugit så. men har lite samma tankar som du lr det är nog mest mannen som har d.
å visst klarar man av 4 barn när gubben e o jobbar...
kroppen undrar jag bara om den orkar med en gång till. men jag vill så gärna så gärna så vi får väl se vad som händer här framöver

men så vet du iaf att du inte e ensam iaf, kram

[Gäst]

Förstår dig också
Jag hinner knappt föda barnen, så vill jag ha en liten bebis till.
Inte ens tvillingar, fick tyst på bebissuget 8)

Nu är de hela 5 månader, och redan, REDAN längtar jag.

MEN; MEN, jaghar verkligen bestämt mig, jag SKA inte ha fler barn.
om jag slapp vara gravid, så skulle det kanske bli fler
Men jag mår så dåligt, i själen, i psyket, på nått sätt, förstår inte varför, eller vad det är som utlöser det, när jag är gravid.
Jag sover nästan ingenting på 9 månader...Och det gör jag inte om.
Aldrig någonsin mer.

Tror jag inte i alla fall 8)

[LindaVega]

Jag har ju "bara" två barn men är grymt sugen på en trea. Något jag aldrig trodde jag skulle känna bara för ett halvår sedan. Men där ser man.

Jag är förnuftsmässigt mycket nöjd med mina två underbara barn, men känslan finns där någonstans " jag är inte klar"

Vad säger ni med många barn (fyra eller fler) Går suget över? Sätter man stopp till slut fast man skulle kunna skaffa hur många som helst, eller hur funkar det?

Linda

[miar70]

Det här pratade vi i Gastsjön om nu när vi var där, och några var HELT på det klara med att de var klara, de kände sig färdiga och nöjda! Men jag och några till kände som er - suget finns kvar, längtan efter en till, och nyfikenheten!
Jag förstår helt logiskt att det är klart för mig, men bebisnerven har inte fått den infon riktigt ...

Så nu har jag lämnat en dörr lite på glänt - har lovat mig själv att skaffa mig en ordentlig utbildning från nästa höst, och det tar väl sina tre år ungefär, och efter det är jag då 42 år. OM jag känner lika då så kanske vi försöker oss på en liten sladdis. Kanske. Eventuellt.

Men svårt är det. Och jag säger som sonica; ville bara min kropp må bra så skulle jag nog haft betydligt fler.
Men tre eller fyra barn är väl inget 8) tuta och kör, vetja!
Och lycka till

[Sussi]

Jag tror aldrig mitt sug kommer att gå över Hade jag varit yngre hade jag gärna haft fler barn, men nu är det nog slut på barnafödandet för min del, tyvärr... Nu får jag väl vänta på barnbarn eller nåt

Håller med Mia, tuta och kör!

[*frieda*]

Ååååjjj vilken svår fråga. Både ock här, faktiskt. Jag har känt mig kanonnöjd med bebisandet både efter ettan och tvåan och nu ska jag ha en trea Säger som andra: En "logisk" röst är fullkomligt på det klara med hur lite jag vill vara gravid en gång till, en undermedveten "bebisröst" tycker att en sju-åtta ungar skulle väl inte va nån match

[vanna]

Jag var helt säker på att jag skulle bli alldeles fullkomligt nöjd efter både tvåan och trean. Jag har också lite inombordslig kamp mellan den där logiska stämman och bebisrösten. Vi får väl se vem som vinner

[Stilla]

Och mannen påminner mig om att jag under hela Lilla s´ bebistid upprepade "ingen mer bebis, ingen mer bebis, påminn mig om att jag sa det, ingen mer bebis". Men sen hittade vi ju SHN och började sova om nätterna igen... Och nu är Lilla s 3 år och minnet av det jobbiga är kort och minnet av det underbara är låååångt och gott... men jag är nog för gammal......eller kanske inte.......
Stilla

[helena71]

Tänk att det finns så många med samma tankar som jag ! Trodde nästan att det bara var jag. Alla ( eller de flesta då ) har ju två barn och är nöjda med det. Fattar inte varför inte min kropp kan fatta att den ska vara nöjd med de tre underbara barn den har producerat, nejdå rösten hörs fortfarande...bebis,bebis,bebis...och hjärnan tjatar tillbaka : för litet hus, för liten bil, jobbigt att vara gravid ( nejdå, det är ju SÅÅ MYSIGT att vara gravid ) , skönt att komma ur blöjträsket någongång, du är för gammal ( 37 är inte gammalt).

Blir nog skitzofren snart , röster som fajtas i mitt huvud !! Får se vem som vinner....

Kramar.

[miniz]

Bebissuget är inte över... Och lillkillen har ju blivit stor, snart 7 manader och kryper och leker med systrarna... När jag gick gravid sa jag; färdigt, nog, sista, tack det är bra, men nu sa vet jag inte. Jag vill gärna föda en gang till, det är sa himla häftigt. Men sen da... Bilen, jobbet, flygresorna, etc.etc.etc. Och orkar man med en till? Jag känner mig lite trist när jag vissa dagar bestämt mig att aldrig mer och andra dagar känner jag mig nöjd... Det var ju de där rösterna da. Och gubben hjälper ju inte till, han säger att vi kan ju fa en till om vi vill

jaja. Vi far se.
Maria

[Gäst]

Min karl han pratar om fler barn ideligen
Ger hintar, antydningar, flera gånger i veckan, och varje gång.
Säger jag -Är du seriös jag fixar det inte igen. Och då är det gravidieten som jag tänker på. Då går jag under. Och det gör jag verkligen.

Men vaddå om det blir ett barn till, det är väl ingen sak, det skulle bli som en tapeblomma, jämfört med tvillingarna...säger han.
och så har det låtit sen tvillingarna var ja, kanske 2 månader

Nej jag säger som Miar70:
Nu håller vi ut ett par år, och känns det lika, då får det bli då.

Och inte ska man väl prata om ålder, egentligen. Min mormor, var 45 vid sista barnet, min moster 43...
Och det var riktigt tabu och illa på den tiden. Enligt omgivningen alltså. Idag skaffar ju många sitt första barn då, i 40 års åldern.

Kör hårt

[Gäst]

Jag har precis träffat två alldeles bedååårande små bebbar, den ena min systers och den andre Nancys - kvar på BB än - tro?

Jag har sorterat undan bebiskläder från kejsarinnans nyföddhets period till systern. Verkligen gått igenom hela högen.

Hållit i två väldigt nyfödda individer som var söta som socker båda två.

Och jag känner mig väldigt nöjd... som det är... med mina två...

Inget sug, ingen längtan, inga dagdrömmar.

Månne jag vara "färdig"

[miar70]

Vad skönt det låter, Päivi Och du har ju lyckats så bra två gånger

Hoppas jag också får känna så nångång!

[Gäst]

Mia, 8) det finns ett gammalt talesätt:

"Man skall vara försiktig med vad man önskar sig, för gudarna ger det säkert till en."



8)