2 år och 4 månader, klättrar ur spjälsängen...

[Teos mamma]

Tack ni är för rara!!

Ok, bara att kavla upp armarna då! 8)
Jag inser nu att jag nog börjat tycka lite för synd om honom och släppt in en och annan varg..

Okey han ska inte hinna ur sängen, ramsa som bara den eller lägg ner direkt. Provar nog med ramsan om jag hinner innan han är ur..det går fort ibland.

Ropandet på natten då? Pangramsa och sen tyst, INGET mer eller? Även efter 10 min tystnad eller mer? Om han sen försöker hoppa ur så är det ramsa eller solfjäder som gäller. En av oss har redan sovit på madrass utanför inatt, så får det bli några nätter framöver..

Stort tack igen, KRAM

[TorpSara]

Du svara så bra på dina egna frågor!

[ulrikaj]

Hur går det för er?
/ulrika

[Teos mamma]

Hej ulrikaj!

Ja, jag önskar vi kunde säga att vi är på rätt spår här, men så är inte fallet tyvärr... :^o

Igår provade jag enligt tidigare förslag att försöka bryta mönstret, genom att sakligt och bestämt lägga tillbaka honom i sängen, solfjädra och ramsa ut. Helst innan han hann ur sängen. Reaktionen blev som följer:

En polis utanför min dörr, va kul!! Det här kallar jag underhållning på hög nivå!! 8)

](*,) Jag hann inte ens ut ur rummet innan han var på väg över kanten igen, än mindre ramsa färdigt. Jag kan nog lova att på en timme klättrade han minst hundra gånger och då överdriver jag inte!!

Han gillar underhållning den här killen! \:D/
Och vem gör inte det...men sovtid är inte underhållningstid, eller hur? då händer inget, man ska sova...

När min man kom hem vid 21-tiden var jag på bristningsgränsen och grät i köket när han la ner den lille rymmaren...Sen sa min käre make att nu får det vara nog, han har fått för mycket uppmärksamhet för det här beteendet, vi måste ju lita på att han sover! För det är ju det man gör vid den här tiden.
Så vi beslöt oss för att ge honom en paus. När han lagts tillrätta igen, stängde vi dörren och satte en låda framför så att han inte kunde komma ut. Det tog nog 20 min innan han ens försökte. Och föräldrarna tittade på tv och pratade och grejade som vanligt, för han sov ju. Vi visste ju egentligen att han var vaken, han hade tom tänt lampan i rummet. Han var helt tyst och verkade inte pyssla med något annat. När han började försöka öppna dörren och ropade, så ramsade vi. Sen blev han ledsen och min man gick in och "upptäckte" att han var uppe; OJ är du uppe?? Då får vi gå och lägga oss igen. När han ramsat ut så hörde vi inte nåt mer och han sov när jag åkte hemifrån imorse strax efter sex. Nu vet jag inte hur morgonen blev, men troligtvis sov han till klockan skulle ringa vid sju.

Funderar på att fortsätta på den här linjen, att vi litar på att han sover. Inte sätta för dörren, men stänga och gå ut och greja i köket osv. Sen om han kommer ut till oss då får jag agera förvånad och leda tillbaka. Funderade tom på att såga av ett par spjälor i sängen så att han kan lägga sig själv, så att vi slutar springa i hans rum vid läggning. Sen vad han gör innan han somnar det är är upp till honom, men han har i alla fall fått förutsättningarna för att sova och vi litar på att han gör just det. Vad tror ni Min känsla är att han fått underhållning så det räcker, dessutom har vi slutat lita på att han sover och det måste vi börja göra igen.

Det blev långt detta, men nu har jag fått det ur mig!
Tack för att ni bryr er!
KRAM

[miar70]

Hej Teos mamma!

Det låter som om ni har hittat en lysande strategi, tycker jag!

Du fortsätter väl berätta här hur det går!

Kram Mia

[Teos mamma]

Hej Mia! Vad kul att höra från dig!

Här rinner tårar efter ha läst din ", bekräftelseramsa" , fast av glädje. Jag måste allvarligt säga att jag börjat tvivla på mig själv som vägledare i älsklingens liv.. Men att nu fått bekräftat att jag kanske tänkt lite rätt, känns så lättande!!
TACK

Jag följer din resa också mot en diagnos och ett friskare liv, även om jag skäms lite för att jag inte skrivit något på länge Hoppas så att allt blir bättre även för dig snart!
Kram

[miar70]

Hej igen

Här rinner tårar efter ha läst din ", bekräftelseramsa" , fast av glädje. Jag måste allvarligt säga att jag börjat tvivla på mig själv som vägledare i älsklingens liv.. Men att nu fått bekräftat att jag kanske tänkt lite rätt, känns så lättande!!

Du vet, alla funkar inte lika, och det finns inte alltid bara en lösning på problemet och nu har ni hittat ett sätt som ni känner er bekväma och trygga med, då kan det inte bli fel! Det finna många här på forumet som haft "hopp-ur-sängen-barn" och nästan lika många strategier! Inte tvivla på dig själv, du är såklart en toppenvägledare och -mamma!

Och tack för din fina hälsning, den värmer!

Kram Mia

[ulrikaj]

Precis som du skriver så har det nog blivit underhållning och en kul grej av det hela för eran son.Tycker som Mia att ni kör nu på eran linje. Det kommer att lösa sig.

/ulrika

[Teos mamma]

Hej!

Nu har vi kört på vår strategi "vi litar på att du sover" i två nätter. Och jag kan nog inte säga att något revolutionerande har hänt... Och det kan vi kanske inte vänta oss heller.

Natten till igår gick såhär: Vi hade besök på middag som stannade kvar till sent. Vi la Teo som vanligt kl 19, med bus och skratt. Sedan "litade" vi på att han sov, dvs ramsade ut, stängde dörren och gick ut och pratade vidare med våra gäster. Han hoppade direkt ur och kom ut efter en liten stund. Vi upptäckte honom OJ är du uppe?? Då får vi gå och lägga oss igen. Sedan ledde vi tillbaka och han fick krypa ner. Ramsade ut igen. Han kom ut igen och efter en stund "upptäckte" vi honom. Sa inget utan följde honom till dörren, och han fick själv klättra ner i sängen. Stängde dörren. Från tredje gången sa vi bara, nu får du gå och lägga dig Teo och återgick till vårt. Han klättrade tillbaka själv. Sen gick vi upp på övervåningen för att se på film och då hörde vi att han kom ut igen. Men efter en liten stund gick han tillbaka in på sitt rum och lade sig! Sen hörde vi inget mer, han somnade! Tog en 45 min ungefär.
Sen var han uppe en gång på natten och kom upp till oss. Då agerade vi förvånade igen och ledde tillbaka honom till sängen. Sen sov han till morgonen.

Dagsömnen blev inget sovande alls...han gjorde allt för att få pappa att underhålla honom. Tände lampor i sitt rum och smällde i sin dörr...när pappa upptäckte honom gjorde han som vid läggningen på kvällen. Leda tillbaka och ramsa 1:a gången, stå i dörröppningen vid andra klättringen och sen inget mer än att bestämt säga till honom att gå och lägga sig. När det var en kvart kvar kom han ut och sa att han hade bajsat...pappa bytte snabbt och han fick klättra ner igen. Sen höll han sig på sitt rum (ej i sängen) till klockan ringde. Kanske var dumt att byta på honom?

Igår kväll skedde samma sak, tog en trekvart innan han somnade och då var han så trött att han knappt orkade klättra i, började gråta när han försökte. Sen var han uppe när vi vuxna precis lagt oss. Grät först vid sin dörr, varpå vi ramsade (vi var inte riktigt säkra på om han var kvar i sängen eller inte). Jättetrött såklart. Han blev ännu mer ledsen. Maken gick ner, OJ är du uppe?? Han kröp ner och maken ramsade ut. Han kom ut igen och kom upp till oss och tände lampan i taket! Jag följde honom till dörren. Han började gråta vid sängen, orkade inte klättra i. Till sist fick jag hjälpa honom på traven. Sen kom han upp igen och började gråta vid trappan. Vi sa åt honom att lägga sig. Han blev jätteledsen. Jag gick ner med honom igen, stod utanför dörren medan han gråtande klättrade ner. Jag ramsade och stängde dörren. Efter en stund ropade han. Vi gjorde inget och lyssnade på alla svordomar och klagan. Till slut blev han riktigt ledsen, såklart helt slut...och maken ramsade. Sen var det tyst. En kvart innan det var dags för GODMORGON!! Gick han upp igen. Stannade utanför sin dörr till klockan ringde. Då vi kom ner och sa Oj är du uppe? Godmorgon, ska vi stänga av klockan?

Ja, jag vet inte....hur gör vi när han är nere på golvet när vi kommer ner för att göra godmorgon? Låtsas som inget? Det är så tydligt att han vill få uppmärksamhet och underhållning för det här. Han tänder lampor överallt, smäller i dörrar osv. Tänker att han måste tröttna snart när vi inte underhåller honom, men samtidigt känner jag mig jätteosäker på om vi gör rätt. Är vi elaka som låter honom sköta det här själv? Jag ser liksom ingen annan utväg heller?? Det enda jag ser skulle funka på kort sikt, är att bygga om sängen så att han inte kommer ut. Men det löser ju inte problemet på lång sikt, när han få en "vanlig säng"...

Idag på dagen ska vi testa att lägga några saker i hans säng vid sovluren, som han kan underhålla sig lite med. Kanske det blir roligare att stanna kvar då, vad tror ni om det? Vad tror ni om längden på hans sovlur? Han har 12-timmrs natt och 1 timme sovlur inplanerad på dagen...

KRAM!

[miar70]

Hej igen

Jag tycker nog ni kan strama till er lite - man får låta och agera rejält surt och irriterat när unge herrn gör så här! Det får liksom osa "nu jädrar är det nog" omkring dig när du visar tillbaka honom i sängen!

Och så är det kanske bäst att agera lite mer polis ett tag, jag tycker inte han ska ha chansen att komma ut ur rummet, och definivt inte springa omkring och slå i dörrar och tända lampor! Så lite får ni nog backa här, och vara mer på pass några kvällar. Och förekom så långt det går - skruva t ex ur hans lampa i rummet så att han inte kan tända den.

Sen kan det vara så att han har lite mycket sömn på schemat, några av mina barn har slutat sova middag runt 2½ år, och bara vilat.
Man kan erbjuda lyssna på saga i sängen, t ex, och då kan barnet välja att somna ett tag, men jag tycker du ska maximera sömnen till 45 minuter dagtid.
Han sover inte i vagnen? För då kan man förlägga luren i vagnen under promenad om man vill. Eller så som jag gjort med några, film i soffan och så får man välja om man vill sova eller titta på film eller bådaderarna

Så för att sammanfatta mig själv lite här då : mer polis och mer allvar!
Och korta dagvilan!

Kram Mia

[Teos mamma]

Hej Mia och Tack för svar!

Ska genast korta dagluren. När jag tänker efter har han även innan urklättrandet började sovit lite sisådär. Varannandag sova, varannan dag prata i sängen typ. Så det kanske börjar bli dags för vila i stället. Visst sover han i vagnen, men senaste veckan har det öst ner här i Skåne, så det har inte kännts jättekul med promenader direkt... Vi bor också på fjärde våningen i lägenhet, så det är inte precis att vi kan ställan honom på altanen heller .

När du säger att vi får vara lite hårdare och passa på honom, blir jag genast lite fundersam...Vi försökte ju passa på honom först, á la polis och agera barskt, men då tyckte han det var världens underhållning ju . Jag hann ju inte ens ur rummet innan han var på väg ner igen... Jag tror att det är det han försöker få tillbaka genom att tända lampor osv, för det var ju så himla kul när mamma och pappa kommer...Däremot kan jag tänka mig att låta riktigt sur när han väl kommer ut ur rummet och surt säga åt honom att lägga sig i sängen. Hmmm.... :-k ](*,)
Lampan däremot, den skruvades ur redan igår, fast inatt tände han ju vår lampa i stället...

Ja, det här känns inte lätt...vi vill ju att älsklingen ska få sin fina sömn tillbaka..

Kram

[miar70]

När du säger att vi får vara lite hårdare och passa på honom, blir jag genast lite fundersam...Vi försökte ju passa på honom först, á la polis och agera barskt, men då tyckte han det var världens underhållning ju . Jag hann ju inte ens ur rummet innan han var på väg ner igen... Jag tror att det är det han försöker få tillbaka genom att tända lampor osv, för det var ju så himla kul när mamma och pappa kommer...Däremot kan jag tänka mig att låta riktigt sur när han väl kommer ut ur rummet och surt säga åt honom att lägga sig i sängen.

Det viktiga är att DU känner att det passar dig det du gör och håller den linjen, så ger sig fnurran! Men det är ju inte bra om underhållningen flyttas från er till att springa omkring
Jag vet att några faktiskt stått staty inne i rummet när det varit klättra ur - och då är det stå alldeles stilla i mörkret, absolut inte titta på barnet så att han märker det, och agera DIREKT när han är på väg ur!
Kanske kan det vara en strategi?

Har du läst den klistrade "hopp-ur-sängen"-tråden, där står det bl a om ett infrarött larm som man kan sätta upp och som signalerar om barnet är på väg upp/ut.

Målmedvetenhet och tålamod så är ni snart på banan igen!

Kram

[Teos mamma]

Jag tror inte att agera staty skulle funka på den här lille rymmaren. Han är ju på väg ur igen redan när man lämnar sängen, ingen väntetid här inte!

Läste tråden också med larmet, ja kanske det skulle fungera i alla fall nattetid. Men på kvällen klättrar han ju ur så fort vi är utom synhåll igen, tills han är så trött att han inte orkar mer...så vi vet ju liksom att han är på väg även utan larmet... Vi är just nu utsedda till riktiga clowner, bara till för att roa honom! \:D/ När jag har blivit sur på riktigt ibland, så har det hänt att han skrattat. Det är kul, det här!

Tålamod, ja det är bara att stålsätta sig...

Tack igen Mia, vet inte vad jag skulle göra utan dig och er andra här!

KRAM

[Teos mamma]

:-k ...satt och tänkte lite här...det är ju faktiskt inte klättrandet i sig han tycker är kul, utan underhållningen han får när han gör det.
Egentligen började ju fnurran innan klättrandet, med att han ropade på oss vid läggning och om han vaknade på natten. Först svarade vi med ramsan - dvs han fick underhållning - vi ramsade lite för mycket först, när vi skulle ha avvaktat egentligen. Vi blev ju lite ställda..Sedan när vi insåg det och backade, det var då han började klättra ut... hmm...

Ja, vad jag ska göra med denna tanke vet jag inte, men jag delar den med er i alla fall...

[miar70]

Ja, vad jag ska göra med denna tanke vet jag inte, men jag delar den med er i alla fall...

Nu kan det vara lite magiskt med att just skriva ner sina funderingar (du är så klok, by the way!) för många, många gånger är det som att problemen liksom löser sig själv i och med att de kommit på pränt!

Just det här att absolut inte säga något, inte ta nån ögonkontakt med honom, inte dutta eller bädda om eller nåt sånt alls, utan bara peka med hela handen och låta honom klättra i själv är nog melodin - precis som du själv är inne på! Och ramsan får gärna spegla din känsla; nu får det vara NOG!