Yngre barn hunsade av äldre

[jennyjenny]

Jag undrar över hur mycket man ska tolerera när det gäller äldre barn som hunsar yngre. I lekparkerna och på dagis händer ofta att äldre barn - ganska hårdhänt - rycker saker ur händerna på yngre, föser undan dem eller skriker åt dem att de kommer och förstör leken eller har sönder saker.

När något äldre barn bär sig åt så mot mitt blir jag jätteledsen själv när jag ser hur rädd och ledsen hon blir, samtidigt kan man ju inte bli den där häx-föräldern som ska lägga sig i och läxa upp alla andra barn. Frågan är bara hur mycket de yngre ska tåla. Jag ser redan tendenser hos min dotter att "passa på" att tjyva åt sig saker från barn som är yngre än henne, även om vi predikar att alla får leka med lekparekens saker osv.

Är det bara jag som är överkänslig, är detta helt enkelt en del av livet?

[Therese]

Man ska säga ifrån. Om du inte säger ifrån så ger du ditt barn signaler att det är ok att bete sej så. Stå på dej o skäms inte för att du säger ifrån, denna värld behöver fler vuxna som bryr sej. Alla barn vet inte att det inte är ok för en 5-åring att gå före i kön till rutchkanan bara för att det tar så lång tid när en 1-åring ska kliva trappan upp.
Säger du till på rätt sätt blir du ingen häxmamma. Det finns alltid de som inte håller med dej, men se det som att du gör ditt barn en tjänst o kanske det tillsagda barnet oxå, genom att förklara hur det går till här i världen. Sen kan det ju finnas tillfällen där de stora upplever att de små förstör, det har jag upplevt med mina tjejer. Ibland kan man ta med de små i leken o ibland behöver de stora få leka på sitt sätt o då får man avleda genom att hitta något mkt roligare för de små.
Tänk på hur du skulle vilja att någon annan förälder tillrättavisar ditt barn om hon gör fel o försök tillrättavisa på det sättet mot andra hur sura kommentarerna än blir bakom ryggen.
Stå på dej o säg ifrån! Det är aldrig fel att göra rätt!
Ha det bra.

[Myran]

Såg en rätt intressant sak i parken idag. Två tvillingpojkar i fyraårsåldern försökte bygga ett högt torn av sandkakor. Då kom det en ettåring och klampade rakt in i härligheten så nästan allt raserades. Den ena fyraåringen började genast gasta men den andra satte en hink och spade i handen på den lille och vände honom om och gav honom en klapp i baken! Som den värsta rutin-dagpappan! Vi var flera som höll på att fnissa ihjäl oss i smyg!
Intressant att syskonen (som man får förmoda har fått "samma" uppfostran) reagerade så olika. Kanske utifrån sina alldeles egna upplevelser?

Jag tycker gott att man kan säga ifrån, precis som står ovan, på ett så milt och konstruktivt sätt man bara kan förmå sig till att göra.

Myran

[mamma63]

Vi vuxna måste känna ansvar mot alla och våga engagera oss. Skulle inte du själv vilja att någon grep in ifall du skulle hamna i knipa?!! Hur kan det bli så att man kan bli misshandlad mitt på ljusa dagen bland hundratals förbipasserande utan att någon lyfter på ögonbrynen (som min mamma blev!)

Vad gör du den dagen ditt barn kommer hem och berättar att hon blivit mobbad i skolan?!!
Så var inte rädd för vad andra ska tycka, säg ifrån.
Hoppas du inte tyckte att jag var hård mot dig

Önskar er en trevlig midsommar

[jennyjenny]

Precis de svar jag önskade mig!

Mamma63, förstår förskräckelsen över det som hände din mamma.

Jenny