Hjälp! 4år, kurad, men sover inte

[Anita Desai]

Hej,
jag har skrivit tidigare om samma pojke och fått så mycket hjälp och stöd. TACK!
Då, när Aron var 3½ kurade vi honom med strålande resultat och livet för alla i familjen fick ny mening!
Nu är Aron 4 år och efter semestern när vi alla låg i samma rum (inkl. lillebror 2år- en säker sovare) är allt upp och ner.
Tillbaka hemma till svalt och mörkt rum så har han fortsatt vakna och skrika hysteriskt (trots ramsande) och/eller vaknar 05 för att inte somna om.
Vi har kurat honom igen de senaste dagarna, men han har fortsatt att vakna och skrika. Han skriker att det är för mörkt, att han är rädd och att vi ska komma. Vi har ramsat och efter kuren så är perioderna kortare, men fortfarande skriker/ropar han ofta mellan 02-04 för att sedan sova som längst till 06-tiden.
Ibland säger han att han skriker för att det är mörkt, eller för att han inte kan blunda för att han är rädd, men lika ofta har han inte en aning om varför han skriker.
Vi gör kväll 19.30 och väcker 07. Vi busar innan läggning och han sover fortfarande i spjälsäng (av eget val).
Vi är ute mycket och barnen går på ur&skur dagis. Social delaktighet är en del av vår vardag.
Han är en mycket fantasifull och aktiv 4åring, otrolig på alla sätt och vis. Vårt 3e barn är på väg inom ett par veckor och det kan ju också påverka honom givetvis.
Vad ska vi göra? Varför skriker han? Varför blir han inte lugn och somnar av ramsan?
Ska vi sätta in en nattlampa (i kontakten - svagt ljus...)? För det är verkligen beckmörkt i hans rum.

Tacksam för alla kommentarer och synpunkter.

Anita

[Susanne G]

Hej Anita!

Jag undrar om han sover i samma rum som lillebror? Om inte kanske det hade varit en bra ide att ha dom i samma så de får den tryggheten/gemenskapen av varandra.

Tycker du ska förklara för honom på kvällen att från och med nu ska han inte skrika och hojta på nätterna utan sova. Ni kan oxå jaga ut och fånga alla otäcka drömmar och spöken eller vad det nu kan vara som han är rädd för. Lägg allt det i en burk eller som vi brukar göra här hemma, skyffla ut det genom brevlådan När han sedan hojtar på så ge honom bara en pangramsa och sen inget mer. Jag uppfattar det som att ni svarar på hans olika frågor under natten. Det blir ju lite som underhållning för honom + en oro att allt inte är ok. Ni ska inte argumentera på natten utan alltid svara med ramsan (jag vet det är inte så lätt alltid )

-Mamma, jag kan inte blunda.
-Gonatti med sig sov så gott.
-Mamma, jag kan inte se, det är för mörkt.
-Gonatti med sig sov så gott.

Anna brukar säga att man ska svara á la goddag yxskaft och det är verkligen super. Det kommer ta några dagar men till slut ramlar poletten ner.


Tycker ni ska införskaffa en väckarklocka till honom. Låt han själv följa med och välja ut den och förklara med stor stil att den är hans och den kommer ringa på morgonen och först DÅ är det morgon.

Vad tror du om det?

Susanne

[Anita Desai]

Hej! och tack för svar.
Han sover i eget rum, mycket därför lillebror sover så gott och Aron så illa. På semestern blev det också uppenbart hur mycket han stör lillebror. Men det är kanske värt att omvärdera, eller i alla fall testa om det blir någon skillnad.
Väckarklocka köper vi idag.
Vi svarar bara med ramsan, det är ingen diskussion. Jag uppfattar inte att han tycker det är underhållande, men att han är hysterisk och upprörd.
Fånga drömmar kan vi göra ikväll och se hur det funkar...

Anita

[Susanne G]

Hej igen!

Det här med att dela rum med lillbrollan är bara en teori jag har. Som du ser i min signatur så har jag själv bara ett barn och har inget erfarenhet av det själv mer än med mina egna syskon. Jag har alltid delat rum med min lillasyster och tyckte bara det var mysigt.

Vi kanske kan hojta på 6-barnsmamman Mia och höra vad hon tror om det hela.
-Hallå,- Mia! Vad tror du om att flytta ihop bröderna? Bra eller dåligt? Tror du det kan hjälpa mot skriken?

Susanne

[miar70]

Hej Anita och Susanne

Vi kanske kan hojta på 6-barnsmamman Mia och höra vad hon tror om det hela.
-Hallå,- Mia! Vad tror du om att flytta ihop bröderna? Bra eller dåligt? Tror du det kan hjälpa mot skriken?

Se där, här är man hojtad på och hör ingenting

Jag håller med Susanne - låt gossarna dela rum! Jag vet att många tvekat inför att göra det, men jag tror att alla undrat i efterhand varför de tvekat! Mina barn har alltid delat rum, tills de kommit upp i "slyngelåldern" runt 11 år, då har de fått egna, små krypin.
Men jag kan ju berätta att de två flickorna som idag är 14 och 15 år och hade tjatat LÄNGE om egna rum när de var 11 och 12, lade sig med sina huvuden mot väggen där syrran hade sitt huvud när de fick egna rum. För att "de skulle höra varandra snarka" som de sa !
Mina tre yngsta delar rum, och jag kan lova att därinne kan det minsann skrikas ibland, och de som sover bara snarkar vidare Så tveka inte tycker jag, utan låt killarna hjälpa dig att flytta ihop rummen och gör ett stort party av det!
Första nätterna kan det vara så att lillebror väcks, men agerar du bara lugnt och fint så kommer han snart att sova igenom skrik mindre katastrofer!

Sen kan jag ju berätta att min 3½-åring hade en mycket tuff period i vintras när hon var smågalen på nätterna (trots...) och det enda som funkade riktigt bra på henne var att bli verkligt allvarlig, och nästan arg, och barskt få henne i säng igen, tyst. Jag tror inte de är medvetna om vad de gör, utan man måste nå in genom deras skrik. Jag fick ta Alice om axlarna och säga åt henne på skarpen att vara tyst och sen lägga henne ner, bädda om med fast hand och säga med hög, bestämd röst "NU SOVER DU! GODNATT!" och då kunde hon slappna av och somna.
Det gäller att bryta och göra det ordentligt!

Har ni köpt väckarklocka? Den löser många knutar!

Kram och lycka till!

Mia

[Susanne G]

Tack Mia Då var jag inne på rätt spår.

När Majken haft ngn period med galenskap på natten då har vi oxå fått bli lite arga och sagt till på skarpen. Först då blir hon lugn.

[Anita Desai]

Tack både Mia och Susanne!
Ska fatta modet och flytta ihop dem.
Efter denna natt, nytt hysteriskt skrikande, panik och vaken period så är vi färdiga att testa allt...
Väckar klockan är köpt och införd.
Vi har tvekat inför att gå in i rummet, utan stått kvar utanför. Att vi tagit i på skarpen kan det dock inte finnas något som helst tvivel om. Men vi får väl testa att ta tag i honom och lägga ner.
Vad säger ni om beckmörkret som tydligen skrämmer honom så? Kan det vara FÖR mörkt?
Kan man införa öronproppar för att han ska vara mindre lätt störd (jag är höggravid och går på toa ofta...)?

Tack för att ni orkar.

Anita

[Susanne G]

Hej igen!

Ja det krävs att du går in tar tag i honom och lägger honom ner. Solfjädra gärna honom och tryck till över ryggen. Ni ska inte diskutera ngt med honom utan bara säga till att -NU RÄCKER DET. Det är natt nu ska vi sova. Gonatt.

Jag brukar säga till min tjej, när hon klagat på att det är för mörkt, att
på natten är det mörkt. Då sover alla. Jag har ibland haft dörren mkt på glänt och hon har nöjt sig med det. Men det är ju vid läggningen. De ggr hon gapat på natten att det är för mörkt har vi inte tänt utan bara sagt som jag skrev innan att på natten är det mörkt. Gonatt.

Jag tycker inte ni ska noja upp er för mkt angående denna mörkerrädsla utan se det som en fråga. Är det ok att sova? Vågar jag det.

Angående öronproppar så hade jag inte infört det. Känns dumt att skapa ett behov av total tystnad för att kunna sova. Här hemma spolar vi inte när vi är uppe och kissar på natten 8) Det kanske hade varit ngt för dig

Susanne