Dags för dagmamma?

[Majsan]

Hej!
Detta är första gången jag skriver i detta forum *vinkar till er allihop*. Jag är nu hemma med min dotter som är 13 månader och storebror som är drygt tre år och som nu går på dagis 15 timmar i veckan för att få träffa kompisar, det finna inga andra så stora (?) barn hemma här. Jag är jättenöjd med hans dagis, ett litet föräldrakooperativ med personal som gillar sitt jobb. Det känns ändå konstigt att lämna honom där och sedan gå hem själv med lillasyster men som sagt, annars skulle han inte träffa andra barn.

Nåväl.

Jag ska börja plugga men jag kan inte bestämma mej när. Jag har sökt till våren och även ansökt om plats hos dagmamma för lillasyster för på dagiset måste man vara tre år för att börja. Jag tycker att det känns för tidigt att lämna lillasyster Ida då men om jag börjar i höst kommer jag inte ha en endaste fp-dag kvar och kommer då vara tvungen att jobba sommar och jul medan om jag börjar nu kommer Karl och Ida kunna vara lediga hela somrarna sålänge jag pluggar i alla fall.

Förutsättningen är alltså att jag hittar en bra dagmamma. Ida kommer vara 15 månader. Kommentarer?

Tack på förhand!
Majsan

[pia-lotta]

Hej Majsan!

Lustigt! jag är i exakt samma situation som dig bortset från att jag inte har ett stort barn utan endast ett litet. Caisa är 13 månader nu. Nästa vecka får jag svar från universitetet gällande vilka kurser jag kommer in på. Jag har sökt både heltid/deltid samt dagtid/kvällstid.
Det är lättare för oss att ta beslut när jag vet vad jag kommit in på men nedan följer några alternativ som vi funderar på:

- jag börjar plugga januari och min sambo är hemma 2-3 månader. Väldigt dyr lösning för oss men funkar om vi lever på vatten och bröd
- jag börjar plugga i januari och Caisa börjar på dagis 4 timmar (eller vad nu minimum är) om dagen. Hon är då nästan 15 månader. Vi har just nu ingen dagisplats men hoppas på svar snart från stadsdelsförvaltningen. Tanken är då att 4 timmar ska täcka mina föreläsningar. Sen får jag läsa själv lite andra tider med hjälp av släkt som kan hämta/lämna samt att min sambo kanske jobbar 90%.
- jag läser deltid på kvällar. Då får jag ett visst studiebidrag och studielån och kan kombinera det med fp. visserligen hamnar jag efter i studieplanen men Caisa är viktigast
- jag läser endast 10p och börjar på heltid i april och då börjar Caisa på dagis och jag är hemma med henne tills dess.

Vårt stora dilemma är nog ändå dagis. Det är helkört häromkring (söder på stockholm). Så vad jag kommer in på samt besked om dagis kommer nog styra vad vi väljer att göra. Jag tycker inte hon är för lite nför dagis när hon är 15 månader om det inte är hela dagar utan endast ett fåtal timmar. Jag personligen vill inte lämna henne fulla dagar när hon är 15 månader men många har inget alternativ.

Lycka till!
Pia-Lotta

[Linda]

Blir det inte lättare att i såna fall ha båda barnen hos samma dagmamma än att lämna dem på olika ställen?
Det skulle säkert om inte annat kännas tryggt för lillasyster att ha storebror med på det nya stället?!

[Majsan]

Vi siktar snarare på att lillasyster ska börja hos storebror eftersom det verkligen är ett toppenställe. Dessutom genomgick storebror en jobbig omställning när han skulle börja, vi har ju alltid varit tillsammans, varför skulle jag gå därifrån? Mycket berättigad fråga. Jag utsätter honom inte för det igen. Jag tror att när jag väl lämnar lillasyster måste det vara till en vuxen person som hon (och jag) har fullt förtroende för, oberoende av storebror. Det känns jätteknäppt att ha dem på olika ställen, så är det ju nu också och jag är innerligt sur över att det bara finns ett enda barnomsorgsalternativ i dethär landet. Men det är en diskussion som inte hör hemma här
Tack för din synpunkt!
Majsan

[Linda]

Ja, det måste kännas väldigt tråkigt, när ni nu är nöjda med det dagiset att inte hon också kan få komma dit! Typiskt när det nu hade blivit så bra!!!
En liten fråga:
Hur kom det sig att ni lämnade storebror på dagis när du ändå var hemma och han som du säger inte alls förstod sig på ide´n att han skulle vara där och ni andra hemma?
Jag vet att det är många, många många som tycker synd om VÅRA barn som inte FÅR gå på dagis, men bara för att 99% av sveriges befolkning gör så betyder väl inte det att det måste vara det bästa???
Enligt Anna W så har man inte något behov av att träffa andra barn förrän vid ca 4 års ålder och personligen så skulle jag tycka att det skulle kännas konstigt att lämna den ena och inte den andra- särskilt om den som blir lämnad reagerar på det viset som du beskriver!!!
Dessutom så måste väl ett syskon vara en underbar gåva och något som gör det lättare att inte få träffa så många andra?
Jag menar inte att klanka ner på ert beslut - för det har ju nu blivit bra, eller hur? - men ibland så kanske man gör som de flesta andra gör utan att tänka och känna efter hur man själv vill ha det och vad som passar familjen bäst?!
För de flesta nuförtiden så finns det inga valmöjligheter utan man MÅSTE lämna bort sitt/sina barn för att man är tvungen att jobba! Försök att inte ha dåligt samvete för det - det är bara att acceptera!
När det gäller dagis eller dagmamma så är det ju HELT olika hur man känner för det också! Jag tycker att dagmamma låter lättare för de små - att inte behöva ställa om sig i en alltför annorlunda situation utan att vara i ett riktigt HEM, men ytterligare andra tycker ju helt tvärtom!
Finns det någon man eller föräldrar/svärföräldrar som kan hjälpa till, eller är du ensam om beslut och genomföranden?
Hoppas du inte tar illa upp för mina kommentarer!
Hoppas både du och jag och alla andra kan få stor nytta av detta forumet!
Linda

[Majsan]

Jag levde upp mina sparpengar för att kunna ha kvar Karl hemma tiden innan Ida, det har jag varit jätteglad för! Fick frågan många gånger när han skulle börja på dagis, särskilt när Ida kom. Ska han inte få träffa några kompisar?
Sen har jag haft på känn att det skulle ta ett tag för honom att vänja sej vid det nya läget och då har det varit väldigt skönt att kunna laborera lite med tiderna så det har passat honom. Han har tex under hösten gått varje förmiddag istället för tre dagar i veckan eller hela dagar vilket hade varit tvunget om jag pluggade. Då hade jag dessutom haft inskolning av båda två samtidigt och det vete katten hur det hade gått. Sen hör det också till saken att Karl alltid varit en kille med sikte på horisonten, jag har många gånger varit förvånad över att han aldrig tycktes bry sej om var jag var. Har nu förstått att han alltid ansett sej veta precis vart jag var. Han har nu kommit in och hittat sin plats i den nya gruppen, det känns jätteskönt och jag kan som sagt inte lyfta upp honom från det igen, det är en etablerad flock sas.
Alla far och morföräldrar arbetar för fullt och ja, jag känner mej rätt ensam i dethär beslutet.

[Linda]

Du kan inte få tag på något litet jobb som du kan ha kvällar och helger emellanåt då andra kan hjälpa dig och ta hand om barnen?
Eller kan de inte då heller?
I såna fall kunde du ju dryga ut både föräldradagar och ekonomi?
Jätteskönt att Karl har funnit sig till rätta och också mycket bra att han inte behöver ha så långa dagar!
(Anna W rekommenderar faktiskt inte mer än 3 tim/dag även för 4 -åringar, men det är ju lättare sagt än gjort att ordna det för de flesta...)
Hoppas du får fatt i en bra dagmamma!
Jag skulle nog valt att försöka vara hemma så länge som möjligt - alltså inte börjat plugga förrän till hösten, men det är ju så mycket personliga saker som spelar in i alla beslut man tar och som sagt - det är ju JAG det.
Jag behöver absolut inte tänka i de här banerna överhuvudtaget så andra i en mer liknande situation kan säkert komma med bättre råd!!!
Linda

[Majsan]

Nej, extrajobb går inte, jag räcker till nätt och jämt som det är nu. Har varit inne på det ett par gånger men kommit fram till att det inte går. Men tack för tanken!