Tinis kackeltråd

[Ottilia]

Hej alla!

Ett extra hej till Bluna! Jag tycker att du ska fortsätta "skryta" på om hur bra allt fungerar. Men jag kommer också ihåg hur det var när Maja var nykurad runt 6 månader och alla bitar föll på plats. Hela familjen sov på nätterna, vi kunde ställa klockan efter henne på dagarna och hon åt som en häst! Ändå kunde inte kompisar och familj låta bli att prata nedsättande om att "vi skulle vara så noga med tider hit och dit". Suck!
Men det gäller att stå på sig och välja sina krig. Men håll för den delen inte tillbaka med din glädje!

Har inte så mycket ork att skriva så mycket mer, är så in i norden trött. Men imorgon är det min sista strålbehandling!!!

Hoppas att ni alla har haft en skön helg!

Kram Ottilia

[Bluna]

Ottilia: Tack för varma ord! Ja, jag ska njuta av det vi åstadkommit och vara glad för det! Sen får de väl tycka att jag är omständig med mina tider osv, jag vet att Elsa mår bäst såhär. Det har jag sagt också och de ser ju hur glad hon är så där har de väl inget att klaga på .

Bamsekram till dig och vad skönt att det är sista behandlingen!

Kram Bea

[Ottilia]

Bjuna, ser att du heter Bea - det heter min bästa kompis! Första Bea jag ser här på forumet

Ja nu är min sista strålbehandling gjord och det känns så skönt! Kan inte förstå att jag har klarat av alla behandlingar. Först cytostatikabehandling och sen strålning ovanpå det. Känns lite konstigt att allt är klart. Men skönt. Ikväll ska jag fira med familjen! Tjoho!!!

Hälsningar från en väldigt glad Ottilia!

[Ottilia]

Bluna skulle det stå och inget annat!

[Bluna]

Ja fira ordentligt nu! Stark är du som orkat

Antar att hon också heter Beatrice egentligen? Inte så vanligt namn kanske...

Kram Bea

[Gotlandsmamma]

Hoppas att du får fira glatt med familjen nu Ottilia. Beundransvärt det du gått igenom. Saknar ord för att beskriva det jag känner, för jag tycker att det är så stort att kämpa för att bli frisk, när man är så sjuk. Min älskade mamma har haft bröstcancer två gånger, första gången var hon bara 33 år. Men hon har växt som människa o blivit så stark av allt.


Jag har ångest och vill bara gå o gömma mig. Känner efter en vecka på jobbet: FEL. Det är inte alls rätt för mig. Jag vill INTE jobba med ungdomar. Vill inte vara handledare för ungdomar och fixa o dona för dem med individuella utvecklingsplaner och utvecklingssamtal och så vidare. Tänk vad tokigt det blir. Jag vet verkligen inte vad jag vill med mitt liv. Kaos överallt.
Egentligen skulle vi ha en samkväll på jobbet med knyt men det ställdes in, maken blev glad för de hade ringt från jobbet, mordförsök på kobben, så han fick åka till jobbet o kvar är jag, fylld med ångest och panikkänslan tar överhanden. Men då ser jag på mina barn och känner LYCKA: vad skulle jag göra utan dem? De är mina juveler.
Nu ska jag kika på ams. Och sen glo i taket. Duscha förhoppningsvis och ladda inför morgondagen när alla elever kommer o hoppas att deras schema är klart. Virrvarret tar aldrig slut...

Varm kram!

[miar70]

Oj, Gotlandsmamma, det låter jobbigt ...

Finns det några alternativ just nu för dig? Eller kan det vara så att det är det nya som är jobbigt och att det kan gå över? Jag vet själv hur överväldigad jag kan bli när jag kastas in i nåt nytt, och att tvivlen kan gnaga i mig, men oftast så ger det med sig när det gått ett tag.

En kväll ensam, som nu, kanske gör att dina tankar sorteras lite

Nu ska ni se att tråden snart sprudlar av liv igen, då alla Gastsjöresenärer är hemma och fått sova igen lite .
Jag har påbörjat inskolningen av Alice idag (3½-åringen), hon börjar på förskolan efter enträget tjat sen månader tillbaka! Vi var där en timme och hon ville inte gå hem, jag tror hon kommer att trivas hur bra som helst! Och på fredag börjar Oline igen, efter sommarlovet, så de går tillsammans och det känns jättebra.
Annars vräker regnet ner och vi har inte varit ute alls idag, jag har varit sjukt trött och orken har inte funnits där alls. Men i morrn måste vi ut, man bli lite koko i huvet när man är inne en hel dag !

[Gotlandsmamma]

Kanske är det så, att det är för mkt av allt möjligt på en o samma gång...jobba igen, vara utan barnen, virrigt på jobbet, regn...make som jobbar direkt när jag kommit hem, ja ja...oro och mkt känslor. Men den där känslan gnager i mig, jag vill jobba med vuxna, inte med barn...när jag jobbade på hotell blomstrade jag som människa och var kalas på mitt jobb, aj löved it. Men så fortsatte jag min utbildning, för jag skulle ju vara duktig och fortsätta med det som jag påbörjat, och så blev jag färdig och det blev inte som jag tänkt mig.
Men jag vill också gå till ett jobb o känna, wow vad kul det ÄR på jobbet. Inte vara apatisk och likgiltig. Längta sig bort. Man är ju trots allt där måååånga timmar, alldeles för många.

[kiki]

Tjena tjejer

Nu börjar jag landa efter intensiva dagar i Gastsjön men det har ni ju läst om i en annan tråd

Ottilia, GRATTIS till avslutad behandlig, jag är så djupt imponerad av ditt mod, din saklighet och styrka genom hela detta och jag hoppas att vi någon dag kan träffas. Jag håller på att försöka få till en träff här i norrtälje för stockholm/uppsala bor det blir nog en lördag eller söndag så man kan ta hela familjen på utflykt. Mer om detta senare.

Så härligt att vara hemma hos de mina igen, igår var jag ju aptrött och Mio hade en mardröms läggning men idag har vi bara tagit det lungt. Mio är superförkyld så det blev bara en sväng till affären på fm och sen efter en LÅNG vila så ringde kompisen Fanny på dörren och ville leka, då gick vi ut med snoret hängande på överläppen, hon hade just fått näspräy och gud vad det forsade ut.

Sonen är som vanligt helt snygg och cool.

Maken är glad och känns lycklig.

Nu är jag ensam hemma (förutom Mio som sover dårå) och jag som tror jag är en ensamvarg och behöver min egen tid sitter här och önskar att hela Gastsjögänget var här med mig. Kan man vara kär i 15-20 tjejer på en och samma gång

En liten Mio berättelse Maken och Mio badade och jag tog upp Mio när hon var klar, efter tandborstning och allt så gick hon iväg till köket, jag stannade och pratade med maken i badet. Hon kom tillbaka med hans kaffekopp här pappa, gud vad gulligt. Sen försvann hon ut i köket igen och kom tillbaka med ett litet wiskyglas här pappa, men gud så bedårande. (hon hade alltså inte hällt upp wisky i ett glas till pappa utan han hade tagit sig en liten innan badet för att värma till personalfesten en stund senare)

Godingar är dom allihopa
kramisar Kristina

[kiki]

[-o< [-o< [-o< gud vad det ekar här

I morgon börjar min stora lilla unge gymnasiet, kan ni fatta, gymnasiet, han bad älskade mamman att koka lite grönt te till honom för han har lite ont i lilla halsen och det gör jag så gärna man får ta sina chanser att curla en sån självständig och "vuxen" liten unge. Nu ligger han där inne i sängen och jag kan föreställa mig vilka tankar som far genom hans huvud. Gulle ungen

[ab73]

Nu hakar jag också på här, hoppas att det är ok ?

Jag har ibland varit inne och smygläst på tråden innan , men aldrig kommit mig för att skriva nånting.

Gastsjö kursen snurrar fortfarande för fullt i min hjärna och jag har fullt upp med att få sorterat alla intryck jag fått. man kan kort säga att det varit en livsförvandlande upplevelse. Jag tror ni kan alla hålla med mig.

Att få se vad som hände med barnen, att få möta så många underbara människor på en och samma gång ..jaaa det är så mycket att bearbeta just nu.

Kram

[Gäst]

Hej kära kacklisar!

Av vilka jag nu har träffat några i verkliga livet! Så konstigt det var först! Och så häftigt det blev! Som jag skrev i andra tråden, blev jag så förvånad över att jag inte på direkten kände alla jag pratat så mycket med här på nätet. Det personliga mötet ÄR viktigt! Och jag kände med lite sorg hur jag misskött mina kött-och-blod-vänner här hemma! Och nu har man ett gäng nya kött-och-blod-vänner också. Vilken ynnest!

Kramar på er!

[miar70]

Tror det är lite lugnt på kackelfronten

Jag har inte speciellt stor kiss å bajs humor, men det här inlägget måste ni bara se - det är blott några sekunder långt men skitkul ...

Se (och lyss!) och... njut 8)

http://www.youtube.com/watch?v=MCNTsGzseTU

[Krümel]

Hej, hej,
kul att läsa att ni haft det bra i Gastsjön, ni som var där. Kan verkligen tänka mig att det är omtumlande också. Lite ovanlig känsla kan jag tänka mig att känna en massa personer från forumet, men ändå inte känna dem?!
Hoppas jag också får tillfälle att träffa många av er på kackelträff, förresten!
Har inte hunnit läsa i någon annan tråd än men ska göra det (kanske). Jag har en alldeles för beroendeframkallande bok som jag läser nu så jag vill bara läsa hela tiden. Marian Keynes, This charming man, är det. Jag tycker hennes böcker är som att äta en stor bakelse eller nåt annat onyttigt, lyxigt och ta ett långt, varmt bad!
Sen har jag jobbat också. Vi hade besök från Indien och då blev det två hela kvällar ute, vilket var väldigt trevligt men nu är jag rätt trött. Dessutom måste jag läsa...
¨
Ottilia: Grattis till sista behandlingen, säger jag också! Vad härligt skönt. Hoppas du återfår krafterna nu.

[cissii]

Hej på er!

Ja, det vart en del att smälta efter Gastsjön. Och det som du skriver Tinis, stämmer ju så bra. Men det är svårt i verkliga livet, det kan vara allt ifrån en persons kroppsspråk till dialekt, som gör det förvirrat där uppe i bollen. Och man fattar inte att det är samma person som den på nätet.

Måste berätta om en grej. Idag var vi ute o lekte i en vattenpöl, och det kom en ung tjej förbi med en rätt stor musklig hund, typ Amstaff. Alltså kamphundsliknande. Som började morra och skälla på Celeste, jag brydde mig inte så mycket för jag är inte rädd för hundar. Vi bara voffade tillbaks, och Celeste ville fram och klappa . Men tjejen som ägde vovven blev sur, och välte ner hunden på sidan och SOLFJÄDRADE honom lugn. Hehe. Exakt likadant. Sen reste dom sig och allt var bra. Inget mer skäll.
Tyckte jag var häftigt.