Hej
Jag har en pojke som är 5,5 år. Han har alltid varit en jätteglad och snäll liten kille. Jag vagnade honom när han var 4 mån och efter det sov han hela nätterna fram till han var 3,5 år. Då började han att drömma mardrömmar och vi lät honom komma in till oss på nätterna ( han har även haft en del problem med kisseriet och varit tvungen att gå upp och kissa flera ggr /natt vilket har upphört nu). Nu är det värsta att det tar så lång tid för honom att somna, han är arg och trotsig och skriker efter både den ena och det andra. Vi lägger honom kl 20.00 men somnar sällan innan 20.45. Han går upp kl 06.20 på morgnarna. Han vaknar nästan alltid någon gång varje natt och vill sova hos oss. Jag brukar följa med honom tillbaka till sin säng, i bland funkar det och ibland kommer han tillbaka efter 20 min och han skriker och gråter om han inte får sova hos oss. Han är även arg och sur ofta på dagarna, och bråkar mycket med sin syster som är 11 år (de har alltid varit jättegulliga mot varandra) på dagis verkar han vara glad och gemytlig. Jag har läst om shn kuren för äldre barn och vi har testat ungefär en vecka men utan resultat, han blir jättearg när vi ramsar och det tar ännu längre tid för honom att somna. Det blev ett långt inlägg men jag skulle bli så tacksam om någon kan se vad vi kan göra, vi vill ha tillbaka vår goa kille igen, det är så trist att bråka om allting, och både han och vi behöver mer sömn. Tack på förhand.
Mvh Jessie
Femårstrots?
Hej Jessie och välkommen till forumet!
Jag tycker ni ska ta och köra kuren igen men utan att testa denna gång
När man har med så stora barn att göra så får ni nog ge det mer tid än en vecka. Som du själv skriver så har detta pågått i 2 år. Alltså tar det ett litet tag att hamna på rätt köl igen.
Gå igenom med honom på kvällen hur ni kommer att göra. Att han från och med nu ska sova i sin egen säng. När han kommer in får ni leda honom tillbaka. Ni kan vakta utanför hans rum och sova där så kan ni haffa honom så fort han vaknar.
Han kanske kan få ligga och titta i en bok en stund innan han släcker. Ett sätt att varva ner som många vuxna använder sig av. Som det ser ut nu så sover han alldeles på tok för lite. Inte lätt att vara glad på dagarna när man är lite trött hela tiden
Tycker du ska läsa lite om 6-års trotsen för jag tror det är dit ni kommit. Gå in på barnafostran där kan du säkert hitta ngn bra tråd.
Hur ser det ut med den sociala delaktigheten? När de små är i obalans är det ännu viktigare att skapa trygghet och rutiner för dem. Och att känna sig behövd är också en av grundstenarna i Annas filosofi. Allt hänger samman
Ett barn som är delaktig om dagarna är nöjdare och sover oftast då bättre.
Läs på lite mer om kuren och odla attityden innan ni startar. Vi finns här för att hjälpa er om ni kör fast.
Susanne
Jag tycker ni ska ta och köra kuren igen men utan att testa denna gång
När man har med så stora barn att göra så får ni nog ge det mer tid än en vecka. Som du själv skriver så har detta pågått i 2 år. Alltså tar det ett litet tag att hamna på rätt köl igen.
Gå igenom med honom på kvällen hur ni kommer att göra. Att han från och med nu ska sova i sin egen säng. När han kommer in får ni leda honom tillbaka. Ni kan vakta utanför hans rum och sova där så kan ni haffa honom så fort han vaknar.
Han kanske kan få ligga och titta i en bok en stund innan han släcker. Ett sätt att varva ner som många vuxna använder sig av. Som det ser ut nu så sover han alldeles på tok för lite. Inte lätt att vara glad på dagarna när man är lite trött hela tiden
Tycker du ska läsa lite om 6-års trotsen för jag tror det är dit ni kommit. Gå in på barnafostran där kan du säkert hitta ngn bra tråd.
Hur ser det ut med den sociala delaktigheten? När de små är i obalans är det ännu viktigare att skapa trygghet och rutiner för dem. Och att känna sig behövd är också en av grundstenarna i Annas filosofi. Allt hänger samman
Läs på lite mer om kuren och odla attityden innan ni startar. Vi finns här för att hjälpa er om ni kör fast.
Susanne
Susanne G
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.
Hej igen!
Hittade denna tråd på barnafostran. http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 70&start=0
I denna tråd finns ytterligare länkar. Tycker verkligen du ska läsa den.
Susanne
Hittade denna tråd på barnafostran. http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 70&start=0
I denna tråd finns ytterligare länkar. Tycker verkligen du ska läsa den.
Susanne
Susanne G
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.
Hej Susanne
Tack för dina goda råd, vi ska verkligen försöka att ramsa igen och se hur det går, det är tråkigt att behöva "hota" med allt möjligt varje kväll när han ska sova för det är där vi är nu känns det som. Är du inte tyst och sover nu så får du inte leka med någon kompis i morgon osv... det känns verkligen inte roligt! En fråga är om jag ska lägga honom och väcka honom samma tid varje dag även om vi är lediga. Som det är nu försöker jag att hålla tiderna någorlunda även om vi är lediga men ibland är det svårt tex om man har gäster eller är borta eller om man helt enkelt bara vill att han ska få vara med och ha "fredagsmys" med oss.
Angående att han ska känna sig behövd så har han alltid varit väldigt delaktig i allt och får hjälpa till med enklare sysslor, men även det har han börjat bråka om. "Varför ska jag alltid duka?" (även om det inte alltid är han som dukar ) Det verkar som han inte tycker det är lika spännande att få vara med och hjälpa till längre, inte med de vanligaste sysslorna iaf.
Jag vet inte riktigt hur vi ska bete oss när han fullständigt ignorerar när vi säger åt honom att sluta när han uppför sig dumt. Ibland försöker han t.om slå oss. Det som är värst är att vi själva blir så provocerade och arga på honom att vi ryter åt honom och så får vi dåligt samvete och tänker att det kanske blir värre av det.
Vi har en pall som han får sitta på när uppför sig så men då sitter han där (han sitter faktiskt kvar!) och skriker vääldigt länge och säger "dumma fula mamma "och jag får säga till flera ggr att han inte får gå bort förrän han är tyst och lugn igen, vi avslutar alltid med att krama varandra. Han är en väldigt kramig kille.
Oj vad långt det blev nu! Hoppas på svar på mina frågor och gärna fler råd och tips!
Mvh Jessie
Tack för dina goda råd, vi ska verkligen försöka att ramsa igen och se hur det går, det är tråkigt att behöva "hota" med allt möjligt varje kväll när han ska sova för det är där vi är nu känns det som. Är du inte tyst och sover nu så får du inte leka med någon kompis i morgon osv... det känns verkligen inte roligt! En fråga är om jag ska lägga honom och väcka honom samma tid varje dag även om vi är lediga. Som det är nu försöker jag att hålla tiderna någorlunda även om vi är lediga men ibland är det svårt tex om man har gäster eller är borta eller om man helt enkelt bara vill att han ska få vara med och ha "fredagsmys" med oss.
Angående att han ska känna sig behövd så har han alltid varit väldigt delaktig i allt och får hjälpa till med enklare sysslor, men även det har han börjat bråka om. "Varför ska jag alltid duka?" (även om det inte alltid är han som dukar ) Det verkar som han inte tycker det är lika spännande att få vara med och hjälpa till längre, inte med de vanligaste sysslorna iaf.
Jag vet inte riktigt hur vi ska bete oss när han fullständigt ignorerar när vi säger åt honom att sluta när han uppför sig dumt. Ibland försöker han t.om slå oss. Det som är värst är att vi själva blir så provocerade och arga på honom att vi ryter åt honom och så får vi dåligt samvete och tänker att det kanske blir värre av det.
Vi har en pall som han får sitta på när uppför sig så men då sitter han där (han sitter faktiskt kvar!) och skriker vääldigt länge och säger "dumma fula mamma "och jag får säga till flera ggr att han inte får gå bort förrän han är tyst och lugn igen, vi avslutar alltid med att krama varandra. Han är en väldigt kramig kille.
Oj vad långt det blev nu! Hoppas på svar på mina frågor och gärna fler råd och tips!
Mvh Jessie
Hej jessie och välkommen säger jag med
Din son är på väg in i, eller redan inne i, sexårstrotsen, och det kan vara en tuff tid för både barn och föräldrar
.
Det bästa du kan göra är att läsa i Barnaboken om just sexårsåldern, och så finns det en massa bra på forumet också som handlar om just den här perioden, den här tråden är så bra tycker jag:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13646
Vad bra att ni har med honom i era sysslor, men han ska inte göra dem för att det är spännande eller kul för honom, utan för att det är nödvändigt för han och hans flock att han hjälper till, att han känner sig oumbärlig och behövd! Och då gäller det att framhärda och se till att han gör de sysslor han blivit tilldelad, även om han inte vill! Då, och först då, känner han att det han gör har avgörande betydelse för att familjen klarar sig! Och DÅ kommer han att känna sig nyttig och behövd!
Att hota funkar inte!
Han ska lägga sig och sova för att han behöver det och för att det är natt, inte för att få leka med kompisar
.
Det är jättebra om du har samma tider nu, till en början, och varför inte lära honom när det är dags att sova genom att visa på klockan? En bra idé kan vara att han får ha en egen väckarklocka som får ringa in morgonen också!
Vad gäller fostranbiten så var tydlig och lugn! Precis som du själv säger så funkar det inte så bra att själv tappa humöret.
Skämspallen tycker jag du ska plocka bort nu, för det är inget verktyg som hjälper i längden. Vi som fostrar barnet i Barnaboksanda har inga skämspallar, för skuldbeläggande av barnen vill vi akta oss för.
Jag tror du har störst nytta och glädje av att börja med att läsa Barnaboken, för att få med hela filosofin kring "tänket", och då kommer dina frågetecken att rätas ut till utropstecken!
En liten användarteknisk grej som underlättar för oss som vill hjälpa: skriv gärna in i din signatur när gossen är född, så ser vi direkt hur gammal han är
Det gör du genom att gå in på "profil" hör ovanför!
Varma kramar Mia
Din son är på väg in i, eller redan inne i, sexårstrotsen, och det kan vara en tuff tid för både barn och föräldrar
Det bästa du kan göra är att läsa i Barnaboken om just sexårsåldern, och så finns det en massa bra på forumet också som handlar om just den här perioden, den här tråden är så bra tycker jag:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13646
Vad bra att ni har med honom i era sysslor, men han ska inte göra dem för att det är spännande eller kul för honom, utan för att det är nödvändigt för han och hans flock att han hjälper till, att han känner sig oumbärlig och behövd! Och då gäller det att framhärda och se till att han gör de sysslor han blivit tilldelad, även om han inte vill! Då, och först då, känner han att det han gör har avgörande betydelse för att familjen klarar sig! Och DÅ kommer han att känna sig nyttig och behövd!
Att hota funkar inte!
Han ska lägga sig och sova för att han behöver det och för att det är natt, inte för att få leka med kompisar
Det är jättebra om du har samma tider nu, till en början, och varför inte lära honom när det är dags att sova genom att visa på klockan? En bra idé kan vara att han får ha en egen väckarklocka som får ringa in morgonen också!
Vad gäller fostranbiten så var tydlig och lugn! Precis som du själv säger så funkar det inte så bra att själv tappa humöret.
Skämspallen tycker jag du ska plocka bort nu, för det är inget verktyg som hjälper i längden. Vi som fostrar barnet i Barnaboksanda har inga skämspallar, för skuldbeläggande av barnen vill vi akta oss för.
Jag tror du har störst nytta och glädje av att börja med att läsa Barnaboken, för att få med hela filosofin kring "tänket", och då kommer dina frågetecken att rätas ut till utropstecken!
En liten användarteknisk grej som underlättar för oss som vill hjälpa: skriv gärna in i din signatur när gossen är född, så ser vi direkt hur gammal han är
Varma kramar Mia