Hjälp till hjälp?

[Metalmamman]

Jag testar att posta mitt inlägg här istället och hoppas på svar.

Jo, såhär är det: Jag har en väninna som har en son på 8 månader. Han har hittills inte sovit en hel natt och vaknar upp till fem gånger/natt. Väninnan är förstås utmattad och orkar inte ta tag i situationen själv. Hon verkar tro att hon måste genomlida de första åren som hon gjorde med snart fyraåriga tösen, att inget liksom biter på hennes barn. Att hennes barn "vägrar" sova. (men jag är av en annan åsikt )

Det här låter ju som ett fall för en diplomerad SHN-kurare tycker jag och funderar på att kontakta en åt henne.

Men hur lägger jag upp det för henne på ett snyggt sätt?

Tjejen är ganska stolt av sig och ber inte gärna om hjälp, fast hon skulle behöva det. Jag vill absolut inte trampa henne på tårna, men samtidigt så ser jag ju att hon behöver hjälp. Dessutom har hon en havererad kur bakom sig (hon "provade" att kura dottern med dåligt resultat) vilket gör att hon nog ställer sig lite skeptisk till att kura igen. Att kura helt själv tror jag inte att hon orkar genomföra, pga egen trötthet.
Vi har ju precis kurat vår son med gott resultat och tänkte liksom få med henne av bara farten här. Smida medan järnet är varmt liksom.

Vad tror ni, hur ska jag gå till väga?

[Kantarella]

Hej Metalmamman.

Som diplomerad kurare tog det ett tag att inse att man inte KAN hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Man vill så gärna hjälpa, man ser hur dåligt barnet och resten av familjen mår, man sitter på en lösning som man VET fungerar osv. Men det GÅR inte att hjälpa någon som inte är mottaglig.
Initiativet, beslutet måste komma från den ömma modern eller fadern själv. De måste VILJA göra en förändring för att det överhuvudtaget ska gå.
Visst kan någon av oss diplomerade komma hem till denna familj, göra det tunga jobbet de två-tre första nätterna, men sen ska föräldrarna ta över och kan rasera allt på en timme om de inte har attityden eller inte tror på SHN, som mer eller mindre är en livsfilosofi och som måste genomsyra vardagen, varje dag, varje natt - läääääääänge framöver. Det är inte en quick-fix med bestående reslutat om föräldrarna vacklar.

De du KAN göra är att så små frön. Inga övertalningar eller utmålande monologer om hur BRA SHN är osv. Men genom att vara den du är, genom att låta henne se hur ni har det nu efter kuren, osv kan göra nytta. Nämn i förbifarten att det finns hjälp att få om hon inte orkar själv m.m. Små, små frön gror sedan förhoppningsvis.

Lycka till!

/Åsa

[Metalmamman]

Tack Åsa för ett bra svar!
Det var precis därför jag vände mig hit först, för att undvika att trampa i klaveret alldeles. Jag vill ju bara väl, inte nödvändigtvis skriva dem på näsan att jag har rätt.

Och visst är det ju så, att hur mycket JAG än vet om och tror på Kuren, så spelar det ingen som helst roll, om det är så att hon inte vill eller orkar. Men det är så frustrerande att sitta här med den hjälp hon behöver, men är för stolt/trött för att be om.


Men lita på att jag ska så frön Åh vad jag ska så!

[Gäst]

Håller med.
Jag kurade för 14 år sedan och har sedan dess, mött ett gäng barn och föräldrar med sömnproblem.
Man måste var riktigt finkänslig

För jag tror att föräldrar lätt får för sig, att man hackar på hur de gör.
Och att det man själv gör är bättre och att det de gör är dåligt.
Och då slår man ju genast backut

Det värsta man kan göra är ju att nedvärdera eller underkänna hur andra gör med sina barn.
Och det behövs inte mycket för att man ska känna sig kritiserad.

Så minsta lilla vink kan alltså uppfattas fel.

Trippa på tå, men smyg in det

[Kantarella]

Åh, jag känner så väl igen känslan. Man vill "frälsa" hela världen - det funkar ju så bra om bara folk kunde förstå det!!!
Men som sagt, ingen kan eller ska påtvingas något.

Skickar en extra cyberfröpåse till din tjänst.

/Åsa

[Metalmamman]

Jag hoppas ju att jag egentligen redan har sått lite frön, iom att jag bloggat om vårt kurande och allt bra fördelarna det fört med sig, och jag vet att hon läst.
Men de Diplomerade SHN-kurarna har jag ju inte berättat för henne om, och det får bli nästa projekt.

[annawahlgren]

Välkommen är du Det har jag nog inte sagt förut

Ett tips är också att helt enkelt ge henne Internationella Sova hela natten-boken i present. Kanske modell Nalle Puh: på ickefölsedagen...

Det ska rätt mycket till innan en mottagare säger: "Tack, men den här boken vill jag inte ha." Då har man vänt på steken och det blir vederbörande som får vara aktiv (aktivt avvisande, ta ställning obesett).

Jag har ofta bara planterat "presenten" någonstans i huset och talat om det precis innan jag gått. "Ifall andan faller på, så har du en bok att titta i."

[Metalmamman]

Ingen fara kära du, du har välkomnat mig en gång hit, och jag antog helt fräckt att det gällde den här gången också

Och som vanligt TACK underbara Anna för allt du gör!

[Metalmamman]

Vet ni vad, jag nådde fram!!!
Inga tår blev trampade på och hjälpen var välkommen.
Nu är det fullt ös på mailkonversationen ang. ett kommande kurande och det återstår att se om mamman fortfarande anser att SHN är det rätta för dem.

[TorpSara]

Topp!

[annawahlgren]