Min tjej på 3,5 år är av det väääldigt matglada slaget, vilket jag är väldigt glad för.
Men, aptiten känner inga gränser och jag vet inte hur jag bäst hanterar detta för hennes skull. Tidigare lät vi henne äta som hon ville, men vid två tillfällen (ca ett år sedan) har hon ätit så mycket så att hon därefter har kräkts - och jag har skämts som sjutton vid dessa tillfällen för att jag inte satt stopp
Både jag och min man är väldigt kostmedvetna. Godis och andra sötsaker existerar bara när det är kalas. Lördagsgodis är ett ännu okänt begrepp här i huset. Så vad hon äter är inget problem.
Det känns dock fel att hon ska sitta och äta lika mycket som jag och min man gör, vi är också väldigt matglada - och har båda lätt att lägga på oss om vi inte tänker oss för. Vi vill lära ut goda matvanor genom att hon ska se hur/vad vi äter och att en sund kost därmed ska bli naturlig för henne. Vi tycker att det är viktigt att aldrig diskutera vikt i hennes närvaro.
I dagsläget stoppar jag henne vid flera måltider per dag. När hon säger att hon är fortsatt hungrig efter t ex lunchen säger jag "Nämen vad bra, då orkar du mellanmål sedan." Ibland säger jag att lilla magen kan få ont om hon äter mer. Jag har aldrig gjort någon stor grej av det i tonen jag säger det på.
Varför jag vill stoppa henne undrar ni kanske?
- Hon verkar inte ha några spärrar. Äter för att hon tycker om själva ätandet och maten (vilket ju är positivt i grunden). Hon behöver inte all denna maten och jag vill inte att hon skall bli överviktig med de följdeffekter det kan leda till hälsomässigt och inte minst risken att bli retad. Det behövs så lite för att någon ska bli retad eller mobbad.
Skulle bli väldigt glad för lite klokskap kring detta.
Kramar Frida