resa?
resa?
Vår 9 månader har nu sovit någorlunda i 2 dagar på varan. Tyvärr måste vi ut och resa imorgon och vara borta i 1 vecka. Går det? Bör någon av oss vara hemma varje kväll då för att bekräfta rutinen eller kan man våga sig ut ändå? Har ni några idéer?
-
Gäst
På kvällen kan barnet somna och sova i sin vagn. Ha ett skynke att hänga över vagnen så att det blir mörkt. Ha gärna med och använd en kudde eller täcke med "hemmalukt" - tvätta alltså inte! Och, viktigast av allt, ta med ATTITYDEN Jag har bara en sak att säga: inga problem! Så länge ni håller tiderna (rutinerna), så kan ni befinna er var som helst.
Jag gjorde två längre resor när hon var 6 månader, med ungefär en veckas övernattningar på båda. Dessutom är vi alltid ute rätt mycket när vi är hemma. Hon bryr sig inte om hon får maten sittandes i bilstolen, på en restaurang, i vagnen eller hemma, och sova går (nästan - vagnen börjar bli trång...) lika bra i vagnen som i sängen.
Hittade faktiskt "reserapporten" på min hårddisk, så jag lägger in den igen nedan.
Lycka till!
/Marie
Nu har vi varit ute och rest färdigt, så jag tänkte bara berätta hur det gick, eftersom jag frågade så mycket före...
Sammanfattningsvis så gick det kanonbra - tack igen Anna
Om bilresan:
Första resan åkte vi bil, 45 mil. Vi startade när det var dags för hennes morgonlur och jag hade satt upp en gardinvajer runt bilstolen som jag hängde ett badlakan på för att markera sovdags och hålla nere temperaturen. Vi for iväg och jag ramsade - och hon somnade
När det sedan var dags för uppstigning så vaknade hon och jag stannade då och tog en liten bensträckare.
Sedan körde vi vidare tills det började vara dags för morgonmålet. Här blev det lite gnöl innan, för jag fick inte upp smörgåsrånen... (Hon satt i baksätet och jag körde ensam.) Det fixade sig med ett kort stopp och sedan fortsatte vi till en rastplats där morgonmålet lagades och serverades (IKEAs hopfällbara barnstol + kombibil är behändigt, då kan man sitta i bagageluckan och mata) Sedan fick hon sova sina 1.5h på mage i vagnen, för att slippa sitta så många timmar i sträck.
All heder åt kuren - ungskrutten sov 20 meter från E4:an och hade bilar som kom och for på rastplatsen och hon brydde sig inte ett skvatt!
Därefter blev det fortsatt körning till det var dags för nästa matstund och även här blev det en rastplats. Hon petade glatt i sig sin mat och efterrätt och passade på att charma alla som rörde sig i närheten - återigen med bilar farandes tätt inpå. Sedan fick hon ta sin eftermiddagssömn i bilen och vi anlände till slutdestinationen vid uppstigningsdags. Go och gla bebbe hälsade vackert på alla och somnade sedan direkt efter kvällsbadet.
På plats tog det ungefär ett dygn innan hon var helt tillbaka i rutinerna igen, men frågorna var korta och svaren accepterades snabbt. (Det var första gången hon sov på ett helt nytt ställe.)
På hemvägen gjorde vi likadant, förutom att jag hoppade över första stoppet, körde till dess att det var matdags.
Om flygresan:
Här blev det lite mer jobb med marginalkvartar, men det gick utmärkt att få ihop tiderna ändå. Jag blev lite fundersam på hur det skulle gå ihop sig när de hade tappat bort min bokning (incheckningen tog drygt 30 minuter), men lade gumman att sova så snart det bara gick. Här blev det en hel del muttrande och frågande från hennes sida, framförallt eftersom hon fick sova i sulkyn. Den är inte så himla bekväm och det blir rätt varmt inomhus, men jag hade sytt ett underlag i flanell och pallat upp med kudde så att det blev i stort sett plant.
Hade också införskaffat en pytteliten, batteridriven, billig fläkt så jag slapp sitta och fläkta henne i 45 minuter (hon blir så himla varm). Hon somnade i alla fall så småningom, fast omgivningen var nog lite benägen att ringa efter männen i vita rockar – jag ramsade högt och glatt mitt på Landvetter
Vid start fick hon sockervatten i flaska för tryckutjämningen, och vid landningen så var det matdags så då fick hon välling. Gissa om blöjan var full... 
Det blev en del gnöl under flygningen, men det berodde bara på att hon inte fick sno min yoghurt så fort som hon ville...
Vi hade sedan drygt tre timmar på Arlanda, och där blev det först en förmiddagslur på 1.5 timmar - sov finfint i sulkyn - och sedan hittade vi en bra plats att leka på. Hon pulade runt och ägnade sig åt krypövningar och att charma omgivningen innan det var dags att fortsatta med nästa plan. Här fick hon ha på hörselkåpor också, för nu tyckte mamma att det hade varit så mycket oväsen. Här körde jag också med sockervatten resp. välling vid start och landning. Efter vi hade hämtat bagaget så var det dags för eftermiddagsluren, som togs i bilen på väg från flygplatsen.
Återigen somnade hon som en stock efter kvällsbadet och nu blev det inga störningar i rutinerna alls, hon bara körde på som om hon varit hemma
På vägen hem blev det ännu enklare, det verkar inte behövas något att dricka för hennes del. Jag satte på hörselkåporna strax innan start och tog av dem efter landning och det räckte.
Hon passade också på att få sin första tand när vi var ute, men det märkte jag inte förrän hon bet mig i fingret...
Det är nog så att “Anna Wahlgren-barn” har det lättare? Inget gnäll, ingen feber, inget magont eller någonting.
/Marie
Jag gjorde två längre resor när hon var 6 månader, med ungefär en veckas övernattningar på båda. Dessutom är vi alltid ute rätt mycket när vi är hemma. Hon bryr sig inte om hon får maten sittandes i bilstolen, på en restaurang, i vagnen eller hemma, och sova går (nästan - vagnen börjar bli trång...) lika bra i vagnen som i sängen.
Hittade faktiskt "reserapporten" på min hårddisk, så jag lägger in den igen nedan.
Lycka till!
/Marie
Nu har vi varit ute och rest färdigt, så jag tänkte bara berätta hur det gick, eftersom jag frågade så mycket före...
Sammanfattningsvis så gick det kanonbra - tack igen Anna
Om bilresan:
Första resan åkte vi bil, 45 mil. Vi startade när det var dags för hennes morgonlur och jag hade satt upp en gardinvajer runt bilstolen som jag hängde ett badlakan på för att markera sovdags och hålla nere temperaturen. Vi for iväg och jag ramsade - och hon somnade
När det sedan var dags för uppstigning så vaknade hon och jag stannade då och tog en liten bensträckare. Sedan körde vi vidare tills det började vara dags för morgonmålet. Här blev det lite gnöl innan, för jag fick inte upp smörgåsrånen... (Hon satt i baksätet och jag körde ensam.) Det fixade sig med ett kort stopp och sedan fortsatte vi till en rastplats där morgonmålet lagades och serverades (IKEAs hopfällbara barnstol + kombibil är behändigt, då kan man sitta i bagageluckan och mata
) Sedan fick hon sova sina 1.5h på mage i vagnen, för att slippa sitta så många timmar i sträck.All heder åt kuren - ungskrutten sov 20 meter från E4:an och hade bilar som kom och for på rastplatsen och hon brydde sig inte ett skvatt!
Därefter blev det fortsatt körning till det var dags för nästa matstund och även här blev det en rastplats. Hon petade glatt i sig sin mat och efterrätt och passade på att charma alla som rörde sig i närheten
- återigen med bilar farandes tätt inpå. Sedan fick hon ta sin eftermiddagssömn i bilen och vi anlände till slutdestinationen vid uppstigningsdags. Go och gla bebbe hälsade vackert på alla och somnade sedan direkt efter kvällsbadet.På plats tog det ungefär ett dygn innan hon var helt tillbaka i rutinerna igen, men frågorna var korta och svaren accepterades snabbt. (Det var första gången hon sov på ett helt nytt ställe.)
På hemvägen gjorde vi likadant, förutom att jag hoppade över första stoppet, körde till dess att det var matdags.
Om flygresan:
Här blev det lite mer jobb med marginalkvartar, men det gick utmärkt att få ihop tiderna ändå. Jag blev lite fundersam på hur det skulle gå ihop sig när de hade tappat bort min bokning (incheckningen tog drygt 30 minuter), men lade gumman att sova så snart det bara gick. Här blev det en hel del muttrande och frågande från hennes sida, framförallt eftersom hon fick sova i sulkyn. Den är inte så himla bekväm och det blir rätt varmt inomhus, men jag hade sytt ett underlag i flanell och pallat upp med kudde så att det blev i stort sett plant.
Hade också införskaffat en pytteliten, batteridriven, billig fläkt så jag slapp sitta och fläkta henne i 45 minuter (hon blir så himla varm). Hon somnade i alla fall så småningom, fast omgivningen var nog lite benägen att ringa efter männen i vita rockar – jag ramsade högt och glatt mitt på Landvetter
Vid start fick hon sockervatten i flaska för tryckutjämningen, och vid landningen så var det matdags så då fick hon välling. Gissa om blöjan var full... Det blev en del gnöl under flygningen, men det berodde bara på att hon inte fick sno min yoghurt så fort som hon ville...
Vi hade sedan drygt tre timmar på Arlanda, och där blev det först en förmiddagslur på 1.5 timmar - sov finfint i sulkyn - och sedan hittade vi en bra plats att leka på. Hon pulade runt och ägnade sig åt krypövningar och att charma omgivningen innan det var dags att fortsatta med nästa plan. Här fick hon ha på hörselkåpor också, för nu tyckte mamma att det hade varit så mycket oväsen. Här körde jag också med sockervatten resp. välling vid start och landning. Efter vi hade hämtat bagaget så var det dags för eftermiddagsluren, som togs i bilen på väg från flygplatsen.
Återigen somnade hon som en stock efter kvällsbadet och nu blev det inga störningar i rutinerna alls, hon bara körde på som om hon varit hemma
På vägen hem blev det ännu enklare, det verkar inte behövas något att dricka för hennes del. Jag satte på hörselkåporna strax innan start och tog av dem efter landning och det räckte.
Hon passade också på att få sin första tand när vi var ute, men det märkte jag inte förrän hon bet mig i fingret...
Det är nog så att “Anna Wahlgren-barn” har det lättare? Inget gnäll, ingen feber, inget magont eller någonting./Marie
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
och Viggo född 060328 