2,5 år..trots??

[Tina-Stina]

Hej!
Har problem!
Grabben snart 2,5 år har klättrat ur spjälsängen dagtid ett litet tag, lägger i honom gång på gång men funkar ej. Har krånglat med dagluren sedan jul! Nu har han börjat göra likadant på kvällen Från att ha sovit sina nätter som en dröm, till att bli ett fullständigt inferno! Igårkväll klättrade han ut 30-35 ggr! och höll på i 1 timma drygt! Vi var bestämda och lade sakligt ner honom igen med attityden att på natten sover man. ramsade och gick ut.
Gör vi rätt eller fel? Är det stolen utanför dörren som gäller kanske?

Han testar oss fullt ut på alla plan numera. Skrik, gap, slänga sig på golvet osv. har så gjort i ett par månader.. Kan det vara trotsen redan?.
Han är socialt delaktig. Hemmabarn. (Vi har också en 2 veckors bebis som han och storasyster hjälper till med, och älskar! )

Men, det hela är uttröttande!! Är trött som jag är just nu! Omgivningen är ganska trött på honom och undviker att passa honom Så pauser från det finns knappt..Världens goaste kille egentligen , men som trotsar rejält!
Vad gör man? någon som varit med om liknande?
Tacksam för svar..mvh Tina

[annawahlgren]

Hm Antingen är han alldeles kolossalt tidig i trotsåldern (men det motsägs av att han hållit på med diverse turer ända sedan i julas) eller också har han - eller ni alla, om man säger - fastnat i förtrotsen. Han har inte kommit ur den på något lättat vis.

Det är nog dessvärre så att du måste lära dig konsten att vara en smula (tidvis mycket) otrevlig nu. Den otrevlighet du besparar dig själv dömer du annars barnet till, som du ju också märkt Folk börjar tröttna Och det är ju inte snällt mot honom. Så bepansra dig med hårt mot hårt, när så krävs. Och det är ju din / er ryggrad han frågar efter: vad ni står för, hur ni kan leda - lära - visa - hjälpa i HANS intresse, nu och på sikt.

Det är aldrig roligt att vara otrevlig mot den man håller av och älskar, men det är dessvärre nödvändigt, när de små barnen så uttryckligen ber om stopp och belägg som din lilla hustyrann (förlåt ) gör just nu.

Till att börja med: mörklägg rummet så rejält att han inte ser ett skvatt. När han då ändå krånglar sig ur sängen för att (vadå ), ta honom i handen utan ett ord och marschera tillbaks till sängen. Placera en pall eller stol som han kan ta sig upp med. Inte en hjälpande hand där, inte Ett barskt "Hopp i säng" bara, och så väntan. Det får ta de evigheter det tar och han ska inte stoppas om eller duttas med ett dugg. Bara kolla att han kommer i sängen och ge dig inte in på några som helst resonemang. Ta undan pall / stol, ge ramsan på väg ut och låt den sätta punkt på ett lika barskt vis, x 4, med mycket hög röst som inte tål några som helst invändningar.

Kommer han upp igen, vilket han gör, upprepar du exakt samma visa. Tills han tröttnar, för det gör han. Och vad du gör, tyck inte synd om honom. Se hans beteende som frågor i påståendets form (handlingens), inte som missnöjesyttringar!

Ge denna lilla minikur fyra kvällar och skriv sedan och berätta den glada nyheten, att han sover som en liten dröm igen

Det övriga oacceptabla beteendet bör du kunna bemöta (och få slut på) enligt tipsen i trotskapitlet, "Jag vill, jag vill inte!" i Barnaboken. Kom bara ihåg att Rom inte byggdes på en dag. Se det som ett projekt och se till att alltid få sista "ordet", i handling. Utan att be om ursäkt, utan att förklara och babbla en massa (eller ALLS). Och dra på med kolossalt älskvärt bemötande så fort han lärt sig den lilla läxa (gånger femtioelva) som han så frenetiskt ber om, i olika skepnader - som alla var och en måste bemötas utifrån just den konkreta situationen.

[sanna79]

Hej! jo jag vet precis hur du känner dig!! Malte här hemma är 2 år och en liten klättrare! Han höll på dag och kväll med att klättra ur sängen 30 gånger minst Och vi gjorde som ni la tillrätta, ramsade och gick ut och satte oss på en stol. Men han gav sig ej! Vi höll på att bli smått galna eftersom någon av oss fick stå och hålla vakt ibland över en timma.

Så vi byggde om sängen!! Vi har snickrat på en regel runt om hela sängen, inte en chans att han kan klättra ur! Det var våran räddning, på en pojk som aldrig ger sig Och som dessutom går runt och trotsar som storebror (som om det inte räckte med ett trotsbarn )

Lycka till! Kram

[annawahlgren]

Tillåter mig en liten from protest här. Det är inte Saker som ska tala om för små barn vad som gäller här i världen. Det de frågar efter är sina ömma vuxna överlvenadsgaranters säkra ledning.

Tar man till reglar, selar, hinder av lås och bom i olika modeller är lilla barnaburen inte långt borta. Forna tiders barnhage fast med tak Och så får man rasta barnet i koppel några gånger om dagen, kanhända

=;

[sanna79]

Hej! Håller med dig Anna om att det är vi föräldrar som ska trygga barnen inte olika slags ting. Skriver ändå en liten personlig berättelse här om våran situation.

Jag kurade alla mina 3 pojkar samtidigt, två i sovrummet, 1 i vardagsrummet och jag själv sovandes på golvet i hallen och min man jobbandes mestadels kvällar.

När vi tog Maltes napp och skulle kura så hoppade han alltså över sängen och jag läste ferbrilt här på forumet och satte mig och lekte polis (som jag läst att man skulle göra ) Det tog över 1 timma i en veckas tid och den veckan sov han inte heller på em eftersom jag inte kunde stå och vakta dörren hela tiden (har ju liksom två andra barn att ta hand om) Det är väl min attityd eller mitt sätt att hantera situationen som gjorde att det ej funkade men det ska sägas oxå att Malte är inte den som ger upp! Iallafall så snickrade min man på en 5cm hög bräda på sängen och han kunde inte klättra ur. Fel kanske att ta till en sak MEN det var i kombination av vår betryggande röst (ramsan) och nu är han så glad för sin säng (hoppar glatt i på kvällen/dagen och vill inte stiga upp på morgonen ) så att nu kan vi ju faktiskt ta bort den där brädan . Undrar bara oxå vad en spjälsäng är till för egentligen?? Jag menar en ett-åring kan ju inte heller hoppa ur sin spjälsäng men inte kallar man det för barnabur för det

Ha det

[miar70]

Jag kurade alla mina 3 pojkar samtidigt, två i sovrummet, 1 i vardagsrummet och jag själv sovandes på golvet i hallen och min man jobbandes mestadels kvällar.

Du var otroligt duktig, sanna79, jag minns väl din megakurning av hela ungskocken Jag tror t o m att det var jag som tipsade om att höja spjälsängen åt din lilla klätterkille , och ibland kan jag nog tycka att det kan vara befogat att göra det - speciellt under så tuffa kurförhållanden som du hade!
Kram!

[sanna79]

Tack... Och nu sover de som små grisar alla tre

Kram!