Hjälp med tonåring som har svårt att somna

[jaer]

Hej!
Nu måste jag fråga om råd igen. Hoppas det finns ngn som är ute på nätet trots att det är sommer.
Jag är så konfunderad över min 13-åriga dotters svårigheter att komma till ro på kvällarna. Det är inte så nytt i och för sig, men det har blivit alltmer påtagligt med åren då hon är uppe allt längre på kvällarna. Det fungerar bra när allt går enligt rutiner, men så är det ju inte alltid. Det ultimata för henne nu på sommarlovet är när hon går och lägger sig vid 11-halv 12. Pappan lägger sig samtidigt och jag är i regel vaken 1-2 timmar till innan jag hoppar i säng. Då är det sällan några problem och jag trivs med att vara upp sist när jag är ledig och då känner hon sig lugn med att det är någon i huset som är vaken. Problemen uppstår när jag måste gå och lägga mig samtidigt som hon, vilket händer ganska ofta i sommar eftersom jag jobbar och inte har ett helt sommarlov som hon. Då får hon ingen ro i kroppen, utan kommer uppspringande med jämna mellanrum och talar om att hon inte kan somna. Har man somnat själv blir man väckt och natten är ofta förstörd för min del. Jag försöker lugna henne, men hon känner sig så obehaglig till mods när hon fasar att alla hinner somna före henne, så allt blir bara tok. Hon brukar komma upp 1-3 ggr innan hon slutligen kan somna.
Jag och min man känner oss så låsta av det här och det blir som sagt alltmer jobbigt. Hon kan inte heller sova hos kompisar av samma orsak. Hon har försökt några ggr men det brukar sluta med att vi får komma och hämta henne. Jag känner en sådan vanmakt när jag inte vet hur jag ska hjälpa henne heller, så snälla, finns det ngn som har lite goda råd hur vi ska göra för att hjälpa henne över det här.

[annawahlgren]

Välkommen är du Det har jag nog inte sagt förut

Mycket, mycket tidigare ska hon i säng Tala om vad som gäller från och med nu. Sömnbrist är allvarliga saker för barn i rasande ilsnabb utveckling. Sömnen före midnatt är den avgjort bästa för oss alla. Tio borde vara en absolut insomningsgräns även för en sommarledig så pass ung tonåring.

Ett par citat kanske kan inspirera och rentav hjälpa:

(Ur Barnaboken: "Bekymmer? Sömn"):

Barn som är övertrötta, stressade och/eller oroliga, kan till slut hålla sig vakna med flit - eller verkligen ha svårt att somna. De meddelar idogt: ”Jag kan inte sova!”

Man kan sätta sig en stund på sängkanten och föreslå: ”Tänk på något trevligt, så somnar du. Vet du vad jag brukade tänka på när jag var liten? Det och det och det... Vi ska se vad du kommer att tänka på för trevligt, och så berättar du det för mig i morgon.” Därefter går man ut utan att ge plats för invändningar.

Äldre barn och tonåringar, som inte kan sova, kan man hjälpa med en stunds prat och kanske någon huskur: lite varm mjölk med honung eller liknande. Huvudsaken är att man alltid har en förklaring till hands. ”Du är för trött, helt enkelt. Du behöver skölja huvudet. Läs en stund eller tänk på något du tycker om.”

En öm beröring – en smekning över kinden, en kyss på ögonlocket, en hand i handen – är en god medicin för människor i alla åldrar. Ömheten är världens bästa sömnmedel. I varje fall kommer den ömheten på god andraplats efter skrattet!

Ur Internationella Sova hela natten ("Barnet och kuren", sid 116-117):


12 år

”Jag måste bara få berätta. Har precis ramsat min tolvåring!

Han har varit borta hela helgen och besökt en god vän, vilket innebär att rutinerna självklart inte följts. Av erfarenhet vet jag att kvällen efter det att han sovit borta blir strulig, och det blev den. Jag brukar ligga steget före, men i kväll brast jag och började fundera febrilt över hur jag kunde bryta …

Han grät över en tappad autograf, han grät över livet, han drack vatten ur flaska så hans syster blev tokig, han förbannade sig över denna oförstående mamma… Jag kände vansinnet sakta komma krypande.

PLING! säger det i huvudet, och jag börjar ramsa. ’Godnatt, sov gott, vi ses i morgon.’- ’MAMMA DET KRYPER I MITT HÅÅÅÅR!’ – ’Godnatt, sov gott, vi ses i morgon.’ – ’JAG HATAR SKOLAN!’ – ’Godnatt, sov gott, vi ses i morgon.’ Etcetera, etcetera. Och vad händer? Jo, det blir TYST! Det tog fem minuter!!!

Vanligtvis en sådan här kväll springer han upp och ner, skriker och tjafsar, kommer på det ena med det tredje att diskutera och somnar utmattad – oftast efter både 11 och 12 på natten. Även om vi håller oss lugna och bestämda.

Jag känner mig LYCKLIG! Det finns hopp!

Men det bästa av allt, min son är lugn, han känner att vargen hålls borta och somnar nu in lugnt och tryggt. (Jag kommer självklart att kolla hans hår i morgon.) Vad mer finns att säga? Jag tänker kura mitt nästa barn redan i magen…!

Ni pappor och mammor som tvekar över om det funkar att ’ramsa’, tveka inte! Funkar det på en tolvåring, funkar det med all säkerhet också på president Bush.”

[jaer]

Hej, och tack för snabbt svar!

Om hon går och lägger sig för tidigt är hon för pigg och då kan hon inte sova av den orsaken. Hon sover ju i regel längre nu på sommarlovet än annars när det är skola. Då är det 10 som gäller. Nu har vi liksom förskjutit sovtiden lite och det fungerar bra så länge allt går enligt rutinerna. Det är sällan några problem då, men så fort det blir ngt extra klarar hon inte av att kola ner sig själv.

Vi gör precis som du säger: Ber henne tänka på ngt roligt, räkna får, läsa lite extra, säger åt henne att ta det lugnt, att det ordnar sig, en kram, en extra omstoppning och jag vet inte allt. Till slut somnar hon ju, men det är så tålamodsprövande. Ibland tappar vi tålamodet också och låter lite sura kanske och det gör ju inte saken bättre varken för henne eller oss, men det är lätt hänt. Man blir uppgiven.

Det här gör ju att vi alltmer drar oss för att göra saker som gör att vi inte kan hålla oss till rutinerna, som t.ex. att bjuda hem folk, eller åka bort en kväll. Då vet man nästan i förväg att hon kommer att ha svårt att somna. Man är ju själv tröttare än vanligt efter en sådan kväll, så därför drar man sig för det, för att man själv också behöver få sova.

I början av augusti ska vi ut med husvagnen och nu gruvar jag mig för det. Nu när hon är vaken så pass länge kommer det bli att vi lägger oss samtidigt och då blir det jobbigt.

Jag ser ingen ände på det här heller. Det är det som känns extra tungt just nu. Ska det vara så här för oöverskådlig framtid, så är det ju frågan om man pallar. Då får min man och jag turas om att sova någon annanstans. Finns det inget att göra för att vända den här onda cirkeln hon hamnat i? På något sätt måste vi ju få henne att klara av att kola ner sig själv vid dessa tillfällen, men hur gör vi det? Svårt att sova kan ju alla ha ibland, men man kan ju inte hålla på att väcka folk som sover bara för det. Det är ju ngt man måste lära sig att hantera själv, eller är det för mycket begärt av en 13-åring?

[annawahlgren]

Försök ta fasta på det jag skrev

Tio är för sent för skolkvällar.

Den ömma varianten, om man säger, som jag citerade ur BB, har ni tydligen tillämpat i evigheter (misstaget är att ni hållit på för länge varje kväll och börjat för sent varje kväll). Vi talar några minuter här, vid KRIS. Inte om en evinnerlig vana.

Eftersom du anser den ömma modellen prövad och befunnen vansinnesbefrämjande så gå på ramsan Det andra citatet, alltså. Här måste ett mönster brytas. Gör det radikalt.

Och tilltro då barnet lite större förtroende. Klart hon kan, om ingen annan försöker göra jobbet åt henne. För ingen kan ju, trots allt, sova åt någon annan.

Det är inte förbjudet att vara vaken. Det som är förbjudet är att störa andra. Det är också en enkel sak hon behöver lära sig för livet. Er viktigaste uppgift som föräldrar är att förbereda henne på bästa sätt för ett liv utan föräldrar. Om fem år ska hon föreställa vuxen.

Nu tycker du synd om henne och irriterar dig våldsamt på henne på toppen. Vad ska hon lära sig av det

Här måste du ställa lite krav på dig själv också och se denna din föräldrauppgift. Hon är inte där för att göra dig och er lyckliga.

Tänk efter, tänk till Vad man än har för bekymmer här i världen tar man hand om dem på dagarna, är parollen.

[jaer]

Skönt att få diskutera det här med någon ... tack för svar igen ...

Vi håller inte på varje kväll, för som sagt, om allt går enligt rutiner, så somnar hon själv, dvs. om hon vet att hon inte är sist vaken. Nu på sistone har det kanske blivit 2-4 ggr i veckan och det är på tok för mycket, men då är det ju vid tillfällen när vi gått och lagt oss samtidigt. Det är då allt kommer ur gängorna för henne. Då kommer hon in och väcker oss och talar om att hon inte kan somna. Oftast räcker det med att vi säger åt henne att gå och lägga sig igen, men det är ju ändå nog för att min sömn ska bli förstörd i och med att hon väckt upp mig. Min man har lättare för att somna om igen, men för mig är det i regel kört.

Jag förstår ju att det är ett beteende som måste brytas för hennes mognads skull, men rent konkret, hur gör vi
Och hur ger jag henne större förtroende

Sist vi sov i husvagnen i början av sommaren, väckte hon mig, så att jag fick ligga vaken resten av natten. Dagen efter pratade jag med henne om att hon inte kan hålla på att väcka oss när hon inte kan somna, att hon måste ta tag i det själv och läsa en stund eller så, men det är precis som att när man börjar prata om det, så blir det ännu värre. Nästa natt låg hon ännu mera på helspänn. Då låg jag vaken i sängen "i smyg" för att "vänta ut henne" och se hur hon grejade det, men hon kunde inte låta bli att väcka pappan en liten vända ändå för att säga att hon inte kunde somna. Sedan somnade hon, bara hon får höra rösten på någon verkar hon kunna komma till ro.

Jag har sagt åt henne det också att det är ingen katastrof att vara vaken en hel natt, som när hon försökt ligga över hos kompisar, men det funkar ändå inte. Jag går verkligen bet på det här.

Jag har två vuxna, utflugna grabbar, och de har aldrig haft några som helst problem med att sova. Jag införskaffade tidigt BB och den har varit mitt stöd alltjämt, men jag har misslyckats totalt med dottern. Hon är ju en sladdis, så det kan väl vara därför också, fast jag tycker jag har gjort likadant som med grabbarna, men ngt har ju gått helt på tok i alla fall.

[annawahlgren]

Kära rara, tack för dina varma ord Men lite gräl: du har förklarat och förklarat, och allt går att förstå mycket bra. (Och det skulle jag väl gjort ändå - det är ju ingenting nytt du berättar, om man säger). Men det är ju en strategi som ska till här och inget felsökeri. Det ska beslut och handling till

Jag har försökt vara så konkret som någonsin går

Så tänk, bestäm dig, tala om innan vad som gäller och genomför det utan att darra på manschetten

Så enkelt är det. Och så svårt, om man värjer sig mot att ta den ledning föräldraskapet betingar.

Borde betinga.

Läs igen, är du snäll - jag har inte mer att tillägga än jag redan gjort, även nu.

[inger]

Är verkligen den sömnen bäst?

När jag läste Barnaboken första gången 16 år gammal, blev jag så imponerad av att det stod att man kan lägga barnets sovtimmar när det passar familjen.
Från 24 till 12 om det så är, bara timmarna blir tillräckliga.

Äntligen tänkte jag är här någon som inte moraliserar över olika vanor.
Man kan vara en bunt kvällsmänniskor bara barnens sovtimmar blir tillräckliga. Toppen

Det här med sömn innan midnatt var det ju min mamma som tjatade om
Så behöver inte alla familjer ha det tänkte jag då.

[annawahlgren]

Nja, från midnatt till 12 på dagen gällde ju förstås fyramånaders vanedjur, som köper allt - bara det är regelbundet återkommande så.

Och det är väl där kruxet ligger. Få familjer har ju sådana arbets- eller skoltider att natten kan förläggas från midnatt till 12 på dagen i evighet, så att säga.

[inger]

Först tack Anna Wahlgren för svar!
Det är härligt att man kan vänja 4 månaders bebisar med vad som helst.
Det vore ju härligt också om man kunde ha skola och arbete på mer flexibla tider senare också. Men vi har ju en diskussion om hemskola på någon sida här på forumet också. Det finns lösningar på allt. Om man vill tillräckligt.

När det gäller sakfrågan så tror inte jag att ungarna ska lägga sig samtidigt eller efter föräldrarna.
Jag stuvar om barnens tider rejält på sommaren då min man är ledig mycket. Och jag älskar att sova på morgonen när jag väl är ledig.
Ska vi ha frukost 10 gäller ju andra tider än om vi ska ha frukost 6.30 förstås. Man kan ändra sina rutiner precis hur som helst bara man tänker och ligger steget före .
Men för det har barnen rutinerna kvar. De lägger sig x antal timmar före oss. Båda barnen 9 och 11 år köper att de måste lägga sig först för att vuxna ska vara uppe till sist.
Tror att det är en beskyddarinstinkt nedärvd som ligge rbakom detta.

I övrigt håller jag med Anna Wahlgren. Speciellt det där att en 13-åring inte ska väcka familjen för att han/hon har svårt att sova.

[NordicAngel]

Hej!
Jag är mamman som ramsade den stora pojken..jag är så stolt just nu så att jag spricker! DET FUNKAR, tro mig...

Skämt åsido.. Mina barn börjar nu växa upp och flickan har hunnit bli 13 och pojken snart 15.

Sovtiderna nu på sommaren är lite släppt men det vågar jag för så fort skolan börjar igen så är jag benhård.

Mina ungars tider har sett ut så här: 20.30 sängdax...21:00 släckt och tyst. Det innebär att ungarnas kompisar ibland är på gården när mina ligger... Man måste stå på sig och helt sonika förklara. Med min son funkar detta utmärkt men flickan krånglar ibland. Jag kan få till 10-11 timmars sömn ibland, eller MÖJLIGHET till sömn och det kämpar jag för så länge jag kan! Min sons mentor har sagt att min son tillhör en av de piggaste i klassen.

Det funkar så bra med ömhet..en hand..lite tid...lite prat..precis som Anna beskriver det. Det som även funkar är faktiskt att ta i lite, missförstå mig inte nu men en 13-åring förstår mer än vad man kan tro.. Jag biter faktiskt ifrån om det behövs ibland... Det är INTE ok att väcka en trött och sliten (mig) mamma bara för att HON inte kan somna...det är INTE ok att ringa ned till mig kl ETT på natten för att HON (dottern) är törstig och vill ha vatten och inte vågar gå nedför trappan (hon har egen ingång till sitt rum utifrån). Det handlar om ömsesidig respekt!
Där emellan självklart förståelse och ömhet. Jag har faktiskt låtit min 13 åring känna på hur det faktiskt känns att bli väckt eller att inte få sova klart och nu hajar hon galoppen!

Våga säg ifrån, jag får känslan av att din dotter tror att detta beteende är ok..

Nu blev detta lite rörigt..jag hoppas att du tar till dig alla goda råd du fått...you are worth it!