Har två små älskade frön här hemma , den ena på drygt 2 år och den andra på drygt 4 år. Lillebror har fram tills nu varit matglad och för det mesta ätit med god aptit.Nu är det som att nåt hänt med hela mannen 
. Han har börjat "basa" 
lite härhemma-speciellt med mej"mamma , du ska sitta här och inte där" eller "mamma ha inte handen där utan här " etc 
. .Sen det här med maten- han verkar ha ärvt mitt godissug
. Storebror har vi varit strikta med vad gäller det här med socker och det har aldrig varit några problem eftersom han varken förr eller nu tycker om godis. Han tycker inte om varken glass, godis eller fikabröd utan föredrar en frukt istället . Vi övriga i familjen kan öppet trycka i oss kakor och annat utan att han ens vill smaka. Lillebror däremot är det annat med - han liksom vädrar tiil sej våra godisgömmor och står nedanför och ropar GODIS GE MEJ MYCKET GODIS . Minsta prassel i köket hör han och kommer "osså smaka godis" fastän det kanske är nåt helt annat man fixar med 
. Jag var och är likadan- älskar sött. Vi vill ju vara lika noggranna med lillebror men det är så svårt.Det räckte med att han har fått smaka pyttlite på nåt sött sen är det som att han har fått smak på det hela och vet precis vad livets goda är.Det är ju inte så att han får en massa sötsaker hela tiden men han kan med lätthet trycka i sej en glass medans storebror inte ens tittar åt den. Nu har det blivit så att lillebror börjat krångla med maten
. Frukosten bestående utav en flaska välling samt en macka med kaviar(han tycker inte om ngt annat pålägg, har prövat samliga ) går oftast bra sen lunchen nån timme senare är numera ofta en enda lek, matkladd överallt utom imunnen . Det tar lång tid att få i sej nåt och han spottar och leker mest och vill inte ha.Endast nån tugga kan slinka ner. Middagen kan gå hyfsat eftersom han i princip inte ätit nåt sen frukosten........har nu på sistone fått slopa mellis som han tidigare gladeligen åt för att då äter han inte nån riktig mat alls. Sen avslutas dagen med en flaska välling som slinker ner beroende på mängden middag han åt. Det enda som kan slinka ner mellan måltiderna är en frukt eller lite hallon som barnen själva plockar i trädgården. Men som idag, när vi var ute på lite kul och skulle festa till det med lite glass på eftermiddagen(lunchen petade han mest i) slank glassen ner som ingenting och jag tror säkert att en till hade kunnat gå samma väg .Hur gör jag- känner mej så nojig att han krånglar med maten. Nu känns det som att man lagar mat häller upp och sen kastar. Hur trist som helst
. Hur länge ska man låta älsklingen sitta vid bordet och leka? Är det rätt att skippa alla mellis till förmån för de riktiga målen( som han förhopninsvis äter ett av åtminstone)? Det känns länge för en så liten och aktiv kille att vara utan mat nästan hela dagar. Det är som att mat inte intresserar honom längre, kommer däremot nåt annat fram såsom frukt, fika etc då går det hur bra som helst. Tilläggas bör att lilleman inte är nån tunnis även om han tappat något i vikt på sistone. Långt och rörigt blev det.........jag är inte orolig för hans hälsa utan mer för hur jag ska bemöta detta matkrångel som gör mej frustrerad . Ska man bara tacka för maten när han börjar gegga med fingrarna och lyfta ner honom( då skriker han oftast" vill ha maten vill ha maten ") eller är han för liten för sådan "fostran" . Är det en tidig trotsåldersstart eftersom han blivit lite bossig med annat också!? Vill bemöta detta rätt och inte gå omkring och känna mej frustrerad över att han inte får i sej tillräckligt. 
=P~ . Och inte jag själv heller, om jag varit bjuden någonstans och alla andra fick fika, men inte jag. Är du med 
servera små portioner, en potatis, en matsked makaroner etc. Jag tycker det känns så mycket bättre att se att mina barn äter upp, och kanske till och med ber om mer än att de lämnar hälften på tallriken (jag har upptäckt en tendens hos mig själv att hellre se vad barnet lämnar än vad de äter upp 
osv.