Men nu känns det mycket bättre.
Var på utvecklingssamtal för vår stora tjej och där var det bara posetivt. Hon var den enda som klarade av att sitta lungt och lyssna på en ny "flanosaga" och hon var trygg i sig själv och lekte med alla och gick till den närmsta vuxen då hon behövde det. Hon vill väldigt gärna klara av saker själv utan att få för mycket hjälp.
Sedan det som värmde mig så mycket. När något av de mindre barnen var ledsen så tröstade hon och sa att mamma kommer snart och ville läsa saga för dem.
Den sidan har jag inte sett mycket hemma
förrän nu.Hon tröstar och håller på med lillebror, inte hela tiden men det är kul att se.
Sedan måste jag bara dela med mig. I morse så såg jag för första gången hur Moa visade Leo hur man städade bort kuddarna. Hon tog hans han i sin och de hjälptes åt att lägga tillbaka dem på rätt plats. Jag blev så rörd för det var så länge sedan som jag har fått göra så med henne själv då hon vill göra allt själv och på sitt sätt.
Känner mig nu väldigt glad och det känns så rätt att vara förälder
/Gun
Visst är det underbart att se när syskonen hjälper och tar hand om varandra!