lenita skrev: försöker ha med dem i sysslorna så gott det går...
Hej!
Jag tror du måste lägga om fokus!
Du ska inte ha med dem i sysslorna så gott det går, du ska ha med dem därför att du klarar dig sämre utan dem. Och det måste du tro på såpass mycket att du verkligen förmedlar det till dem!
Är du med på vad jag menar?
Ni ska arbeta tilsammans, och det är viktiga grejer.
De är fortfarande så små att lite teater inte blir genomskådat!
Du kan spela hjälplös, du kaaan inte utan dem, du veeet inte hur man gör, hjääälp..
Sjabbla till det så att det inte går att missa. Lägg besticken i ugnen t.ex.
Få dem att visa dig var och hur man gör.
Få dem att känna att de är vikiga och behövda.
Om deras bråk blir fysiskt så måste de krama varandra, med din hjälp om det behövs! En kram är viktig och släpper på spänningarna. I förskolor där barn får massera varandra minskar ju våldet, däför att den man rör vid är det svårt att slå.
Jag tror den enkla lösningen är social delaktighet. Och har ni redan det, så fyll på med mer! Det brukar lösa det mesta. Fyraåringen kan få ett schema på kylskåpet med ritade uppgifter. Då kan hon också ansvara för att få med lillebror på uppgifterna!
Sätt igång det här som en kur. Bestäm en vecka till att börja med, fokusera ordentligt på att verkligen behöva dem, och att stoppa varje bråk med en kram. Rita ett schema med fyraåringen och förklara gärna att "nu är du ju så stor att du kan få ansvara för tvätten/disken/dukningen". tro på hennes förmåga och var inte där och "hjälp till" eller lägg dig i vad hon gör.
När Felix var fyra tvättade han köksfönstren varje fredag. Han var så enormt nogrann och gjorde verkligen sitt bästa, och det var bara att låta bli att som vuxen se alla ränderna..
För vad gör det? Mina barns självkänsla stärks i.o.m att de behövs på riktigt och då kan jag leva med randiga fönster. Stör nån annan sig på det så är det varsågod att putsa själv!
Eftersom du är här, så har du säkert redan det här tänket, så du behöver nog bara putsa upp det lite, det är så lätt att fastna i en tjat och gnäll-fälla.. det har vi nog alla provat nångång
Så kör en kur och om två veckor är ni på fötter igen! Alldeles säkert! Och sen är det bara att fortsätta!
Kram Blomman
