
Tack, Ida

Välkommen är du, twinmama och tack för dina varma ord
twinmama skrev:. Vi höll på och gav lite buff, solfjädrade, ramsade i en timma och 5 minuter innan det till sist blev tyst.
Tio minuter senare var det dags igen och jag höll på till fem över sju innan jag gav upp. Vid det laget var både tvillingbror och storebror i upplösningstillstånd.
Det här låter alldeles för rörigt i mina öron och för utdraget

Förlåt att jag säger det
Försök renodla. Inte fnatta mellan olika ingripanden i en timme och 5 minuter - det är verkligen inte meningen. Får ni inte kläm på buffningen så börja med solfjädern - inte med att ramsa, eftersom ni desarmerar ramsan genom att gå in (igen) efteråt.
Jag skulle solfjädra barnet vd läggningen så pass länge, rejält och statiskt som krävdes för att hon skulle bli tyst förstås men också alldeles sömntung i kroppen och nästan sov. Och sedan gå ut med ramsan som skulle vara mycket hög och saklig och glad och sätta definnitiv punkt på slutet efter 4-6-8 verser. Och sedan låta henne reagera i fred efteråt, utan att springa in det minsta igen (och inte heller ramsa igen och igen utan avvakta. Det är inte förbjudet att reagera. Tvärtom. Det är nödvändigt.)
Och sedan skicka med henne en fin, glad och mjuk bekräftelse när hon till slut gick "ner" och bestämde sig för att sova så gott. Och gick hon då igång på den, fick hon göra det - tills hon gick "ner" igen, då jag skulle bekräfta igen. Men INTE gå in mer den omgången.
Osv, men detta gäller fortfarande bara precis nu - i kris - för hon KAN ju, bevisligen, somna om själv. Så bekräftelseramsan ska utgå inom en natt eller två och dras ihop med själva ramsan som hon då ska tystna under, om ni förmedlar den rätt (kommunikation).
Solfjädra igen skulle jag inte göra förrän hon hade sovit ett varv och möjligen vaknade med att skrika. Och då mycket kortare än första gången. Och inte gå in mera sedan den omgången. Utan ramsa och bekräfta, enligt ovan. Punkt.
Att "både tvillingbror och storebror var i upplösningstillstånd" är inte bra alls. Det visar att också de känner av din / er oförmåga här att bevaka lillasysters intressen som är att sova lugnt, fri från sin oro för vargen. De vill helt enkelt inte ha vargen därinne, och kan inte ni jaga bort ens era egna orosvargar tror de att de måste jaga bort åtminstone hennes. Annars skulle de ö h t inte vakna av henne, än mindre hamna i upplösningstillstånd.
Så de måste också övertygas, precis som den lilla
Enklaste lösningen tills hon sover som folk vore ju faktiskt annars - tycker jag - att ha henne i vagn och fullborda kuren vagnandes. Kanske skulle ni mycket lättare få kläm på den tekniken än ni har på att buffa. (Se Verktygslådan där vagningen står beskriven till teknik och syfte.)
Många skaffar sig en billig begagnad sovvänlig liggvagn att ha inomhus för just effektivt vagnande under kuren. Så fort nätterna - via ramsan

- sitter flyttar man sedan bara över barnet och slänger ur sig en ramsa vid behov, som då verkligen också ska ta. Med mindre får man inte nöja sig. Också ramsan måste övas upp till fulländning.
Vanligaste misstaget är att folk gör den alldeles för låg. Barnet hör inte. Försiktig, eller än värre ynkande, når den inte fram.
Tro inte att kuren inte fungerar på vissa barn - minns att den bygger på det faktum att alla människor både behöver och VILL sova på nätterna. Gud la mörker över jorden och både människor och djur gick till vila; sådan var tanken, och sådan är - borde vara - praktiken
Men barn är olika, som du ju märker varje dag, och det handlingens svar som fungerar alldeles utmärkt på ena ungen, som känner sig både förstådd och övertygad (och reagerar med vederbörlig lättnad) kanske inte alls räcker eller duger för andra lilla ungen, som behöver en annan sorts, för DET barnet tillfredsställande svar. Man får helt enkelt inte ge sig förrän man funnit det svaret och lyckats förmedla det på ett för BARNET nöjaktigt sätt.
Därför är nyckeln i Sova hela natten-kuren att verkligen lära sig lyssna - kommunicera - så att just DET barnet känner sig förstått och därmed kan låta sig övertygas intill lättnadens sköna befrielse
