Se där. Tack Filip! Jag som trodde det hade med godis till rovfåglarna att göra, haha!
Heja Jenny!

Du är verkligen syyypeduktig och jag är impad.
Och ja, det är lite pyssel innan man åker ivåg med två blöjbarn varav ett mitt i trotsåldern och två aningens äldre, haha!
Ju mindre barn desto mer skrymmande packning, har ni tänkt på det? Vagn, resesäng, blöjförråd, fler ombyten...
Nu är jag ju listornas drottning (ja, jag har en del positioner i jungfrun

) och jag är sambo med pack-kungen (han har jobbat på flyttfirma i sin ungdoms dagar och en måne i stenbocken på det) så det brukar rulla på rätt bra.
Och med tre uppsättningar överraskningspåsar, packad matsäck och CD-spelaren laddad med Nordman, Jojje Wadenius och Astrid Lindgren-sånger så har resorna flutit på utan större gupp trots att både jag och darlingen suttit i fram (vi har inte lyckats få tag i någon som vill montera bort air bagen bredvid förarsätet). Jander har varit bebis-ansvarig och Nike gjuta-olja-påtrotsålders-Milo-ansvarig med den äran.
Nella och Milos middagsvilor har blivit lite hur som helst under resan men de har klarat det anmärkningsvärt bra ändå. Nella tyckte det var alldeles för spännande att vara på Kolmården för att sova sina 1,5. En halvtimme fick räcka tydligen, haha! Men hon har fixat det ändå med små fem-minutare på eftermiddagen.
Förutom alla underliga djur på Kolmården har vi haft en week end i Stockholm för att hinna träffa våra fd grannar i Bromma och Älvsjö och titta på en pinfärsk bebis och diverse nya/nyrenoverade bostäder.
Det är en underlig upplevelse hur de vars liv man tidigare delat på daglig babsis tickar på utan att man själv är delaktig längre.
Janders high light var safarin, Nikes delfinshowen, Milos linbanan på Kolmården och Nellas tunnelbanan i Stockholm.
Som sagt; Borta bra men hemma bäst.
Nu landar vi ett tag innan det blir Norrlandsturné. Vi åker upp till darlingens farmor Vida uppe i Lycksele där vi firar Nellas ett-årsdag! Tänk att vår lilla bebis har blivit stora damen redan.

Swisch!
Kram Jannika