Sigge somnar på 1 minut och vi andra går ut i trädgården, grillar och äter en härlig midsommarmiddag.
Fest kvällen lång och Emil var på topp och festade som aldrig förr. När vi skulle fara hem vid halv tolv på natten bröt Emil ihop, tårarna rann över hans vackra ansikte. Samtidigt hulkar han fram: - Tittis, inte glömma Tittis.
Söta storebror kunde ju inte tänka sig att åka hem utan sin lillebror och inte kunde han riktigt lita på att vi ömma föräldrar skulle komma ihåg att ta med honom heller. Emil lugnade sig när vi hämtat Sigge och fört in honom i bilen, flocken var samlad och då kunde vi fara hemåt.
Kram Susan
