För några veckor sedan busade som vanligt mina gossar omkring och sprang fram och tillbaka i korridoren och gjorde "springkramar" De hade vansinnigt roligt bägge två och såg ut att vara väldigt svettiga.
Mormor som var här på besök sa till lillkillen något liknande: "Oj, vad ni springer, skall du inte vila lite en stund?" Varpå lillkillen glatt lägger sig på mage med kinden mot golvet och säger mmmm och kilar snabbt vidare i leken.
(Vår ramsa till dagsvilarna är: "Du skall bara vila lite") Snacka om att vara inbiten på ramsan, men ändå förstå att det inte riktigt gällde då, utan att man fick busa vidare
