jag har en underbar dotter som precis idag fyller fyra månader. Hon är standardmodellad från start och är sedan två månader på detta schema:
07 morgon, mat (flaska, slutade amma för en vecka sen)
0830-1030 sova
1030-1230 mat etc, passiv social delaktighet
1230-1430 sova
1430-1630 mat etc
1630- sova 20 el 45 min beroende på hur tidigare lurar varit
ca 17 mat, soc delakt, bad etc
1930 godnatt
Allt går jättebra, det är lite strul med dagslurarna men de har blivit bättre på sistone - förutom vid ett tillfälle! Eftersom jag jobbar hemifrån när Frida sover sin första lur så lägger jag alltid sådant som ska uträttas i Stora Världen till hennes middagslur; möten, luncher, ärenden. Och hon sover alltid jättedåligt då, vaknar efter ca 30 min och är sen väldigt svår att sova om. Hon ligger då i sin "utevagn" oftast på sidan eftersom larmet inte fungerar i rörelse. Hon somnar oftast i rörelse eftersom jag oftast är på språng nånstans, sen som vanligt. När hon sen vaknar så brukar jag vagna henne, alltså stillastående och slutar/skakar när hon tystnar, men ibland har jag inte tid att vänta utan får röra mig igen. Oftast är hon vaken och olycklig i 45 min/en timme innan hon somnar en kort stund igen.
Rutinerna ger friheten, är ju en av Anna Wahlgrens deviser. Och jag kan bara hålla med, alltid annars... Men dessa lurar funkar inte som det är just nu, utan resulterar i svettiga misslyckade och ibland avbrutna aktiviteter för mig och dålig sömn för henne. Och JA, vi är ute i stora världen - på tjutande tunnelbanor, skramliga restauranger, pratiga möten. Men så ser min/flockens verklighet ut och detta måste ju funka så det måste hon ju vänja sig vid. Eller är jag för hård?
Har någon varit med om detta och fått fason på problemet? Ska jag ge en "kur" mitt på T-centralen i tre dagar tills hon blir helt immun mot oljud eller? 8)