Skrikande 14 månaders sötnos!

[maernsp]

Hejsan allihopa

Vet inte om det här inlägget hör hemma här, man ska väl egentligen inte "fostra" nån som är såhär liten, men jag vet inte var jag ska skriva min fundering.

Signe är nu 14 mån o har utvecklat ett enormt temperament. Min fundering är nu hur jag ska hantera det här. Hon skriker rakt ut när hon inte får som hon vill o om nåt går henne emot. Det är såna här skrik som skär i öronen o jag vet inte hur jag ska bemöta det här. Uppfostran är det väl inte tal om, men jag försöker att säga shhh, men det kanske är fult gjort?!?! Vissa saker kan hon ju inte få bestämma bara för att hon skriker såhär, tex så får hon inte ta leksaker av storebror o då blir hon jättearg o skriker o dessutom har hon börjat slå honom oxå. Hur ska jag hantera det här?

Hör kanske inte till saken, men hon har varit riktigt sjuk för tre veckor sen i en ovanlig sjukdom som heter Kawasaki. Hon kom helt ur lag efter det o är fortfarande jättesvår att lägga, minst 10 min gråt innan hon somnar. Antar att det är en reaktion på allt som hänt, hon är tex jätterädd för alla inom sjukvården o vi måste tyvärr fortfarande utsätta henne för prover o ultraljud av hjärtat. Kan de här problemen med läggningarna ha att göra med att hon är rädd att nån ska komma o sticka henne, tex? Vi har fått tillbaka henne i rutinerna nu, men hon har inte riktigt landat i rutinerna själv, känns det som. Hon har oxå problem med dagsömnen, i förrgår sov hon tex 20 min o därefter var det gråt. Vi gjorde inget, ramsade bara, men det är ingen rolig situation när hon är så himla ledsen i över en timme till liksom. Hon ska ju sova 1,5h egentligen... Fast ändå är hon inte trött o gnällig på em, hur det nu är möjligt, även fast hon sover så lite på dan.

Tips o trix emottages tacksamt!
MVH

[annawahlgren]

Ja, skippa "schhh" tycker jag. Det gör väl ingen människa glad. Även fast jag vet att det är på modet nu att hyscha små barn, tycker jag det är fullkomligt befängt. De måste ju få lov att uttrycka sig Ska det hyschas, kan man lika gärna tejpa ihop munnen på dem

Sedan är det en annan sak att man inte alltid behöver, eller ska, lyssna på det där gapandet. Man får stänga öronen. Låta bli att lägga sig i, inklusive att titta på barnet, fortsätta med sitt och vänta på bättre tider. De kommer. Lilla barnet behöver lära sig att skrikandet och gapandet inte leder till något annat än så att säga personligt skrikande och gapande. Ingen skriker tillbaks, lägger sig i, bryr sig. Folk väntar fromt på andra, effektivare och trevligare uttryckssätt, sådana som möjliggör kommunikation.

I värsta fall, om man bara inte orkar höra och inte lyckas stänga öronen på ett oförtrutet neutralt vis, får man tillämpa tvättstjälpningsmodellen: man tar liksom en passant barnet i hampan och stjälper ner gapetratten i sängen en stund, som en annan hög tvätt, utan förebråelser givetvis och utan kommentarer. Tvätthögen kan åtföljas av trevlig leksak och / eller ätbar muta. Sedan går man därifrån, stänger dörren och vilar såväl öron som nerver. När man känner sig mogen undrar man fromt: "Är du färdig nu? Vill du komma nu?" och tar barnets tystnad som ett ja, eller också frågar man inte ens utan hämtar bara lilla barnet, lämpligen till något litet arbete, som absolut måste göras (tillsammans). "Nu har vi ett JOBB att göra!" Och ser ut som om det regnar, vilket det ju också gör lugnt och fint i och med att både barnet och man själv är lugna och fina (igen).

Stjälpa tvätt kan man göra så ofta som det krävs, tills lilla polletten trillar ner: ska det kommuniceras, ska det inte skrikas. Skrika får man gärna göra, men ingen (annan) behöver höra på. Och det kan man förstås kalla fostran, men jag kallar det snarare enkel och banal ledning.

Tyck inte synd om henne, det gör heller ingen människa glad - även om hon har haft det jobbigt (vem har inte det ibland?). Satsa i stället på extra mycket skojande och busande inför läggningen, både natt och dag. Vi vill inte att hon själv ska tro att det är synd om henne. Vilket det ju strängt taget inte är alls

Och även om så vore, är det inte ynkande medlidande hon behöver utan 1) social delaktighet (att BEHÖVAS), 2) skratt

[tomtenärfartillallabarnen]

Ska det hyschas, kan man lika gärna tejpa ihop munnen på dem

Offtopic, men var det nån fler än jag som satte morgonkaffet i halsen i morse då de på nyheterna berättade om dagispersonalen i Lund som tejpat för munnen på ett skrikigt barn
Fört hade han använt skrivbordstejp, men när ungen slet bort tejpen och fortsatt skrika (konstigt, den första tejpningen borde ju ha lugnat honom ) så hade han hämtat kraftigare tejp och utfört uppdraget på ett varaktigare sätt.

[maernsp]

Hej hej!

Ja, det här shhh känns inte speciellt kul o det har ingen som helst effekt heller, men det låter iallafall trevligare än storebrors skrik TYYYYYYST! som han får för sig att ropa ibland när han inte tycker att skrik passar sig. Andra gånger är han den som börjar att skrika o hon svarar ju med samma mynt förstås, överlycklig över att nån kommunicerar på samma sätt. Storebror är ju 3,5 o mitt i sitt allra mest charmerande trotsliv så det är inte så lätt att stävja dem båda när de har dragit igång. Shh:andet har mer funktionen, eller snarare önskan, att tysta ner situationen o ge Wille ett snällare uttryck att använda sig av när Signe skriker o han inte tycker att det passar, om ni förstår.

Jag ska sluta att lyssna på det här skrikandet helt enkelt, det som kan bli lite svårt är ju när storebror drar igång henne liksom. För då blir det ju ett ok sätt att kommunicera eftersom han gör det, om du förstår. Har försökt att förklara för honom att han ju brukar få ont i öronen när någon skriker, o att det ju är hans uppgift att lära henne att prata riktigt o då kan man ju inte skrika, men han är väl egentligen lite liten för att helt hänga med i såna här utlägg. Hur bemöter jag storebror på ett sätt som han förstår?

Har kommit igång bra med sociala delaktigheten nu, känns det som. Hon har ju precis börjat gå stadigt igen efter sjukdomen så nu är hon med o dukar bordet, startar diskmaskin o tvättmaskin o hänger tvätt, stänger dörrar osv. Buset måste vi helt enkelt förlänga o hålla på med längre, vi ska nog inte nöja oss med ett lite skratt utan hon ska skratta mer...

Tack för svar! O du, tomtenärfartillallabarnen, HELT OTROLIGT hur folk tänker?!?! Hoppas att du inte trodde att det var min tanke?!?!

MVH

[TorsMamma]

Hej, jag vill slå ett slag för syskon krönikan om du inte har läst den, samt läsa på extra i syskon kapitlet i BB. Jag vet att AW skrivit någonstans att kan man inte leka med leksaken tillsammans får INGEN leka med den.

tex så får hon inte ta leksaker av storebror o då blir hon jättearg o skriker o dessutom har hon börjat slå honom oxå. Hur ska jag hantera det här?

Här gäller sammarbete och lite mera social delaktighet tror jag, lite mera "vi" tänk och flocken.

http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... 008-syskon

[annawahlgren]

... var det nån fler än jag som satte morgonkaffet i halsen i morse då de på nyheterna berättade om dagispersonalen i Lund som tejpat för munnen på ett skrikigt barn

Jag gjorde det nu

Borde ju inte bli förvånad (fortfarande), men det här är bara FÖR MYCKET

Stäm dom jävlarna. Ren kvalificerad misshandel. Ett nytt Guantanamo, fast i Lund

Ursäkta

[tomtenärfartillallabarnen]

O du, tomtenärfartillallabarnen, HELT OTROLIGT hur folk tänker?!?! Hoppas att du inte trodde att det var min tanke?!?!

Åh nej, coola norrlänningar skulle inte tappa besinningen på det viset, och inte nån förälder över huvud taget som är vid sina sinnens fulla bruk heller.
Två grejer angående Guantanamo-Lund som man funderar över:

Hur lyckas Lunds kommun rekrytera ett sånt toppmiffo till att sköta barn?

Vad tänkte han när han utbildade sig och sökte jobb som barnskötare? Trodde han i sin enfald att alla barn alltid är tysta och snälla?

Cheeeezus!