En fråga om förtrots - 22 månader - stilla gråt till gonatt

[AnnaK]

Hej,
Jag har läst en hel del om förtrotsen här på forumet och inser rätt snabbt att det är därför min lilla Wilma, 22 månader, helt plötsligt blivit blyg, smårädd, gråtig och vääääldigt mammaklängig de senaste veckorna (tänk vad man kan glömma trots att man varit med om det förr ). Det mesta känns ändå under kontroll och vi kör på med social delaktighet, aktiviteter och coola "mamma/pappa är som vanligt"-attityden. 8) Jag läste på den klistrade tråden om förtrotsbarnet som levde runt vid läggning och hur man skulle göra där. Gäller samma sak om den lilla människan "bara" blir olycklig och gråter stilla så fort läggning kommer på tal? Lillan blir så ledsen, alltså inte arg, utan fäller stora tårar när skrattet till gonattet ska ta vid. Hon lägger sig snällt i sängen men gråter hela tiden när vi lägger ner, somnar sen tyst och snällt. Vi är som vanligt men det blir rätt mycket pannkaka av bus och skoj innan läggning för hon börjar gråta så fort vi försöker ha skoj. Det känns inte bra att lägga ett ledset barn i sängen, är rädd att hon kopplar sängen till något otryggt då. Verkar vi ge rätt svar på hennes frågor
/AnnaK

[Sagalinda]

Hej AnnaK!

Va bra att hon i alla fall somnar fort och inte leker rövare halva natten

Ja den där förtrotsen tar sig uttryck på många sätt, en del lite jobbigare än andra. Och visst är det så, att det alltid krävs lite mer av allt för att hantera ett ledset barn än ett argt barn. Mammahjärtat brister ju nästan!

I ert fall tycker jag ni verkar ha siktet helt rätt inställt. Ni kör på som vanligt utan att på något vis tycka synd (vilket bara skulle bekräfta hennes olika farhågor). Det jag funderar på är skrattet till gonattet. Är det möjligt att ändra lite på det? Om hon genast börjar gråta då ni ska busa är det ju ingen vits. Kunde ni göra något annat som hon tycker är roligt, utan att ni för den sakens skull måste framkalla stora skrattsalvor (vilket kan vara svårt i förtrotsen, ja)? Läsa en saga i soffan? Leka lite med någon rolig leksak som ni inte annars låter stå framme? Teckna tillsammans? Kolla på en DVD?

Sedan är jag väldigt mycket för peptalk. Detta fungerar inte på alla så där får man gå på känsla. Min Saga har alltid varit tidig med talet, så om det är något hon varit ledsen över har jag ofta kunnat prata henne till rätta. Ett exempel är hennes trotsuppvak mitt i nätterna, då hon bara skriker rakt ut och sedan slutligen kommer på att hon måste kissa. SÅ här kan det låta:

" Saga, på natten skriker man inte. På natten sover man. Om du vaknar inatt och är kissnödig ropar du "Jag måste kissa!" DÅ kommer mamma eller pappa. Vi kommer inte om du bara skriker. Då vet vi inte vad du menar. Du måste säga. Så, hur ska du göra om du vaknar och är kissnödig? "

Varpå vi övar. Hon ropar snällt att hon måste kissa och jag berömmer för den rätt utförda prestationen. Det fungerar jättebra med dylika peptalk i vår familj. När hon var i tvåårsåldern övade vi mycket på att ligga ned lugnt och stilla och blunda istället för att härja och skrika. Då var det dagslurarna som fnurrat till sig.

Så mitt råd är att byta strategi med skrattet till gonattet, köra lite peptalk med roliga övningar på hur man ligger ned o blundar, och i övrigt köra på som ni gjort. Hur låter det?

Kram!

[AnnaK]

Hej! Tack för bra idéer! Jag har försökt att fokusera gonattskrattet till mys istället nu när det är lite svajigt och då vi tittar t ex på Pippi (som är en storfavorit). Men när Pippi är slut och eftertexten börjar komma då börjar underläppen darra och hon säger med gråt i rösten "mera Pippi, mera pippi". När jag då säger att "nej, nu har Pippi gått och lagt sig och nu är det dags att sova i mysiga sängen" så är gråten där igen. Jag kan få henne att slappna av och vara nöjd precis innan läggning men så fort hon fattar att det är natt på gång så kommer tårarna och hon vill inte göra någonting, inget är kul. Men jag kör på och är glad som vanligt, förhoppningsvis så lugnar det sig snart. Det har ju inte blivit värre i alla fall utan hållit sig ganska konstant nu i ett antal veckor. Pepptalk vet jag inte riktigt om det funkar på min lilla tjej, men man kan ju alltid testa så klart. Jag får fundera på hur man gör det bra...har du några konkreta förslag kanske?
Tack! Kram,
AnnaK

[Sagalinda]

Hmm, menar du konkreta förslag på peptalk i just ER situation? Det är lite svårt eftersom jag inte vet hur pass verbal din tös är. Det får inte bli för mycket svammel heller, det ska vara klart och tydligt. Gärna samma visa många gånger (typ man kissar inte i sängen man kissar på pottan x 5)

Har du fått någon förklaring på varför hon gråter? Går det att fråga henne rakt ut varför hon gråter? Sängen är ju så skön och mysig att man bara vill skratta då man ska få ligga ner i den och sova! Jag brukar också köra mycket med "mamma gråter inte, pappa gråter inte, syster gråter inte - kan du komma på fler???" Varpå hon börjar räkna upp en massa folk och fä och dockor och saker som inte gråter då de ska sova, och så skrattar man åt att alla dessa är så glada då de ska få sova och det ska ju tösen också få göra! Så bra! Och så skrattar man lite till.

Som sagt, detta varar inte för evigt men roligt är det ju inte...