Är det SÅ man gör tänkte jag!!!!Så kom nyss en sån där period när det kinkas vid nattning. Händer väl alla antar jag. Och jag tar det lugnt med det.... Det är ljust på kvällarna och det vill inte sovas när det är dags. Jag gör som vanligt: håller fast på att han ska lugnas i sängen, sitter utanför dörren och pratar för mig själv, ropar nån slags "ramsa" osv. Men så kom det för mig!!!!
Jag ska så klart BUFFA! Sagt och gjort. In med fart och fläng och lade ner sonen på magen och satte igång med att buffa! Gråten förvandlades på sju röda till: SKRATT! Ungen kved av skratt i sängen. Tittade förvånat och roat på mamma och skrattade vidare. 
Gissa vem som inte kunde hålla sig för skratt? 
Så mycket lugnare blev han ju inte, men Skrattet till Godnattet fick vi iallafall! Eftersom att jag nu var en riktig AW-mamma övergick jag till SOLFJÄDERN som nästan var ny den också. (Tidigare har jag kallat det en lugnande hand...) Och se: Nu slappnade den skrattande kroppen av och sömnen kom rätt fort när jag väl hade lämnat honom ifred nybuffad och allt!
Såååå många erfarenheter rikare! Jag är en BUFFARE!
