Hej!
Idag var jag och flickorna ute i trädgården och rensade land, och Ida, 2 år ramlar och slår i kinden i kanten på sandlådan.
Eländes elände,

ledsen blev hon och grät så det skvalade i famnen min.
Plötsligt mellan hulkningarna kommer det "-Inte... jöja... så mot LILLE IDA!!!

Inte slå -pussa istället nu!!!" Och så lägger hon lilla munnen mot sandlådan och sandlådan pussar henne verkligen tillbaks

och snyftningarna avtar.
Saker lever verkligen!
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.