Nancy:
Vad bra att du reflekterade över mitt förfärliga angrepp mot en yrkeskår jag inte alls tycker är dålig. Jag skäms, det var inte menat så
Jag tycker det är bra att det finns de som älskar barn, och gärna tar hand om andras också, men jag är väl inte helt överens med alla synsätt som försigår på dagis(förskola)
Tex detta med att inte följa upp ett dåligt beteende, med ett gott..
Det är så mycket fördömande av barnen som personer, och inte deras handling.
Jag har jobbat på dagis mest som springvik, för ett antal år sedan,
redan då var jag ju fast i barnabokstänket..och att sen se hur barnen liksom blir förkastade av personalen om de inte varit "snälla", och ingen lär/visar hur de ska bete sig istället...(detta kommer jag att ta upp med personalen, den dag de faktiskt ska på dagis, och komma med önskemål om hur de följer upp ett dåligt uppförande)
Men jag vill inte racka ner på en hel yrkeskår bara för att de inte delar mitt synsätt. Det var min ilska som talade
Jag förstår inte varför det är legallt att lägga sig i mitt liv heller, jag lägger mig inte i andras liv.
Jag fördömer inte min svärmors val tex, hon satte sina barn hos dagmamma när de var typ 8 månader, jag skulle kunna ge någon syrlig kommentar om det, om jag ville, men jag låter bli.
Min Bvc kontakt känner svärmor, vem vet

, om hon bett bvc försöka prata med mig om saken
Men så kan väl ingen svärmor göra, får man hoppas, det är ju att gå lite för långt...
Eller så tror dom att mitt liv är så jobbigt med tvillingar och 1 åringen, att de på något underligt sätt tänker på mitt bästa...
Fast svärmors motivering är ju att det är så bra för barn att umgås med andra barn...
Torpsara: jag kan mycket väl tänka mig att folk inte hackar på män som är hemma. De får väl en dunk i ryggen, och får höra att de är sååååå duktiga som är hemma och tar hand om sina egna barn.
Det får en mor aldrig höra
Svärmor sa så här: Det vore ju bra om nnn började på dagis, så han år träffa andra barn.
-Ja inte än, det får bli senare, det finns ingen anledning, när jag är hemma.
-Men det bästa är ju att börja så tidigt som möjligt, du vet med kompisar och så
-Men han är ju bara 1, han hr inte så stor nytta av kompisar ännu.
-Men nnn(kusinen) har ju börjat nu, och han trivs jättebra, och har fått så många kompisar.
-Ja men han är ju 3.5 år, det är ju inte riktigt samma sak..
-Men kanske till hösten då?
-Det blir nog knappast det här året sa jag (sur var jag

)
Bvc sa:
Och till hösten kanske det blir dax för dagis då
-hm, nja, kanske 1 dag i veckan då, på sin höjd, fast jag hade nog kanske tänkt vänta tills han är två i alla fall...sa jag.
Sen sa hon inte mer om det...
Men i alla fall. Har man ingen talan själv som förälder, ska man känna sig mer eller mindre tvingad att sätta på dagis fast man faktiskt är föräldraledig.
Jag vill ju ha vara med barnen, det var ju därför jag satte dem till världen.
nu har jag skrivit ett långt och svamligt inlägg, men det är lätt hänt
