Det var tyvärr länge sen jag var här och läste, faktiskt för att jag inte har behövt det (!) Alltså jag inser ju nu att jag har saknat er alla och alla klokheter man får läsa varje dag, men vi har inte behövt nån mer hjälp och därför har det inte blivit av att jag gått in här. Gick in idag för att kolla en grej och fastnade jättelänge
Så ni får nog se mer av mig här igen.Jag passar på att göra en liten uppdatering om nån nu funderat på hur det gått för oss. (Eller ni kanske har glömt oss? Näää klart ni inte har
)Iza är med och hjälper till med det mesta här hemma och när det ska diskas eller lagas mat så blir hon förbannad om hon inte får sitta på diskbänken och hjälpa till
och "knör" och gnyr tills man sätter upp henne. Sen att hon mest fixar med nåt bestick eller en nappflaska eller äter gurka ur salladsskålen tar jag inte så hårt på. Huvudsaken är ju att hon verkligen vill vara med, att hon känner att mamma inte klarar att laga mat utan henne Elvispen är en höjdare och hon tjuter förtjust "önnönnönn" när vi kör den.Hon sover liiite mer än vad som "behövs" men hon behöver det, och därför kör vi på det. Hon sover gott sina 12 timmar natt och en 2h lur mellan 12 och 14 på dagen. Möjligtvis blir den till 1½ timme framöver här, men än så länge behövs 2, helt klart.
Annars är hon mycket harmonisk och framåt och levnadsglad. Vi försöker bejaka hennes upptäckarlusta och anammar barnabokstänket med att inte hindra och aldrig ta en sak ifrån henne utan att ersätta med en annan. Vi får ofta höra att hon verkar ha sånt gott självförtroende och det har hon verkligen! Hon är för övrigt helt besatt av "tissar" och jagar och klappar stackars katten här hemma (Vi har dagliga lektioner i hur man klappar fint
) och "läser" sina (f.d mina) kattböcker sisådär en 10-15 gånger/dag. Det sista hon säger innan hon somnar och det första hon säger när hon vaknar är "tisse" Låter hon inte härlig!?
PS: Jag postar det under Om våra Barnaboksbarn, eftersom det mest kom att handla om Izabelle.
