Senaste tiden har vår frågvisa 4.5 åring funderat över alla farliga saker som kan hända. Typ 1000 gånger om dagen har vi gått igenom allt från "vad händer om man får diskmedel i ögat" till "vad händer om man äter glas". Saker har ältats och blötts i det evinnerliga och förklaringar som har testat våra kunskaper ordentligt.
Så idag när Astrid kommer och frågar "vad händer om man stoppar ett finger i kontakten" så reagerar jag inte särskilt. Jag berättar och förklarar vad som händer och allt om el jag kan komma på. Hon frågar vidare med gråten i rösten och är märkbart orolig. Inte heller det är så konstigt då hon ibland kan måla upp enorma scenarion för sig själv. Strax blir dock oron dock mer än konstig och hon frågar gråtandes vidare. Jag tar ehne i famnen och frågar om hon är orolig för Charlie
Då vi precis var påväg ut så fortsätter vi. Jag funderar men blir egentligen inte så orolig. I min värld så kan det inte vara farligt då vi har jordfelsbrytare och den har inte ens reagerat. Ringer dock maken och han tycker jag ska ringa sjukvårdsupplysningen. Där blir svaret kort "åk direkt in".
På akuten blir vi direkt omhändertagna och EKG och prover tas. Får mig förklarat att jordfelsbrytare är verkligen ingen garanti och att detta kan vara mycket farligt. Hjärtat kan påverkas och det kan orsaka inre brännskador. Det kan bli störningar i elektrolyterna i blodet (eller nåt sånt
Har flera gånger försökt reda ut vad som kan ha hänt och versionerna varierar och hon säger mest "jag kommer inte ihåg, jag vet inte om jag har stoppat in fingrarna i kontakten". Blir oerhört tydligt just att 4-5 åringar är mycket rediga - och ändå inte. (Som AW beskriver i BB med de tre dödssynderna att veta är en sak och att just de ska göra det är en annan).
Vi har mycket mysiga timmar på akuten och försöker prata med henne om det för att kunna kartlägga om det är fel på någon kontakt eller annat föremål. Hon vet ju fortfarande inte om det har hänt men efter en tid kommer hon fram till att "om fingret nu hade varit i en kontakt, vilket hon inte kom ihåg, så var det i den under gardinen, i översta hålet längst till vänster. I så fall var det nog också ringfingret på vänster hand. Det är en orolig stund men denna lilla människa värmer mitt hjärta och får mig att skratta med sin litenhet och samtidigt klokhet.
Nu sover den lilla ljuvliga raringen på soffan och ska stå under bevakning ett tag. Sitter fortfarande med en liten klump i magen men samtidigt med ett leende. Denna vilda raring som går under namnet Duracellkaninen här hemma... När vi kom hem så frågade maken "är hon fulladdad nu då"
Så, en varning till er som tror att man är safe med jordfelsbrytare.
Nu ska jag pussa på henne lite extra.
Kram
Susanne