Arbetande mamma (& pappa) - hur klarar ni Livet?

[Kristin]

Hej!

Läste idag på aftonbladet.se att de skall börja med en artikelserie om "Sega Mammor", dvs mammor som (heltids)arbetar OCH har barn. Jag måste säga att jag blev lite skraj när jag läste om "hur det kan bli" efter föräldrarledigeheten och båda föräldrarna går tillbaka till yrkeslivet. Vågar man skaffa fler än ett barn utan att riskera att må "DÅLIGT"?????? Det är DEN vinklingen de har i artiklarna.

Det är ju en sak nu då man är hemma på heltid. Jag hinner med både plutt, lite städ och tvätt (har ju en liten annorlunda situation just nu då vi bor i Tokyo på 45 kvadratmeter, inga direkta kokmöjligheter och vi får t o m städat en gång i veckan...). Hushållsarbetet är ju just nu inte direkt ansträngande...

Jag har ofta tänkt på att OM man skulle jobba heltid när föräldrarledigheten är slut så får man ju bara ca 2 h med plutten mån-fre och det känns inte bra ALLS . Vad är det för liv? Skaffar barn och se det 2 h per dag??? Oftast arbetar ju en förälder (=mamman) mindre och det är vår tanke också. Jag VET ju inte än hur jag kommer att känna det (skall börja i augusti efter 1 år hemma), men "på pappret" ser det inte bra ut med 2 h samvaro per dag. Vad får man då; en måltid och sedan är nattningsproceduren igång....

Hur är det för er som jobbar och har barnen på dagis/dagmamma eller ni som har 2 el flera barn som varit hemma och gått tillbaka till jobbet och hem igen (eh...förstår ni )?

Vad tycker ni man skall tänka på?

HUR FÅR NI LIVET ATT FUNGERA UTAN ATT MÅ "DÅLIGT"?????????

Jag vill inte vara olycklig under "småbarnsåren" (som snarare verkar vara en regel än ett undantag...Alla klagar ju så fasligt: inga pengar, ingen tid, inget sex....)

Jag blev som sagt var rätt skrämd.....

Kram
En orolig snart yrkesarbetande mamma

[Jennie]

Hej!

Ja, du... man får pussla...

Jag har ett arbete där man behövs dygnet runt så för oss har det gått att pussla en hel del under åren. Jag jobbar nu faktiskt halvtid fast lilleman inte går på dagis än. Maken eller barnens mormor är här då. Jag har under årens lopp både pluggat, arbetat deltid och heltid men det har ändå inte blivit fulla veckor för vår äldsta kille. Han börjar nu förskoleklass i höst och det känns skönt att vi har fått så mkt tid tillsammans under hans barnaår. Den tiden kommer aldrig igen

Tanken till hösten är att lilleman skall börja på dagis. Jag skall arbeta heltid men maken skall vara föräldraledig 1 dag/vecka och pga mina arbetstider kommer jag också att få för det mesta 1dag/veckan med lilleman. Så han kommer att gå pa dagis ca 3 dagar i veckan. Ibland långa dagar, ibland bara några timmar.

Vi trodde aldrig att vi skulle klara av det här halvåret ekonomsikt när jag bara har arbetat halvtid men på något sätt så har det gått ihop, mest för att vi verkligen ville att han skulle få vara hemma ½ år längre än vad vi hade räknat med från början (och vi kommer t o m iväg på semester) men vi har ju nallat lite från sparade pengar...

Detta är ju ett väldigt svårt dilemma för många. Vi i vårat samhälle ställer ju höga krav på tillvaron och borde ju verkligen prioritera barnen under den tiden det går, men alla har ju inte den ekonomiska möjligheten så då får man göra det bästa av situationen och umgås med hög kvalitet när man kan

Ja, det var mina erfarenheter

[Freddie]

Jag undrar samma sak. Fattar inte hur. Har en tvååring som går hos dagmamma och har under ett par månader jobbat heltid men gick ner till 80% för ett par månader sedan. Är gravid och ska bara jobba ett par månader till och sedan vara hemma igen och det känns så skönt. Det har varit jätte kämpigt tycker jag. Mycket sjukdommar och pusslande. Hade vi inte haft farmor i närheten och tillgänglig (pensionär) vet jag inte hur vi hade gjort. Tror deffinitivt inte att det funkar att heltidsarbeta båda två. Vi diskuterar att jobba 80% båda två sedan när nästa blivit större. Vi får leva snålare helt enkelt och har skaffat oss billigare boende. Men det har varit en jätte omställning att efter barnledighet gå tillbaka och arbeta, vilket i sig var jätte kul men samtidigt medföljde en hel del ångest och prestations krav. Både hemmifrån och på arbetet, var/är aldrig tillräkligt mycket någonstans. Hur ska det inte bli med två?
Som sagt, längtar hem nu igen (kanske är det lite hormoner oxå ) till barnen och hemmet. Men har oxå ångest om vad som ska hända med "mig och min karriär".

[johanna]

Ja du...hur gör man??!

När vi fick Patricia för 7 år sedan jobbade både jag och maken heltid mellan 7-16. Jag var hemma med henne i tio månader, sen var maken hemma i två månader. Jag hade tidigt ansökt om dagmamma (som jag även känner privat, vi bor på ett litet ställe) där hon fick plats när hon var ett år. Och jag ska säga att jag ALDRIG haft dåligt damvete för att jag "lämnade bort" henne så tidigt, men det beror VÄLDIGT mycket på att jag redan kände dagmamman och att hon är världens bästa med barn. Jag kunde lugnt gå och jobba och veta att hon hade det hur bra som helst och att dagmamman hade vett att njuta av henne lika mycket som jag. När vi fick Nicolas (idag 5), var det samma sak, han började hos dagmamman när han var ett. Men hade inte dagmamma funnits som alternativ hade jag nog inte lämnat dom på dagis så tidigt, är inte speciellt imponerad av den modellen.
Jag jobbade heltid från första början, och har fortsatt med det. Däremot har maken bytt jobb, blivit egen företagare och jobbar i snitt 30 tim/v.
Så nu går Patricia i skolan och behöver fritids i snitt 10 tim/v och Nicolas är på dagis i snitt 17 tim/v. vilket jag tycker funkar bra. (Tyvärr har den snåla jä**a kommunen jag bor i dragit in på dagmammorna, MORR )
Visst var det lite slitigt när de var små, när bägge jobbade heltid men eftersom man visste hur bra dom hade det på dagarna så gick det bra. Jag kan gå så långt som att säga att jag utan tvekan skulle kunna låta mina barn flytta dit om jag var tvungen...såna människor finns det inte överallt!!

Nu vet jag ju att alla inte har sån tur som jag att träffa på rätt barnomsorg, för funkar inte barnomsorgen så är det INTE skoj att gå till jobbet kan jag lova. Men allt går, och småbarnstiden går så fort att man hinner glömma allt det där jobbiga med vinteroveraller och galonbyxor, sen middag, bolibompa och godnatt...Ungar överlever det mesta, och man blir för det mesta förlåten för allt...Så jag personligen har inte tvekat att gå från ett barn till två, dom har ju glädje av varann också! Man kan inte bara se allt i svart.
Lycka till!!

[johanna]

Glömde säga....

Det beror ju mycket på vilken inställning man har också.
OK, det blir mindre pengar, mindre sex och mindre tid, men det GÅR ÖVER.
Går man ner i tid på jobbet får man ju räkna med att det blir mindre pengar, men i gengäld har man ju mer tid med barnen. Sen sover väl ungarna nån gång också, så det FINNS tid för sex om man bara vill...

Man blir rätt duktig på att improvisera efter ett tag, både när det gäller tid, pengar och sex... Tycker inte du känna dig skrämd. Allt beror på vilken attityd du själv har.

[Kristin]

. Men har oxå ångest om vad som ska hända med "mig och min karriär".

Jag känner samma sak. Jag är inte så speciellt förtjust i allt för mycket hemmaliv (har jag märkt under dessa 10 månader), men jag känner inte att jag behöver jobba "skiten" ur mig heller. Grejen med mig är att jag bara hann jobba ett år som lärare innan plutten kom och jag vill verkligen tillbaka, men inte på heltid. Jag kan inte låta det gå för långt innan jag återvänder för då ses min utbildning säkert som förlegad.... Och sedan är det ju det här med ekonomin ... Vi har ett jättedyrt boende i en toppenmiljö för barn. Vi har bara bott där i 1 år (aktivt i 6 månader då vi nu bor i Japan till juli). Vi har pratat om att se oss om efter något billigare OM vi skulle komma fram till att det kostar mer än det smakar.

Klurigt det här, men självklart går det att lösa.

Kram Kristin

[br]

när vår dotter var 20 månader började hon på dagis. Då hade jag varit hemma med henne i13 m¨n och därefter var min man hemma i 7 månader.

I o m att hon började p ådagis började min man jobba heltid och jag 75% (på pappret alltså...). Denna höst och vinter var ganska jobbig för oss, både jag o min man har jobb som man kan fördjupa sig mycket för att det är kul. samtidigt hämtade vi dottern ganska tidigt och det kändes som om vi avlöste varandra i hemmet. efter 5 hektiska m¨nader bokade vi en semestervecka några månader senare. I om den semester så avslutades två av mina mest tidskrävande projekt. Så vi såg semestern som ett litet slut och en chans att hämta oss hela familjen.

Dagen innan vi reste gjorde jag ett gravtest som visade positvit. Vår semestervecka blev en härlig avkoppling och verkligen en ávstamp mot en lite lugnare tillvaro. Under barnledigheten med lillebrorsan bestämde vi oss för att flytta utomlands för att bo några år.

Så nu har jag "Work vacation" i två år. Dotttern ska gå på förskola 15 tim i veckan och lillebrorsan ska få vara hemma med sin gamla mamma.

Jag planerar att plugga lite på distans och njuta av mina barn medans de är små. Jag kommer att gå i pension om ca 25 30 år så jag hinner nog ta tag i min karriär och jobba hinner jag nog också göra.


Jag har läst lite i aftonbladet och det är verkligen inte lätt att få det hela att gå ihop, det är mycket man vill hinna och göra och det kanske är så att man måste inse att man m¨ste backa lite p åsina krav.

[Sussi]

Jag skulle aldrig palla att jobba heltid! Att bara träffa barnen 2 timmar om dagen låter inte roligt.

Jag är hemma med Maja fortfarande, tar ut pyttelite fp och jobbar extra 1-2 dagar/vecka. Till hösten har jag tagit tjänstledigt och ska plugga halvtid på distans, vilket gör att Maja kan vara hemma ett tag till. Pluggar nog även i vår. Nästa höst tror jag Maja ska börja på ett litet föräldradrivet dagis, ca 2-3 dagar/vecka. Då är hon drygt 2 1/2 år.

Jag jobbar normalt bara halvtid, och kommer att fortsätta med det, om jag inte pluggar vidare. Min arbetsplats är bemannad dygnet runt, vilket gör att jag jobbar både dag, kväll och helg = fler vardagar ledigt.

[Kristin]

Under barnledigheten med lillebrorsan bestämde vi oss för att flytta utomlands för att bo några år.

Så nu har jag "Work vacation" i två år. Dotttern ska gå på förskola 15 tim i veckan och lillebrorsan ska få vara hemma med sin gamla mamma.

Jag planerar att plugga lite på distans och njuta av mina barn medans de är små. Jag kommer att gå i pension om ca 25 30 år så jag hinner nog ta tag i min karriär och jobba hinner jag nog också göra.

Jag önskade verkligen att jag kunde vara "fed up" på mitt jobb, men nu hann jag ju bara smaka på karamellen och vill ha lite till ... Vi bor ju i Japan just nu och frågan om att stanna här ett tag till har förstås kommit upp . Min sambo trivs jättebra och tycker att expat-livet är så enkelt (arbetstiderna är åt hel-ete tycker han), men annars behöver han ju är bara fokusera på jobb och familjen på helgen. Inget hus, ingen bil, ingen matlagning, städning eller tvätt. Han har jobbat i 10 år i Sverige. Jag önskar också att jag hade jobbat i flera år och i och med det varit sugen på något annat, men icke.......

Oj, nu kom jag av mig lite ...

När jag känner mig förnuftig tänker jag som du att man skall ju jobba i 30 år till så varför hetsa upp sig över 5 år då man kanske inte tutar på för fullt. Jag har alltid sagt att jag inte vill bli en stressig småbarnsmamma som hetsar hit och dit och som KLAGAR!! Kanske blir det så att vi får byta boende så att jag/vi kan jobba mindre och i och med det stressa mindre...

Just nu vill jag inte leva vidare med expat-livet, men om ett par år eller så göra jag det gärna igen. Det är ju ett förträffligt sätt att kunna leva på en lön och inte behöva ha barnen på dagis så mycket som man har hemma (om man nu tycker det känns jobbigt).

Kram Kristin

[br]

kristin:

kanske du blir sugen på ett liv utomlands längre fram. man måste ju inte gilla att bo i et annat land. jag tror att man måste ha pratat igenom hela projektet och att man känner sig redo. Sedan kan jag väl säga att USA känns lite lättare än Japan

[anna71]

Hejsan Kristin!

Jag gick tillbaka till jobbet (IT-konsult) på deltid (6 timmar + 2 timmars resväg=8 timmar) när lillan var 14 månader, hon var då hemma med en nanny, en jättetrevlig kvinna som alltid varit barnvakt hos oss. Men min dotter var inte alls glad och sov inte bra och ville inte äta och var ledsen jämt.
Så jag sa upp mig! Det bästa jag nånsin gjort
Så nu jobbar jag hemifrån ca 2 timmar om dan, och kommer nog aldrig gå tillbaka till ett vanligt kontorsjobb igen. Jag kan sakna atmosfären, samarbetet, projekten, men ärligt talat känns det lite torftigt jämfört med att vara med ungarna. Och på jobbet var ju ingen intresserad av att snacka barn
Jobba gärna men välj en rejäl deltid om du kan, jag tror det lönar sig känslomässigt.

hälsningar
Anna i Milano

[cillamamman]

Vi har testat allt från 2*heltid till 2*80%. (Och kortare perioder i samband med dagis start 1*60%+ 1*100%. Har tyvärr inga föräldrar i närheten så vi har klarat oss "själva" till stor del.

Här kommer mina tips:
När barnen är små-prioritera tid framför ekonomi.
Lediga onsdagar gör veckorna korta och även om man inte hinner så mycket efter dagis så kommer en heldag tillsammans snart.
Utnyttja gärna att båda kan gå ner i tid och ev flextider (men pussla inte så mycket "för barnens skull"att ni går om varandra-jätteviktigt för att slippa skiljsmässa!)

Överlev i karriären men vänta med att satsa för fullt båda två samtidigt tills barnen vuxit upp. Ett bra alternativ är att växeldra. Dvs den ena satsar fullt ett par år och den andra arbetar deltid, sedan byter man.

Glöm inte att njuta av barnen

[pia-lotta]

Mitt jobb gick i konkurs när jag var gravid så jag tog mig en rejäl funderare på vad jag vill göra. Jag satte mig i skolbänken igen - och tycker det är superkul! Jag läser heltid på distans och kan anspassa mina studier till när det passar oss på dag eller kvällstid. Dottern går på dagis 9-14.30 och jag jobbar extra 1 dag i veckan då pappan hämtar. Tanken är att när jag är klar med mina studier (och kanske en till liten kommit i mellan ) och börjar jobba ska jag jobba heltid ett tag och min man deltid. Sen kanske vi båda så småningom går ner till 80% medans de är små.

Förstår att du är sugen på att jobba när du knappt han börja utöva ditt yrke som du utbildat dig till och längtat efter. Finns det en möjlighet att din man går ner i arbetstid? Kan en av er börja jobba tidigt (den andra lämnar) för att sedan sluta tidigt (och då hämta)? Kanske kan du jobba en del hemifrån när ditt barn gått och lagt dig?

/Pia-Lotta

[Susanne*]

En fråga som man skulle kunna skriva en hel roman om Kan väl lugnt säga att jag lärt mig mycket under årens gång.

Jag tycker det viktiga är att tänka igenom innan och göra tydliga prioriteringar. Som person försöker jag alltid hinna med allt och hinner med massor men blir också lite slut då i perioder.

För mig är det viktigaste "tid med barnen". Om jag inte har tid med barnen så blir inget bra. Jag vill att vi delar varandras vardag och därmed har en härlig relation.

Viktigt är också hur man faktiskt ser på vardagen. Man kan välja att tycka det är jobbigt att handla tillsammans eller man kan se det som en utflykt. Jobbigt att tvätta eller tillfälle att prata lite Så är det med allt i vardagen. Tror också nyckeln till ett fott förhållande till maken är om vi ser vardagen som kul och roligt. Inte går och väntar på speciella tillfällen.

Jag har sedan stora damen föddes prioriterat barnen, jobb och kul alla tillsammans med vänner. Kan nog räkna på en hand gångerna jag varit själv på bio eller ute och fikat. Egentiden är mao obefintlig. Men det är inget problem för mig. Tänk vad mycket egentid jag får när jag blir gammal. Men barnen växer upp.

Stora damen var hos dagmamma 4 dagar i veckan mellan 08.00-14.00. Jag var ledig en dag i veckan. Jobbade två heldagar och två korta dagar. Jobbade sedan också när hon lagt sig. Mina långa dagar hämtade maken.

Nu är jag fortfarande mammaledig men jobbar 20% hemifrån utan barnomsorg. Är en intressant ekvation. Jobbade också i vintras när maken var hemma. Ska vara helledig i sommar och sedan får vi se.

Klart livet går i hisnande tempo men jag njuter och har verkligen roligt. Glöm inte att det är din inställning som styr. Barnen växer så snabbt och er framtida kontakt grundlägger du nu. Och glädjen...