De ska äta på bestämda tider. Sova hela nätter när de är ca 4 månader, det är bara att gå omkring när de gråter. Nej, säger en annan, när den skriker vill den ha mat. Sova i föräldrasängen och äta så mycket den vill. Det är jobbigt med små barn, antingen vill de inte äta alls och man får nästan tvinga i dem när man ska sluta amma. Ja och potatis åt då inte mina iallafall...
Och visst var det jobbigt! Hon fick mat när hon skrek, sen försökte jag hålla bestämda tider, men hon skrek. Sen försökte jag gunga och bära när hon skulle sova, men hon skrek. Hon sov jättedåligt, ville inte sova i vagnen på promenaden heller. Om hon somnade var det i 10 min eller 30 min. Så började jag läsa om AW och började vagna henne. Hon blev mycket lugnare av det. Blev mer intresserad och gick in på hemsidan och läste, beställde SHN - boken. Läste läste läste. Så genomförde vi kuren, vilken skillnad! Jag köpte även BB och läste. Fick mer självförtroende och berättade för mina nära och kära om hur förändrad Elsa var. Ja min mamma kunde ju tydligt se hur hon var gladare och inte så gnällig som innan.
Så kommer alla med nya åsikter: "Men inte kan det där fungera på alla barn?" "Inte kan man hålla ett schema sådär, vad händer när du ska bort då?" "Ja kanske kan man hålla på sådär när man bara har ETT barn, men inte funkar det med tre" "När barn kommer till en viss ålder så tycker de inte om att vara hemma längre, det kommer du märka. Ingenting är roligt hemma då, de tröttnar på att se samma saker." Åååå hur ska jag få alla att förstå? Försöker förklara, men det är svårt när de inte vill förstå.
Jag berättar att Elsa precis slutat amma utan problem eftersom hon äter som en häst nu. " Va? Oj, ja det var ju bra". Jag berättar att hon äter gröt och mat nu, "Men vad äter hon då? Potatis och så eller?" Svar: Hon äter ALLT och MYCKET. "Jaha...hon gör det?..." (Och så låter de som att nog hittar hon på lite i alla fall).
Jag berättar att hon flyger flygplan ner i sängen och somnar in tyst på 10 min. "Ja det låter ju fantastiskt". Ja det ÄR ju fantastiskt!
Nu sover hon hela 12-timmarsnätter pluttan! Vi har ensamlek på morgonen och social delaktighet samt utevistelse i vaket tillstånd. Jag ser hur den lilla tjejen förvandlas från en mycket övertrött och hungrig människa till en riktig livsnjutare!
Idag var vi ute i sandlådan, smakade på sand medan jag hade ett förtroligt samtal med en liten treåring. Hörde bara hälften av vad han sa, men höll med om allt!
"Nu ska bebisen in och sova middag, brukar du sova middag?"
"Nä..."
"Nej du är ju så stor nu"
"Nä, jag har redan fått middag...av mormor"