Ville bara dela med mig av en liten händelse som utspelade sig i idag.
Vår 3,5-åring och vår 1-åring lekte förnöjda i vårt vardagsrum. Jag hörde plötsligt deras muntra småprat avstanna. Nej! ropar 3,5-åringen! Sedan blev det tyst. Jag avvaktar men smyger mig fram till dörröppningen, dock utom synhåll för dem. Lilltjejen gnyr lite och jag hör den stora säga: "Nej, inte slåss. Klappa! Så häj! (Jag ser hur hon håller den lillas hand i sin och hur hon klappar på sitt lår!) Bja! Bja! Så ja!" Den lilla ser lite förvånad ut men klappar fint. På precis det sätt som Anna Wahlgren förespråkar och som vi förståss försöker tillämpa! Sedan återgår leken igen och jag smyger mig därifrån utan att ha blivit ditropad eller behövt uppenbara mig alls!
(Dock löstes en liknande situation nyligen med att stor-tjejen kom efter mig och sa att lillan drog i hennes tröja... Så det är olika hur de lyckas själva...
Men man hoppas att detta i morse var en bra början! )