TorpSara - visst håller jag också tummarna!
Här är det lite dämpat annars. KUB-testet gick inte så bra...
Ultraljudet var magiskt. BM var UNDERBAR (det är de allihop där) och visade allt: fingrar, ben, ryggrad, revben och hej å hå. Hon mätte nackspalten, som var jättefin och tog fram en kanonbra profilbild som visade en tydlig näsa. Barn med Downs har inte särskilt tydlig näsa, så jag andades ut...
Vilket var alldeles för tidigt. Mitt blodprov hade redan analyserats och BM satte ihop värdena. Då visar det sig att risken i mitt fall för Downs är 1:78. Dvs inte bra. Dvs fostervattensprov.
Nu behöver det inte innebära någon katastrof. BM sade att bilderna varit så oerhört bra, så hon tyckte att jag inte skulle måla attför mycket

på väggen. Ändå blir jag alldeles kall och orolig. Samtidigt - vill naturen det här så har jag inte mycket att sätta emot. Risken finns (typ 1.3% risk) att det är tråkiga besked. Ingen hög procent, men den finns. Och det är inte lätt att bara släppa.
På sätt och vis hade jag hellre haft dåliga värden på de andra kromosomförändringarna. Det är förändringar som gör att barnet ofta inte överlever graviditeten eller de första månaderna i livet. Om fostervattensprovet sedan visar att det faktiskt ÄR sådana problem - då kan man bara fatta ett beslut. Downs innebär så mycket mer stora frågor.
Om ca 10 dagar är det dags. Eftersom situationen är som den är blir det här en beordrad odling och jag kommer att få svar inom tre dagar efter provet. Så om ca två veckor skall jag veta. Och då kan provet ha framkallat ett missfall.
Fan också.